dilettant i konsten. En ung bildhaggare och
gipsgjutare, hvars namn jag ej påminner mig,
har gjort nigra träffande buster i half naturlig
storlek af Vergeland, Gude; Lund, m. fl. och
äfven af H. K. H. Prins Gustaf, hvarutaf jag
såg många exemplar hos enskilda, till tecken
huru talrika sympatbier denne prins vunniti Norge.
Uti trädgårdspaviljongen vid det kongl. pa-
latset, är en samling inhemska målningar, in-
köpte af konung Carl XIV och fastän sjelfva
kröningen i Trondhbjem der befinner sig, kan
man endast om denna samling säga, att den
tillkommit genom en i konstens åsigt- illa an-
vänd barmhertighet.
Norge har icke mindre än två Konstför-
eningar: den ena i Christiania, den andra i
Bergen. Den förra, som vår svenska, köper,
men äfven af främmande konstnärer, bortlottar
det inköpta bland föreningens ledamöter, hvar-
efier de bortlottade arbetena sitta ett helt år
till allmän exposition uti föreningens lokal.
Der voro nu åtskilliga vackra arbeten, delg af
norrmän, dels af danskar, tyskar och holländare.
Bland landskaper märkte jag öfver allt den,
om jag så må säga, gröna grönska, som vi så
litet äro vana att se på taflor, icke en gång
eller kanske minst hos vår Fahlerantz, i syn-
nerhet i hans sednare taflor, hvilket här gifvit
anledning till anekdoten, att någon vid betrak-
tande afen Fahlerantzs tafla tagit ett friskt
löf, lagt bredvid ocb yttrat: men se, så gröna
äro löfven bos oss. ) — Ea archeologisk konpst-
) Sistlidne år hade konstföreningen i Dresden
låtit litbografiera en af Fearnleys vackraste taf-