egna oss af dessa byten, samt på hvad vilkor.
LITTERATUR.
Läsning i andliga ämnen, utgifven af C. I
af Wingård; 1:a Häftet. Stockholm, hc
Norstedt Söner, 4846. 82 sidd. 8:o,
24 sk. bko.
Denna samling börjas med hr erkebiskopen
Tal i Upsala Prestsällskap på Luthers dödsda
den 48 Febr. 14846. Vi hafva hört anmärka
emot detta tal, att det till sin största del om
fattar beskrifnipgen på Luthers sjukdom, de
medicin ban brukade och den skötsel han fick
huruledes han troligast dog af en icke tillbör
ligen vårdad fontanell (sid. 48) o.s.v. Men här
vid måste man taga i betraktande, att då frå
gan är om en fest på den store reformatorn
dödsdag, är det utan tvifvel intressant att hör
en detaljerad framställning om hans kropps
lidande, hans dödssätt och de ord han derun
der yttrade. Skildringar af Luthers andliga ka
rakter, hans verksamhet i själsafseende, strid mo
hierarkien o. s. v. hafva dessutom så ofta oc!
af så många andre blifvit gjorda, att detta må
hända af talaren ansågs öfverflödigt.
Häftet upptages för öfrigt af en Predikar
på 9:de Sönd. efter Trinitatis, om den otrognt
Gårdsfogden, samt en annan på 8:de d:o, om
de falska Profeterna. Härefter läsas unde
namn af den olika Bönhörelsen tvenne smi
vackra berättelser. Den första handlar om er
NQvinna, som bad till Gud, att hon skulle vinna
på lotteriet; hvilket också inträffade, utan at
hon ens köpt lottsedel, men genom det ar
hon fick efter sin döda son, i hvars gömmor er
sådan fanns, och hvarpå vinst utföll. Anekdo-
ten är bekant. Den andra angår en Negergosse,
som befriades från ett slafekepp af engelsmän-
nen och omvändes till christna läran; hvarefter
han till Gud ställde den bön, att hans föräl
drar på samma sätt måtte först göras till slaf-
var och sedan likaledes berias. Alven denns
rörande bön uppfylldes. Berättelsen, ursprung:
ligen hemtad ur Missionär-rspporter från Sierra
Leona, har sedan funnits i Eogelska och Tyska
Läseböcker, i Underrättelser om Evangelii fram-
gång, m. m.
Nu följa af en annan författare, hr A.G. Sef.
ström, Vandringsberättelser. Dettastycke, som
intager betydligaste rummet i häftet, innehåller
en varmt utförd parafras af Fader vår, med
en särskild utläggning af hvarje bön deruti.
Häftet slutar med: Perlor, efter tyskan. Till
prof på den goda andan i dessa utgjutelser,
meddelade af hr erkebiskopen sjelf, anföra vi
(sid. 84):
,Min vikedom — att vara gudelig och låta
mig nöja. .
,Min berömmelse — Herren, som gör mig
rättfärdig och för sådan mig förklarar.
Min makt — bönen, med tillförsigt och un-
dergifvenhet.
Mitt arf — himmelen.
Mitt allt i allom — Han, som bor i höj-
den och allt uppfyller.
Börja redan här ditt andliga lif. Sörj ej
för det kommande. Gråt icke öfver det som
förgås. Men sörj, att Du icke tappar bort dig
sjelf, och gråt när Du hvirflar om i tidens ström,
utan att bära det eviga inom Dig.