— ww HIA
Iveta hvad som är rätt. Sådana förordningar
borgmästare och råd eller polispåbud, som ja
sett i Christiania, skulle säkerligen här i Sver
ge erhålla föga åtlydnad, då de icke innehöll
någon straffbestämmelse, utan endast hvad v
skulle kalla allmänna reflexioner öfver ordnin
gens nytta och framkastade önskningar om des
iakttagande. - Oaktadt Vergelands ofvanintagn
vitsord ligger dock för vår uppfattning så vä
i norrmannens språk, som i. hela han;
beteende ett lugn, kan jag: säga utan at
såra, likasom en barnslighet, så skiljd ifrån al
skärpa, att jag mer än en gång önskat mig få
se och höra en norrman rigtigt ond, för att er-
fara om hans vanliga, stilla, blida väsende di
skall öfvergifva homom och hvad som skall
komma i stället. Jag vill dermed långt ifrån
säga, att jag anser honom sakna bestämdhet i
karakteren. Nog vet han hvad han: vill, det
hafva vi ofta sett, och hans ihärdighet att hinna
let mål han föresatt sig, likasom ömtåligheten
om hans nationalitet, medgifver inga eftergifter
f godket. Tro icke att jag härmed vill be-
sifva mig in på politikens slippriga fält; jag
vill således icke väcka eller afgöra frågorna om
Vorriges och Sveriges inbördes förhållande, om
Vorriges rätt eller orätt uti fordringärne på lika
ättigbeter) och olika skyldigheter, det: sednare
inåer åberopande af olika fördelar i anseende
ill läge m. m. Allt detta går jag stilla förbi
ör att endast gifva dig del af mina egns, neu-
rala och passiva observationer, med fullkom-
rättighet för dig att finna dem ytliga, ofull-
ändiga och skefva. Om också norrmännens in-
erliga och synbara belåtenhet med Konungen