(Insändt.) RESEMINNEN. NÅGRA BLAD UR MIN RESJOURNAL, I Den 7:de Juni 1846. — — — Vi ligga till an kars i Öresund, efter en — hvad väderlek oct vind beträffar — särdeles behaglig lustsegling frär Carlskrona! Solen uppsteg klar och herrlig i morse och dagen har verit morgonen lik. Redan klockar 8 började, i det trånga sundet, saluteringskanonad bvilken i särskildta repriser har fortsatts långt ir på eftermiddagen, och isynnerhet gä!lt Hans Kongl Höghet Prins Oscar, byilken är ombord på ett aj de i sundet ankrade krigsfartygen, fregatten Eugenie Inom de sista tjugufyra timmarne har här aflossat: mer än 200 salutskott! — Fordom uppstodo ofta blodiga strider och krig endast för en ursktlåten salut, men vär tid är desto frikostigare i den vägen; tiderna förändras! Fram på förmiddagen firades gudstjenst på de många i sundet för ankar liggande krigsfertygen; hvilken korta och enkla ceremoni på hafvet är mer än vanligt högtidlig. Längre fram på dagen hafva flere invånare från de, på båda sidorna om oss belägna städerna, besökt oss i bätar, och på bästa möj! ga rätt fått sin nyfikenhet tillfredsställd. i, Vi ligga, som ssgdt, midt i Öresund; på den danska stranden böjer sig Croneborgs urgamla fästning, dyster och allvarlig, med sina höga, spetsiga torn, af hvilka det ena begagnas till en lysfyr, och sina starkt bestyckade vallar. Fästet är kanske det äldsta i norden, och visar derföre i sitt byggnadssätt den nyare tidens stil inympad på och omvexlande med den gamla göthiska, zirliga, men ändock vördnadsbjudande byggnadskonsten. Som ett behagligt afbrott mot detta dystra allvar, utbreder sig bakom fästningen den herrliga Marienlyst-parken, med sin mörka och friska grönska, och längre mot venster resa sig Helsingörs båda kyrkor, den ena försedd med ett högt torn, fredligt öfver den lilla staden, hvilken med de röda tegeltaken på byggningarna och deremellan trädgårdarne, med sina lummiga löfträd, erbjuda en behaglig hvila för ögat. Den röda och hvita flaggan har hela dagen blåst på fästningen, och med beväpnadt öga bar jsg till och med upptäckt några rödrockar, danska krigare, stödjande sig mot vallen. Längre nedåt-söder utbreder sig det vackra Seeland ända nedåt Köpenhamn, och midt i sundet urskiljes, genom det svaga töcknet, en hög sandås, ön Hven, och på dess spets S:t Ibs kyrka. Sundet både norr och söder om oss är uppfylldt af seglare, bland hvilka särskildt förtjenar nämnas: det danska vaktskeppet, den svenska — (fregatterna Desirte, Eugenie och Josephine, korvetten Najaden, den vackra briggen Nordensköld och skonerten Falk, hvilken genom sin snabbhet väl gör skäl för sitt namn); — och norska — (fregatten Freia och korvetten Nordstjernan); — öfningseskadern, samt en rysk ångfregatt om sexton kanoner, hvilken bär ett namn som för mina öron uttaladt lät som Tschmeltschor eller Smeloi. Denna ångfregatt ligger här sedan några dagar och väntar på ryska skeppet Nya Ingermanland, hvilket åter