— ww HIA Iveta hvad som är rätt. Sådana förordningar borgmästare och råd eller polispåbud, som ja sett i Christiania, skulle säkerligen här i Sver ge erhålla föga åtlydnad, då de icke innehöll någon straffbestämmelse, utan endast hvad v skulle kalla allmänna reflexioner öfver ordnin gens nytta och framkastade önskningar om des iakttagande. Oaktadt Vergelands ofvanintagn vitsord ligger dock för vår uppfattning så vä i norrmannens språk, som i. hela han; beteende ett lugn, kan jag: säga utan at såra, likasom en barnslighet, så skiljd ifrån al skärpa, att jag mer än en gång önskat mig få se och höra en norrman rigtigt ond, för att erfara om hans vanliga, stilla, blida väsende di skall öfvergifva homom och hvad som skall komma i stället. Jag vill dermed långt ifrån säga, att jag anser honom sakna bestämdhet i karakteren. Nog vet han hvad han: vill, det hafva vi ofta sett, och hans ihärdighet att hinna let mål han föresatt sig, likasom ömtåligheten om hans nationalitet, medgifver inga eftergifter f godket. Tro icke att jag härmed vill besifva mig in på politikens slippriga fält; jag vill således icke väcka eller afgöra frågorna om Vorriges och Sveriges inbördes förhållande, om Vorriges rätt eller orätt uti fordringärne på lika ättigbeter) och olika skyldigheter, det: sednare inåer åberopande af olika fördelar i anseende ill läge m. m. Allt detta går jag stilla förbi ör att endast gifva dig del af mina egns, neurala och passiva observationer, med fullkomrättighet för dig att finna dem ytliga, ofulländiga och skefva. Om också norrmännens inerliga och synbara belåtenhet med Konungen