egna oss af dessa byten, samt på hvad vilkor. LITTERATUR. Läsning i andliga ämnen, utgifven af C. I af Wingård; 1:a Häftet. Stockholm, hc Norstedt Söner, 4846. 82 sidd. 8:o, 24 sk. bko. Denna samling börjas med hr erkebiskopen Tal i Upsala Prestsällskap på Luthers dödsda den 48 Febr. 14846. Vi hafva hört anmärka emot detta tal, att det till sin största del om fattar beskrifnipgen på Luthers sjukdom, de medicin ban brukade och den skötsel han fick huruledes han troligast dog af en icke tillbör ligen vårdad fontanell (sid. 48) o.s.v. Men här vid måste man taga i betraktande, att då frå gan är om en fest på den store reformatorn dödsdag, är det utan tvifvel intressant att hör en detaljerad framställning om hans kropps lidande, hans dödssätt och de ord han derun der yttrade. Skildringar af Luthers andliga ka rakter, hans verksamhet i själsafseende, strid mo hierarkien o. s. v. hafva dessutom så ofta oc! af så många andre blifvit gjorda, att detta må hända af talaren ansågs öfverflödigt. Häftet upptages för öfrigt af en Predikar på 9:de Sönd. efter Trinitatis, om den otrognt Gårdsfogden, samt en annan på 8:de d:o, om de falska Profeterna. Härefter läsas unde namn af den olika Bönhörelsen tvenne smi vackra berättelser. Den första handlar om er NQvinna, som bad till Gud, att hon skulle vinna på lotteriet; hvilket också inträffade, utan at hon ens köpt lottsedel, men genom det ar hon fick efter sin döda son, i hvars gömmor er sådan fanns, och hvarpå vinst utföll. Anekdoten är bekant. Den andra angår en Negergosse, som befriades från ett slafekepp af engelsmännen och omvändes till christna läran; hvarefter han till Gud ställde den bön, att hans föräl drar på samma sätt måtte först göras till slafvar och sedan likaledes berias. Alven denns rörande bön uppfylldes. Berättelsen, ursprung: ligen hemtad ur Missionär-rspporter från Sierra Leona, har sedan funnits i Eogelska och Tyska Läseböcker, i Underrättelser om Evangelii framgång, m. m. Nu följa af en annan författare, hr A.G. Sef. ström, Vandringsberättelser. Dettastycke, som intager betydligaste rummet i häftet, innehåller en varmt utförd parafras af Fader vår, med en särskild utläggning af hvarje bön deruti. Häftet slutar med: Perlor, efter tyskan. Till prof på den goda andan i dessa utgjutelser, meddelade af hr erkebiskopen sjelf, anföra vi (sid. 84): ,Min vikedom — att vara gudelig och låta mig nöja. . ,Min berömmelse — Herren, som gör mig rättfärdig och för sådan mig förklarar. Min makt — bönen, med tillförsigt och undergifvenhet. Mitt arf — himmelen. Mitt allt i allom — Han, som bor i höjden och allt uppfyller. Börja redan här ditt andliga lif. Sörj ej för det kommande. Gråt icke öfver det som förgås. Men sörj, att Du icke tappar bort dig sjelf, och gråt när Du hvirflar om i tidens ström, utan att bära det eviga inom Dig.