son utan tillbörligt adjektiv vid sidan. Vikun-
na väl icke bedöma riktigheten af den karak-
teristik :enhvar härigenom bekommer; men hop-
pas dock, att ingen skall finna sig ledsen eller
stött deraf. Säkert är, att boken, som dyme-
delst vunnit ett slags lutning åt antik naivetet,
på samma gång som den besitter mycket af
modern sentiment, fått en pregel af treflighet,
hvilken gör den ganska läsbar.
Man var nu, som vi redan sett, ånyo kom-
men ut på hafvet, och hade återvunnit sitt
goda mod sedan man följt den förståndige
Tamms råd. Litet derefter höll den allvarsamma
Sundberg konselj med stora rådet i den lilla
flytande republiken. Följden blef en sträng
och helsosam lagstiftning om bord. Ibland sys-
.selsättningarne på däck förekommo historiska
föredrag, hvarmed hr prosten A. sjelf, såsom
senior, fick uppdrag att göra början. Man be-
redde hönom en beqväm talarestol, så beräk-
nad att hans röst med vinden skulle höras öf-
ver däck. Hans föreläsnings syfte blef att visa,
huruledes det endast var dräggen, af danska
folket, omgifvande Uaions-konungarnes thkron,
poch de fogdar och de: prester, som de insatte,
hvilka samtlige lade grunden till nationalhatet
och det fordna föraktet mellan Svenskar och
Danskar. Den drägg af folket, hvarom förf.
talar, är således adeln. Det utsådda fröet till
brödrahat vårdades derefter med all flit, säger
förf.; men ifrån denna onda vård fritager han
också folket, och skrifver det i konungarnes
skuldebok). . När man hör hr A. tala på detta
sätt om aristokrater och konungar, ser man,
att havi förenat Geijers och Fryxells åsigter hos
sig till en enda tanke, omfattande begge på en
gång. Efter hr A. höll akad. doc. Tham en
lyckad improvisation om Danmarks märkliga-
ste Statshvälfningar, och mag. Säve föreläste in-
tressanta bref om utmärkta män af Skandina-
viska sällskapet i Köpenhamn.
Nu gjordes ett kort besök i Carlskrona. De
resande emottogos på det vänligaste af stadens
invånare och flottans officerskorps. Förf. an-
märker, att den tid nu är försvunnen, då offi-
ceraren trodde sig ohelga sin uniform om han
nedlät, sig i någon vänligare förtrolig umgän-
gelse med de civile herrarne. Ganska roligt
påminver han, att pom man sett en gammal-
dags General bland sina subalterner, serdeles då
regementspresterna och civilstaten bugande och
förlägna stodo inför hans höghet, så har man
sett en Pascha af många hästsvansar. Af detta
de fordomdags krigarnes högdragna och frånstö-
tande sätt att vara, har sannolikt kommit, att
man benämner en ovänlig gammal knarrig man
krutgubbe.
Efter korta påhelsningar i Malmö och Lund
— der den genialiske Poulsen från Köpenhamn
första gången höll föredrag för de anländande
studenterne — inseglade man slutligen på tre
ångfartyg med saktad fart i danska hufvudsta-
dens hamn. Vi förbigå alla de läsvärda skil-
dringarne öfver det varma emottagande, som
här röntes, och af hvilkas inhemtande vi ej
vilja låta läsaren anticipera något. På en gång
rörande och vacker är karakteristiken öfver den
utmärkte professor H. N. Clausen och hans far
H. G. Ciausen. Förf. liknar den förres välta-
lighet vid Wetterns genomskinliga vatten. Man
ser tydligt bottnen; och der, under talets lugn
och klarhet, en så ren och ädel grund, som
den af hans frisinnade och menniskoälskande
hjerta, sig uppenbarar, vinner talaren alltid sitt
ändamål, öfvertygelse och bifall. - Annu en lik-
het med Weiterns klara djup lär QClausens
själ hafva: då den uppröres från det inre, skola
fruktansvärda flodsvall äfven i djupet förspörjas.
Pikant på ett eget sätt är förf:s företräde hos
H. M. konung Christian VIII. Eiter en liten
stunds samtal yttrade konungen: der er vael
ikke noget politisk i disse Studentbevegelser?,
då hr A., efter att hafva försäkrat Hans Maj:t,
alt politik icke ingår i ungdomens beräknin-
gar för sina vederqvickelsestunder m. m., fort-
for sålunda: dessutom är ju Ed. Maj:t Stiftare
och gifven Beskyddare af det Skandinaviska
förbundet! ?, — Härvid såg konungen något för-
undrad ut och frågade: hvorledes da? Hr A.
svarade: pför 22 år sedan fick prof. Geijer i
Upsala och jag diplom och kallelsebref från
Dannemark att vara ledamöter af det Skandi-
naviska Oldskriftsällskapet i Köpenhamn; af
hvilket utan tvifvel de Skandinaviska förenin-
garne i Sverige och Danmark leda sitt egent-
liga ursprung. Dessa bref voro underskrifna
utaf högstsalig konungen af Danmark, E. M:ts
höge företrädare m. m. Med denna förkla-
ring (hvarigenom Christian VIII medelst p,arfs-
rätt var Oldskriftsällskapets beskyddare, och
detta sällskap, enligt hr A., var Skandinaviska
förbundets upphof), syntes konungen vara till-