-Iför dennes pantebref eller klara förskrifning -Iderföre inteckring tillåten är, få sådan säkerhe tinuti egendomen sig beviljad; fördenskull pröt i Ivar kongl. hofrätten rättvist, att med ändrin af underrätternes domar i denna del, döma del af bustru Hagström på sält berördt är, begärdt .Ioch af häradsrätten uti Stafsunds egendom be ; Iviljade inteckningen för fem tusende riksdale 1, bankosedlar jemte ränta, att fastståndande blifva -Ii följd hvaraf hustru Hagström ock är berätti -Igad, att såsom herr statsrådet grefve Rosen. -Iblad jemväl i sådant fall erbudit, af herr grefven och statsrådet utbekomma om förmäldte fem fl ptusende riksdaler bankosedlar, tillika med der Iutfäste och ännu obetalde ränta derå.n I ÅA denna kongl!. hofrättens dom finnes, unde Iden 44 November 4818 officielt tecknadt: pat! I enligt hvad de hos kongl. Svea hofrätt hållne anteckningar öfver inkomne civile besvärsoch Isupplieationsmål utvisa, bafva en af rikets herIrar, herr statsrådet, riddaren och kommendöipren, grefve Mathias Rosenblad, och hans fru Igrefvinnan Charlotta Maria Rosenblad, icke sökt kongl. hofrättens tillåtelse, att förestående dom Konsl. Majts nådigste pröfning i underdånighet hermställa., Af kongl. hofrättens nu citerade domslut betraktadt i sammanhang med det å domen officiellt tecknade beviset, är, så vidt vi förmå fatta meningen, inför både Gud och menniskor ovedersägligt: att herr grefve Rosenblad, hän och ingen annan, var dömd att den omtvistade inteckningens belopp med derå ogu!den ränta genast utbetala; och kunde ock lagligen ingen annan än herr grefven, såsom nu mera ägare af Stafsund, bärtill kännas skyldig, enär dömdt var, att ifrågavarande uti Stafsunds säteri erhållne inteckning skulle fastståndande blifvax ; och huru beskaffade de för öfverlåtelsen af Stafsund träffade aftal emellan fru Rosenadlers arfvingar och herr grefven än måtte varit, höra de icke mera hit, än hvad aldrig varit; ty lika behöriga, om de ansågo sig dertill befogade, som arfvingarne voro, att motvädja underrätternes domar, uti hvilka vår moder, på deras bekostnad, var tilldömd sin fordran, Jika olagligt synes oss hafva varit, om de i detta fall sökt ändring uti hofrättens dom, uti hvilken herr grefven, och ingen annan, var dömd, att samma fordran ovilkorligen godtgöra, och om domen, uppå från dem ingångna underdåniga besvär, i detta fall blifvit ändrad. Så vidt vi således härutinnan förmå fatta Sveriges rikes lag, var, i detta fall, meranäninde kongl. hofrättens, af herr grefven icke koogl. Maj:ts nådiga pröfning i underdånighet bemställde, dom laga kraftvunnen. Efter hos Kongl. Msj:t i behörig ordnivg i underdånighet sökt ändring af Kongl. hofrättens dom, i hvad densamma berörde flere andre af kongl. hofrätten i denna sak afdömde frågor, utföll Kongl. Maj:ts nådiga dom bhäruti den 48 M3j 1819, och till vår och våra föräldrars förvåning och förskräckelse, icke allenast öfver de frågor, hvilka Kongl. Maj:ts nådigste pröfning varit hemställde, utan, hvaruti aldrig, åtminstone af behörig man, ändring i underdånighet varit sökt, äfven öfver den vår moder af hofrätten tilldömde Jaga kraftvunne fordran af herr: grefve Rosenblad, på grund af hennes i Stafsund ägande inteckning; och med ändring bäru:innan af hofrättens dom, fråndömdes vår moder all rätt till betalning utur Stafsund för denna sin fordran. Detta med hvad mera handlingarne innehålla rörande det speciella fall af detta mål, vi nu ödmjukast anmäla, täcktes berr justitieombudsmannen af de målet tillhörande akter och protokoller, nu mera i riksarkivet förvarade, närmare nhemta, och finnes omröstningen öfver målet uti högsta domstolens protokoll för den 23 April! 1849, der de ledamöter, hvilka i underdånighet tillstyrkt högstberörde Kongl. Maj:ts nådiga lom, voro herrar justitieråden Poppius, Strömelt, Öhrböm och Ekorn. Lika väl som hvarje annan trogen och rättsinnad undersåte lyda och vörda vi Korg. Maj:ts nådiga domar, vare sig för detta eller vilket annat fall som helst. Men då, efter vad i detta märkvärdiga mål passerat och akerne innehålla, vi, med vårt bästa förstånd, cke kunna begripa annat, än att här det fall nträffat, som lagen beskrifver uti 235 kap. 24 och 22 6S rättegångsbalken: när dömdt är öfver thet som ej instämdt eller ther ej vädjadt eller hvad ej tillåtit varit, och när koungen uti sin försäkran svurit undersåtarena ina, alt styra riket efter allmän lag och laga stadgar, och då således, efter vårt förmenande, len oförmodade händelsen bokstafligen inträffat, om Regerirgstormens 404:sta N med klara ord mnämner, på samma gång den bestämmer muru, i sådant fall, förhållas bör, utan förnärnande, vanhelgande eller eluderande af den i n monarkisk stat så nödvändiga vördnaden för egentens bud eller befallningar, så få vi, på rund af nyssnämnde 401:sta SN regeringsfornen och så som den bestämmer, på det både immaste och allvarligaste anbålla om herr justiieombudsmannens beifran å embe!ets vägnar al et här nu af oss anmäldta förhållandet. Slutligen få vi äran ödmjukast vid handen ifva: att efter utfallandet af ifrågavarande Kong!. faj:ts nådiga dom, tillställdes vår moder, emot vitto, i form af nådegåfva från herr grefve naanhlaäd.. nrnAh undar affahtannd Lan Efuar Ms w -—— a ov —