Bönderne komme : till öfvervägande statsmak
loch derjemte att de fortföre som ett från A
Ildeln skildt statsstånd: då skulle de möjlige
kunna statuera immunitet för bondeståndet oc
Idess afkomlingar,, samt lägga skattebördorn
I luteslutande på. alla af adel födde eller ock der
ljemte på de öfriga statsstånden; i fall man vil
tänka sig en så stor orimlighet, öch hvartil
-Ibönderna under ingen riksdag, så länge Sveri
ge stått, visat den ringaste :skymt af fallenhet
För att göra motsidan till viljes och poner
sjelfva det yttersta af all absurditet,; hvartill de:
någonsin kan sträcka sig, föreställa vi oss doc
nu för ett ögonblick denna grofva hårdhet :
böndernes sida, och hvarigenom de då skull
göra mot adeln detsamma, som adeln unde:
sekler gjort mot dem (i afseende på immunite
ten, för att ej tala om allt annat). Men — vw
upprepa det — sådant vore likväl endast tänk
bart, derest bönderna fortfore såsom riksdags
stånd mot adeln såsom riksdagsstånd. Upphiä
stånden — och de äro genom 1841 års repre
sentationsförslag upphäfna — så är hela der
ponerade bårdheten, hela detta bondtyranni o-
görligt! Om också pluraliteten på en riksför-
samling, upprättad efter nämnde 18441 års för-
slag, skulle någongång bestå af sådant folk, som
vi till följe af yrket kalla bönder, så skulle
desse likväl icke kunna genomdrifva någon slags
författning, kränkande för adeln eller hvad an-
nat nuvarande stånd som helst, utan att detta
tillika skulle vara kränkande för dem sjelfve,
då alle samtlige i hela riket endast vore sam-
hällsmedlemmar, lika anfallne af hvarje lag,
och lika fredade deraf. En adel kan omöjli-
gen tillfogas skada, då en adel som riksstånd
icke finnes.
Ett på en gång oförsyntare tillmäle och yt-
ligare resonnement kan följaktligen knappt lä-
sas, än då hr F. (i det ofvan citerade) om 1844
års representationsförslag förmäler, att det var
ett försök (af bondeståndet), som i ensidighet
och ståndsegennytta fullt kan mäta sig med de
flesta af de orättvisor, för hvilka man så bittert
anklagar förra tiders adel. j
Sanma förhållandet är, att de orättvisor, hvar-
öfver man i afseende på förra tiders adely
talar, bestodo uti ett vidt öfverskridande af
gränsen för de rättigheter, som den ena sam-
bällsmedlemmen bör hafva i bredd med den
andra; hvaremot 48441 års förslag (och om man
deruti vill se ett försök från böndernas sida),
alldeles icke innefattar ett sådant öfverskridan-
de, utan tvertom ett så vidt möjligt annalkan-
de till att sätta samhällets medlemmar samtli-
gen på lika fot med hvarann i representativa
förbållanden). Då följaktligen förra tiders adel,
hade gjort intrång på de andra samhällsmed-
lemmarnes område, så innefattar deremot 1841
irs förslag icke intrång på någons, utan ett
vörjadt återställande och insättande af hvar och
nm på det område och inom de gränsor, hvarje)
person efter billighet och förnuft bör hafva i
ocial väg. Detta utgör alltså ingenting, som
an ställas i paritet med orättvisor från hvil-
et sekel och af hvilket stånd som helst; allra-
ninst är det analogt med vår medeltidsadels
nånga tilltag.
Man kan visserligen till förklaring eller till
rsäkt för dessa sistnämnda åberopa de äldre
idernas outvecklade begrepp om. staten,, det
unkla och rättlösa tillståndet öfverhufvud o.
v.; hvadan adelns inkräktningar af gods oc
ndantagsförmåner då icke vore mera att undr
fver, än så många andra händelser och ger-
ingar från de mörka seklerna. Historien vill
ock icke till fullo vitsorda denna åsigt, eme-
an folket ej torde hafva varit så medvetslöst
m humanitetens kraf och menskliga rättighe-
er, som man här förutsätter. De privilegier
ades öfvermakt härledde sig ej så alldeles från
dehvarfvets outvecklade skick och svaga be-
repp, som icke mera af ett medvetet våld, in-
asion på de öfriges ganska väl kända rättsge-
iet, och således af usurpation. Folket vek för
akten, men ej af okunnighet om något bättre.
etta bevisas deraf, att en annan, vida rättsenligare
eh allmänt billigare författning fanns i Sverige
re Bördsaristokratiens uppkomst såsom socialt
ånd, d.v.s. med representativ makt på Herre-
garne och med allmogens uteslutande. Äfven
Pvisas. det deraf, att, om man tänker sig börds-
rivilegiets uppkomst ur den Adliga Rusttjenst-
rfattningen och det dermed följande Verlds-
Likheten är väl icke fullt uppnådd, och man har
anmärkt detta som en inkonseqvens i förslaget.
Men det är likväl, såsom vi sagt, ett stort an-
nalkande dertill, och så stort, som för vår tids
ideutyeckling, rörande de representativa rättighe-
terna, kan passa. Att på detta sätt :gå period-