grund är för omdömet säkrast i alla sådana frå gor; men härtill fordras en riktig tillämpning a hvad erfarenhet lärt; ty icke bevisas ett vapen: umböärlighet deraf, att man kan anföra en mängd Imotgångar det haft, enligt hvilken grund t. ex Frankrike icke borde hafva någon flotta, utan blott Ilandtarme. Man måste äfven göra sig reda för om icke beskaffenheten så väl af de krig hvilka kunna komma att utföras, som ock af dertill användbara vapen äro helt olika nu emot fordom. I detta afseende förete sig tvenne: märkliga skiljaktigheter mellan förr och nu, den ena: förlusten af Finland och föreningen med Norge, hvarigenom fiendens sätt att anfalla riket, med dess nuvarande gränsor, blifvit af helt annan beskaffenhet än anfallen mot Finland; den andra: att ångkraftens användande å fartyg och -sednast erhållna användbarhet å stridsfartyg, föranleder en revolution uti sjökrigsväsendet, nära lika stor med den som krutets uppfinning för 500 år sedan åstadkom uti den allmänna krigskonsten. Anmärkaren Z har bestridt insändarens påstående, att skärgårdsroddfartyg borde nu och framgent vara Sveriges hufvudsakliga sjövapen, förmenande att detta hädanefter måste blifva stora och starka fartyg, rörliga både med segling och ångkraft, och derigenom lika användbara uti öppna sjön och i skärgården — derstädes likväl i förening -med en del roddfartyg. För att motsäga detta och bevisa fördelen af en roddaflotta i stor skala, uteslutande nästan allt annat, drager insändaren i härnad emot linieskepp. Det är svårt att förstå med hvilken motståndare insändaren strider om dessa förhatliga linieskepp, åtminstone kan det ej vara med Z, som öppet förklarat och förklarar sin öfvertygelse vara awt linieskepp, eller sådana fartyg man hittills kallat vid detta namn, hädanefter icke äro lämpliga för Sverges försvar. Till undvikande af vidare missförstånd, vill Z i korthet anföra följande åsigter om Sveriges sjöförsvar, dem han tror vara delade af många upplysta män inom vapnet. 3 En myckenhet ångfartyg bilda nu, med sina spridda kursar, ett nät öfver alla haf på jorden, hvars särskilda länder de förbinda genom en fordom icke anad lätthet och skyndsamhet att färdas på vattnet. Med en rörelseförmåga, i synnerhet öfverlägsen uti trängre farvatten, hafva de dock redan mänga år befarit verldshafven. Stort och genomgripande måste deras ipflytande blifva på framtida sjökrig och, i sammanhang dermed, äfven på landtkrigen i grannskapet af haf och sjöar. Under det man tvekar i sitt omdöme angående jernvägarnes inverkan på krigsrörelser å fasta landet, kan blott en tanke ega rum om ångfartygens verksamhet under krig uti kustländer och vid segelbara floder; ty för dessa lokometiver och transportmedel kunna vägarna sicke förstöras. Ehuru ängfartygen redan länge haft en hög grad af fullkomlighet till flera deras ändamål och synnerligast till paketfart, och de, af sådan anledning, äfven blifvit en vigtig beständsdel af krigsflottorna; vågade man dock ingenstädes påräkna dem till egentliga stridsfartyg, eller försöka att förse sådana med ångmachiner; hvarföre ock den bestyckning som krigsångfartygen erhållit, endast kunnat betraktas såsom ett nödvärn för dem sjelfva. Denna ångfartygens nästan fullkomliga oanvändbarhet till stridsfartyg bärledde sig hufvudsakligen ifrån tvenne omständigheter, nemligen först: att vattenhjulen och de, för dem konstruerade, höga ångmachinerna äro blottställda för skott, så att fartyget, af en enda fiendtlig kula, kan beröfvas hela sin rörelseförmåga; och dernäst: att bjulhusbyggnaderna och fartygens öfriga beskaffenhet gjort dem föga lämpliga för segling, hvadan ångmachinerna måste vara starka nog att utgöra enda framdrifningsmedlet, hvaraf åter måste blifva en följd att fartygen, af sina machiner och kolförråd, blifva lastade till hög grad och på ett sätt att bärighet och styfhet endast i ringa mån kan återstå för bestycknings förande. Genom vattenbjulens utbytande emot så kallad skrufpropeller bafva dessa förhållanden blifvit förändrade, och då denna nya machin redan erhållit en hög grad af användbarhet samt hvad som vidare kan återstå deruti och uti fartygens, af ångmachin och propeller beroende, mängahanda inrättningar, otvifvelaktigt inom få år blifver fulländadt — är numera intet hinder att med ångmachiner förse alla större krigsfartyg. Hittills brukliga krigsångfartyg hafva utgjort mäktiga och således, efter deras allmännare tillkomst, oumbärliga hjelpmedel för de öfriga krigseller egentliga stridsfartygen, så väl i egenskap af fregatter samt rekognosseriogsoch avisfartyg; som ock genom deras förmåga att med bogsering röra dem i motvind och stiltje. Huru de stora seglande fartygen härigenom erhållit en förut saknad användbarhet i trånga farvatten och skärgårdar, samt de smi roddfartygen, genom samma bjelpmedel, fått en ökad rörlighet, torde. vara lika tydligt som längesedan erkändt. Hvad de stora krigsfartygen beträffar, är dock bogsering blott ett nödfallsmedel, som vid en del, men ej vid alla, tilifällen kan begagnas, och hvaraf behofvet helt och hållet försvinner om hvart och ett af dem är försedt med egen ångmachin, i styrka minst motsvarande den, hvarmed ett bogserande ängfartyg kan, jemte sig själf, framdraga det andra. Sådana, så kallade auxiliära, ångmachiner å större seglande fartyg tillhöra det nya sjökrigssystem som redan, i icke obetydlig skala, finnes under införande i engelska flottan, och hvilket de mest utmärkte män inom franska marinen framställt såsom oundvikligen härflytande ifrån ångmachinernas närvarande fullkomning. De stora, med talrikt artilleri försedda, krigsfartygen vinna härigenom en mångdubblad verkningsförmåga. Med bibehållen större segelarea, bihehålla de äfven, åtminstone i det närmaste, sådana fartygs fordna välsegling, men kunna derjemte, oberoende af vinden; inoch utgå i hamnar och skärgårdar. England, Frankrike och Förenta Staterna måste bafva sina linieskepps flottor användbara vid verldshafvens aflägsnaste kuster: lika väl som vid hemlandens egna, och härtill fordras att kunna medföra de största möjliga förråd af alla slags förnödenheter. I anledning deraf är det helt naturligt att dessa makter. i det längsta skola tveka att med