bar varit förbjuden, — och hvarföre? — Ne bi-
lirim (hvad vet jag). Men jag har följt Jacob
Ärligs exempel: tagit saken kallt, och vill nu
kasta en hastig blick tillbaka på de dagar, som
vår segling hittills omfattat, sedan jag förgätit min
förargelse och njutit mig mätt af den herrliga af-
tonen med sin klara himmel och lugna vattenyta,
då nu tystnaden icke längre afbrytes af något an-
nat ljud än ett och annat årslag, samt den mono-
tona sång, som ännu uppstämmes af manskapet på
den ryska fregatten.
Vi lemnade Carlskrona redd den 4:de dennes på
eftermiddagen, passerade Kungsholmens fästning och
styrde mot Skånes sydöstra udde med en vexlande
fart, mellan en half, ända till två svenska mil i
timman, eller som det på sjömansspråket heter:
Itre ända till tolf knop i timman. Vi sågo på
aftonen Cimbritshamn i det sflägsna fjerran, till
höger (eller som det heter om styrbord) och kort
derefter framlyste, genom den dunkla aftonskym-
ningen, Hammershus lys-fyr på Bornholm, till
venster (eller som det heter: om babord). Der-
med lugnade dock vinden alldeles af, och vi hade
nästan endast strömmen att tacka för den obetyd-
liga fart vi gjorde under natten. Följande morgon
var himlen mulen och luften töcknig, men vinden
mycket svag, stundtals nästan ingen (stiltje) så att
vi under dygnets lopp endast hunno passera Skånes
södra strand, på hvilken vi med kikare tydligen
kunde urskilja Ystads spetsiga kyrktorn, längre
fram Trelleborgs och Falsterbo städer samt Fal-
sterbo fyr-torn, äfvensom flere emellan alla dessa
belägna landtkyrkor. MN
Nu öppnade sig vägen upp till Öresund, detta
föreningsband emellan tvenne haf, hvars ägande
under århundranden utgjort ett tvistefrö emellan de
båda grannstater, hvilka, på hvar sin sida om detta
sund, fordom misstroget bevakade hvarandra, men
numera, tack vare den sträfvan som under namn
af skandinavism genomgått den nyaste tiden, tvers!
öfver detsamma, fredligt och försonsnde räcka
hvarandra handen, till beseglande af den själs-
frändskap, hvilken fordrat så många tvister, så
många brutna eder och så mycken blodsutgjutelse,
för att rigtigt väckas till sjelf medvetande hos de
skandinaviska folken!
I går middag, sedan vi på morgonen lemnat
ur sigte Stevens klint och dess blänk-fyr, och
sagt ännu ett farväl åt Falsterbo och Skanör, !
upptäcktes i fjerran om styrbord Malmö svarta,!
afrundade kyrktorn. Här började den, isynnerhet:!
för mera djupgående fartyg, farligaste passagen
emellan Sverge och Danmarks öar. Vi lemnade!
nu inloppet till Malmö redd, den s. k. Flinträn-!
nan, till höger, och styrde kosan rätt mot nor-
den, upp — emellan den låga och vackra Amager-!
ön på venster hand, och den lika låga, lilla Salt-!
holmen på höger hand — i den s. k. Drogden,)
der djupet i den egentliga, mycket smala farlo-)
den varierar emellan fyra och åtta famnar, men .
på sidorna derom endast går till en å två femnar!
— farligt nog för oss, som minst fordrade 3,
famnars djup, för att kunna flyta! Vi hade vid;
Falsterbo intagit svensk lots, hvilken här aflemna-:
des och utbyttes mot en dansk lots från Dragö på
Ameger. Vi seglade nu utefter denna låga, vackra
ö, och sågo snart, tvers öfver densamma, Köpen-
hamns alla torn resa sig mot den klara horizon-
ten. På andra sidan låg Saltholmen, lik en på!
vattenytan flytande äng, hvilken äfven, så långt!
det beväpnade ögat kunde skönja, hvimlade af be!
tande boskapsbjordar. Snart hade vi alldeles på
sidan om oss Köpenhamn, med dess lätta torn-!,
spiror, slott och husrader, samt de båda skepps- ,
kranarne, emellan hvilka framtittade de nakna och
aftecklade, hvita masterna på de vid varfvet hvi-,
lande hafsslotten, den danska krigsflottan. Längst).
till höger syntes Tre Kronors fästning, i minnet
återkallande Kungsholmens fästning vid Carlskro-;,
na, i likhet med hvilken den alldeles tycktes flyta!
på vattnet, ur hvilket murarne nästan syntes hafva
vuxit upp. — Huru gerna skulle jag icke genest,
önskat få styra kosän till denna stad, kanske den
vackraste och behagligaste hufvudstad i Europa,
utan att jag derföre underkänner vår egen huf-
vudstads sannolikt oöfverträffade, herrliga betägenr-
het; men vi lemnade Kongedybet till venster,l
sände ännu en länvgtande afskedsblick till Kon-
gens by, och styrde till höger upp genom det så!
kallade ;Holienderdybet,. Nu framträdde Malmö
tydligare, och i det aflägsna fjerran, midt öfver
Skånes låga kustland urskiljdes Lunds kolossala )
domkyrkotorn, samt snart derefter, ned vid stran-
den; Landskrona stad med sina lätta tornspiror
och sin s. k. fästning, hvilken likväl på detta af-
stånd icke visade något annat krigiskt hotande,
in de bredvid den större fästningsbyggnads-sträck-
ningen posierade kruthus-tornen. Snart passerade
vi ock ön Hven med sina kala och höga, hvita
tränder, och på spetsen af densamma S:t Ibs
vila kyrka, samt der bredvid de obetydliga lem- sl
ningerne efter Uranieborgs slott. I en behaglig!
lalsänkning på öns rPordliga strand låg en liten Ip,
postad, omgifven af grönskande löfiräd; denna oas
öknen var församlingens prestgård. Nu började b
ifven Croncborgs och Helsingörs torn samt Kär- fi
nåns tornruin mer och mer tydligt framträda för
ss, och emellan dem en otalig skara af seglare, lr
lågra mötande oss, andra styrande samma kure
om vi, men dem ilade Vi snart förbi. Saluter
jörjade snart vexlas med den här redan för ankar G
iggande korvetten Najaden och den ofvannämnda
torska eskadern, hvilken äfven sedan tvenne da-
sar låg till ankars här. Då alla de inlöpande far-
ygen passerade dessa, mannades derjemte re- d
ing och burrades af de reden ankrade fartygens
esättning, hvilket af de ankomnrandes på lika sätt
esvarades, Afven den ryska ångfregatten salute-
ade oss med sju skott, hvilka med ett lika antal
esvarades. Slutligen vexlades äfven salut med d
let danska ,vaktskeppet och Croneborgs fästning. )
å att denna kanonad fortfor under mer än en half.
immes tid. Blixtrarne och kanondundret, af echo
nångdubbladt, gjorde en.egen och högtidligt Vac-
er effekt i den lugna, klara och i öfrigt tysta af-
onen. Då klockan slog nio, lågo vi redan för
nkar i Öresund.
Nu började bätar att korsa hvarandra i Sundet: fö
e ankommende fartygen helsades frin de fartyg,
om förut deltegit i saluten, och dessa besök fort-
oro sent in på gårdagens afton.
.
l
fs
-
a
--— ÖR - mm