bar varit förbjuden, — och hvarföre? — Ne bilirim (hvad vet jag). Men jag har följt Jacob Ärligs exempel: tagit saken kallt, och vill nu kasta en hastig blick tillbaka på de dagar, som vår segling hittills omfattat, sedan jag förgätit min förargelse och njutit mig mätt af den herrliga aftonen med sin klara himmel och lugna vattenyta, då nu tystnaden icke längre afbrytes af något annat ljud än ett och annat årslag, samt den monotona sång, som ännu uppstämmes af manskapet på den ryska fregatten. Vi lemnade Carlskrona redd den 4:de dennes på eftermiddagen, passerade Kungsholmens fästning och styrde mot Skånes sydöstra udde med en vexlande fart, mellan en half, ända till två svenska mil i timman, eller som det på sjömansspråket heter: Itre ända till tolf knop i timman. Vi sågo på aftonen Cimbritshamn i det sflägsna fjerran, till höger (eller som det heter om styrbord) och kort derefter framlyste, genom den dunkla aftonskymningen, Hammershus lys-fyr på Bornholm, till venster (eller som det heter: om babord). Dermed lugnade dock vinden alldeles af, och vi hade nästan endast strömmen att tacka för den obetydliga fart vi gjorde under natten. Följande morgon var himlen mulen och luften töcknig, men vinden mycket svag, stundtals nästan ingen (stiltje) så att vi under dygnets lopp endast hunno passera Skånes södra strand, på hvilken vi med kikare tydligen kunde urskilja Ystads spetsiga kyrktorn, längre fram Trelleborgs och Falsterbo städer samt Falsterbo fyr-torn, äfvensom flere emellan alla dessa belägna landtkyrkor. MN Nu öppnade sig vägen upp till Öresund, detta föreningsband emellan tvenne haf, hvars ägande under århundranden utgjort ett tvistefrö emellan de båda grannstater, hvilka, på hvar sin sida om detta sund, fordom misstroget bevakade hvarandra, men numera, tack vare den sträfvan som under namn af skandinavism genomgått den nyaste tiden, tvers! öfver detsamma, fredligt och försonsnde räcka hvarandra handen, till beseglande af den själsfrändskap, hvilken fordrat så många tvister, så många brutna eder och så mycken blodsutgjutelse, för att rigtigt väckas till sjelf medvetande hos de skandinaviska folken! I går middag, sedan vi på morgonen lemnat ur sigte Stevens klint och dess blänk-fyr, och sagt ännu ett farväl åt Falsterbo och Skanör, ! upptäcktes i fjerran om styrbord Malmö svarta,! afrundade kyrktorn. Här började den, isynnerhet:! för mera djupgående fartyg, farligaste passagen emellan Sverge och Danmarks öar. Vi lemnade! nu inloppet till Malmö redd, den s. k. Flinträn-! nan, till höger, och styrde kosan rätt mot norden, upp — emellan den låga och vackra Amager-! ön på venster hand, och den lika låga, lilla Salt-! holmen på höger hand — i den s. k. Drogden,) der djupet i den egentliga, mycket smala farlo-) den varierar emellan fyra och åtta famnar, men . på sidorna derom endast går till en å två femnar! — farligt nog för oss, som minst fordrade 3, famnars djup, för att kunna flyta! Vi hade vid; Falsterbo intagit svensk lots, hvilken här aflemna-: des och utbyttes mot en dansk lots från Dragö på Ameger. Vi seglade nu utefter denna låga, vackra ö, och sågo snart, tvers öfver densamma, Köpenhamns alla torn resa sig mot den klara horizonten. På andra sidan låg Saltholmen, lik en på! vattenytan flytande äng, hvilken äfven, så långt! det beväpnade ögat kunde skönja, hvimlade af be! tande boskapsbjordar. Snart hade vi alldeles på sidan om oss Köpenhamn, med dess lätta torn-!, spiror, slott och husrader, samt de båda skepps, kranarne, emellan hvilka framtittade de nakna och aftecklade, hvita masterna på de vid varfvet hvi-, lande hafsslotten, den danska krigsflottan. Längst). till höger syntes Tre Kronors fästning, i minnet återkallande Kungsholmens fästning vid Carlskro-;, na, i likhet med hvilken den alldeles tycktes flyta! på vattnet, ur hvilket murarne nästan syntes hafva vuxit upp. — Huru gerna skulle jag icke genest, önskat få styra kosän till denna stad, kanske den vackraste och behagligaste hufvudstad i Europa, utan att jag derföre underkänner vår egen hufvudstads sannolikt oöfverträffade, herrliga betägenrhet; men vi lemnade Kongedybet till venster,l sände ännu en länvgtande afskedsblick till Kongens by, och styrde till höger upp genom det så! kallade ;Holienderdybet,. Nu framträdde Malmö tydligare, och i det aflägsna fjerran, midt öfver Skånes låga kustland urskiljdes Lunds kolossala ) domkyrkotorn, samt snart derefter, ned vid stranden; Landskrona stad med sina lätta tornspiror och sin s. k. fästning, hvilken likväl på detta afstånd icke visade något annat krigiskt hotande, in de bredvid den större fästningsbyggnads-sträckningen posierade kruthus-tornen. Snart passerade vi ock ön Hven med sina kala och höga, hvita tränder, och på spetsen af densamma S:t Ibs vila kyrka, samt der bredvid de obetydliga lemsl ningerne efter Uranieborgs slott. I en behaglig! lalsänkning på öns rPordliga strand låg en liten Ip, postad, omgifven af grönskande löfiräd; denna oas öknen var församlingens prestgård. Nu började b ifven Croncborgs och Helsingörs torn samt Kärfi nåns tornruin mer och mer tydligt framträda för ss, och emellan dem en otalig skara af seglare, lr lågra mötande oss, andra styrande samma kure om vi, men dem ilade Vi snart förbi. Saluter jörjade snart vexlas med den här redan för ankar G iggande korvetten Najaden och den ofvannämnda torska eskadern, hvilken äfven sedan tvenne dasar låg till ankars här. Då alla de inlöpande farygen passerade dessa, mannades derjemte red ing och burrades af de reden ankrade fartygens esättning, hvilket af de ankomnrandes på lika sätt esvarades, Afven den ryska ångfregatten saluteade oss med sju skott, hvilka med ett lika antal esvarades. Slutligen vexlades äfven salut med d let danska ,vaktskeppet och Croneborgs fästning. ) å att denna kanonad fortfor under mer än en half. immes tid. Blixtrarne och kanondundret, af echo nångdubbladt, gjorde en.egen och högtidligt Vacer effekt i den lugna, klara och i öfrigt tysta afonen. Då klockan slog nio, lågo vi redan för nkar i Öresund. Nu började bätar att korsa hvarandra i Sundet: fö e ankommende fartygen helsades frin de fartyg, om förut deltegit i saluten, och dessa besök fortoro sent in på gårdagens afton. . l fs a --— ÖR mm