(Insändt.)
RESEMINNEN.
NÅGRA BLAD UR MIN RESJOURNAL,
I
Den 7:de Juni 1846. — — — Vi ligga till an
kars i Öresund, efter en — hvad väderlek oct
vind beträffar — särdeles behaglig lustsegling frär
Carlskrona! Solen uppsteg klar och herrlig i morse
och dagen har verit morgonen lik. Redan klockar
8 började, i det trånga sundet, saluteringskanonad
bvilken i särskildta repriser har fortsatts långt ir
på eftermiddagen, och isynnerhet gä!lt Hans Kongl
Höghet Prins Oscar, byilken är ombord på ett aj
de i sundet ankrade krigsfartygen, fregatten Eugenie
Inom de sista tjugufyra timmarne har här aflossat:
mer än 200 salutskott! — Fordom uppstodo ofta
blodiga strider och krig endast för en ursktlåten
salut, men vär tid är desto frikostigare i den vä-
gen; tiderna förändras! Fram på förmiddagen fi-
rades gudstjenst på de många i sundet för ankar
liggande krigsfertygen; hvilken korta och enkla
ceremoni på hafvet är mer än vanligt högtidlig.
Längre fram på dagen hafva flere invånare från
de, på båda sidorna om oss belägna städerna, be-
sökt oss i bätar, och på bästa möj! ga rätt fått sin
nyfikenhet tillfredsställd. i,
Vi ligga, som ssgdt, midt i Öresund; på den
danska stranden böjer sig Croneborgs urgamla fäst-
ning, dyster och allvarlig, med sina höga, spetsiga
torn, af hvilka det ena begagnas till en lys-
fyr, och sina starkt bestyckade vallar. Fästet
är kanske det äldsta i norden, och visar derföre i
sitt byggnadssätt den nyare tidens stil inympad på
och omvexlande med den gamla göthiska, zirliga,
men ändock vördnadsbjudande byggnadskonsten.
Som ett behagligt afbrott mot detta dystra allvar,
utbreder sig bakom fästningen den herrliga Ma-
rienlyst-parken, med sin mörka och friska grön-
ska, och längre mot venster resa sig Helsingörs
båda kyrkor, den ena försedd med ett högt torn,
fredligt öfver den lilla staden, hvilken med de
röda tegeltaken på byggningarna och deremellan
trädgårdarne, med sina lummiga löfträd, erbjuda
en behaglig hvila för ögat. Den röda och hvita
flaggan har hela dagen blåst på fästningen, och
med beväpnadt öga bar jsg till och med upptäckt
några rödrockar, danska krigare, stödjande sig
mot vallen. Längre nedåt-söder utbreder sig det
vackra Seeland ända nedåt Köpenhamn, och midt
i sundet urskiljes, genom det svaga töcknet, en hög
sandås, ön Hven, och på dess spets S:t Ibs kyrka.
Sundet både norr och söder om oss är uppfylldt af
seglare, bland hvilka särskildt förtjenar nämnas:
det danska vaktskeppet, den svenska — (fregat-
terna Desirte, Eugenie och Josephine, korvetten
Najaden, den vackra briggen Nordensköld och sko-
nerten Falk, hvilken genom sin snabbhet väl gör
skäl för sitt namn); — och norska — (fregatten
Freia och korvetten Nordstjernan); — öfningseska-
dern, samt en rysk ångfregatt om sexton kanoner,
hvilken bär ett namn som för mina öron uttaladt
lät som Tschmeltschor eller Smeloi. Denna ång-
fregatt ligger här sedan några dagar och väntar
på ryska skeppet Nya Ingermanland, hvilket åter-