dilettant i konsten. En ung bildhaggare och gipsgjutare, hvars namn jag ej påminner mig, har gjort nigra träffande buster i half naturlig storlek af Vergeland, Gude; Lund, m. fl. och äfven af H. K. H. Prins Gustaf, hvarutaf jag såg många exemplar hos enskilda, till tecken huru talrika sympatbier denne prins vunniti Norge. Uti trädgårdspaviljongen vid det kongl. palatset, är en samling inhemska målningar, inköpte af konung Carl XIV och fastän sjelfva kröningen i Trondhbjem der befinner sig, kan man endast om denna samling säga, att den tillkommit genom en i konstens åsigtilla använd barmhertighet. Norge har icke mindre än två Konstföreningar: den ena i Christiania, den andra i Bergen. Den förra, som vår svenska, köper, men äfven af främmande konstnärer, bortlottar det inköpta bland föreningens ledamöter, hvarefier de bortlottade arbetena sitta ett helt år till allmän exposition uti föreningens lokal. Der voro nu åtskilliga vackra arbeten, delg af norrmän, dels af danskar, tyskar och holländare. Bland landskaper märkte jag öfver allt den, om jag så må säga, gröna grönska, som vi så litet äro vana att se på taflor, icke en gång eller kanske minst hos vår Fahlerantz, i synnerhet i hans sednare taflor, hvilket här gifvit anledning till anekdoten, att någon vid betraktande afen Fahlerantzs tafla tagit ett friskt löf, lagt bredvid ocb yttrat: men se, så gröna äro löfven bos oss. ) — Ea archeologisk konpst) Sistlidne år hade konstföreningen i Dresden låtit litbografiera en af Fearnleys vackraste taf