JAS SSK, ALL IUdIU VULUGC TJUNUVUSAG HK alv IVAvV : I mera de ogudaktiga läror, som man vid förra tillfällen hört framställas, vid detta framställt sig inflför rässvisan. Han hade icke behof af, att å nyo tlupptaga alla brottets materiella omständigheter; .Ihan ville endast söka bevisa den långa och kall-Isinniga öfverläggning, hvarmed brottet blifvit fört I beredt; de försigtighetsmått som vidtagits för att försäkra sig om konungens undergång och mördarens -lräddning; de orsaker som föranledt mördaren att ; fatta och underhålla sin rysliga tanka; de beräkningar som måst föregå den brottsliges hela beteIllende. Detta är all den terräng, som nu återstår för anklagelsen och försvaret. Generalprokuratorn sökte derpå bevisa, att LeI comte redan vid sitt förafskedinde fattat tankan -IpPå mordet, med inköpet af bössan. Den köptes Ilden 6 Maj 4844. Konungen skulle resa till Fon-Itainebleau d. 7 Maj. Ryktet härom var utspridt i Paris. Lecomte fick ej tillfälle att utföra före) Itaget; han uppsköt det. Om hösten då konungen efter vanan skulle flytta ut till Fontainebleau, vi-Isade sig Lecomte der åter, men fann ej heller då Itillfälle. Det ozktadt afstod han ej från sitt beslut. I Han har alltjemt sökt sin bostad nära Tuilerierna för att uppsnappa hvad der passerat. Den 45 April i år finner man honom på Carusseltorget, i närheten af en krambod der man kan lätt få del om nästan hela hemlifvet i slottet. Han kände till konungens utresa till lustslottet. Han begagnade läskabinetten; läste tidningarne. Derpå ingick talaren i brottets beskrifning, och undersökte de undanflygter Lecomte sökt göra. Han ville ej tala om det uppgifna feberanfallet, den slump som frälsat konungen; o. s. Vv. Det var ingen slump, det var Försynen som frälsat konungens dagar, hon som tillintetgör de bäst beräknade brott, de bäst anlagda sammansvärjningar(?) 10. S. V. .I Vidare upptog talaren det factum, att Lecomte sökt fly; derpå de skäl han sökt iorättvis behandI ing, för att urskulda sig, och hvilkas vigt talaren bestrider; vidare frågan om Lecomtes sinnesförvirI ting, som icke kunde medgilvas: det var, sade hän, Ihans moral som var vriden, icke hans förstånd. Nu kom talaren till det så kallade testamentet, Toch ville deraf sluta, att den brottslige haft andra I motiver än det uppgifna, och att han ljugit antinIgen då han nedskref testamentet eller ock framför I domstolen. I Generalprokuratorn fäste derefter uppmärksamheten på, att tre vittnen sett Lecomte, samma dag mordförsöket skedde, tala vid en person i skogsparken vid slottet. Som likväl ingen reda kunnat fås IPpå personen, är han nu ensam, men ock den som bör uppbära alla följderna af sin brottslighet. Talaren gjorde en hänvisning tillden sorg, hvari hela landet skulle blifvit försatt, om brottet lyckats. Slutligen afgaf han skriftligen sitt slutpåstående, så lydande: Alldenstund af ransakningen och förhöret visat Isig, att Lecomtle, d.416 nästl. April gjort sig brottslig till ett mordförsök mot konungens person, hvilket slags brott finnes omförmäldt i Strafflagens art. 12,13, 86 och 88, yrkas att rätten täcktes förklara Lecomte saker till berörde brott, och på honor använda ofvan avgifne lagstadganden., Kanslern förklarade nu ordet tillhöra Lecomtes I försvarare, ) Hr Duvergier framställer, i början, huru han frågat sig, om i brottets ögonblick Lecomtes begrepp icke varit förvirradt, och om han då haft det fria och upplysta bruket afsitt förnuft, hvilket endast kan göra menniskan ansvarig för sina gerningar. Han genomgår nu Lecomtes lefnadslopp; hans ingående i krigstjenst 1845; hans utmärkelse med hederslegionen; hans afsked 41825; hans utnämning i en underordnad grad af krono-skogsvaktare, hvilket Lecomte kallat sin olyckan; hans befordran; och nekade ej att han å styrelsens sida blifvit visad välvilja. Vidare androg han miissförständet 1843 mellan Lecomte och en under-inspektör; afdraget å hans gratifikation; beslutet att taga afsked, och de förföljelser för hvilka baron de Sabune varit föremål; slutligen kom han till sjalfva brottet mot konungen. Derefter undersökte talaren de motiver, som kunnat inverka på den anklagade, och sade: Om man håller sig vid hans första förklaringar, så finner man honom hafva sagt, att de orättvisor, de förföljelser och de mystifikationer, för hvilka han varit föremål, äro de orsaker som väpnat hans arm. Aro då dessa anledningar verkliga? J hafven sett hans hållning under debatterna; hans karakter är eder väl bekant, och dessa förhållanden, gifva de då eder icke ett bevis, att denna barmkänsla icke var uppdiktad? Jag åberopar i detta afseende en ganska betydande myndighet: den är, edra egne kommitterades utlåtahde, hvaruti säges, att då Lecomte talar om sin harm, sker det med en ända till passion lifvad ton och som synes utvisa den förskräckligaste tro. Samma anledning visar sig ju vid förhören med den anklagade. Men lätom oss efterse om han kunnat handla i någon politisk afsigt. Man har frågat honom om han stått under någon yttre inflytelse. Han har med värma svarat, att han ej vill blifva förblandad med en Fieschi, och icke varit verktyg åt någon. Om för öfrigt någon politisk tanka föregått hos honom innan handlingen, hade ju lätt tillfälle att begå brottet kunnit beredas innan den dagen då det begicks. . Men Lecomte har aldrig visat sig hylla någon sådan politisk opinion. Men finner af madame Vatels vittnesmål, att han aldrig läste någon tidning. Man säger, att han besökte läse-cirklar eller läsekabinetter. Men samma vittne intygar, att han icke gjorde besök i hennes eget. Veten j hvilken tidning han i synnerhet läst? Jo, det var bladet för petites affiches (skratt). Ja! M. H., den journalen var öfverensstämmande med Lecomtes funderingar. Alltifrån sin utgång från skogsbevakningen sökte,han en plats, der han kunde få en hederlig utkomst. Han ämnade att ställa såsom borgen för sig det kapital, som han trodde sig kunna erhålla i stället för sin pension. Han sökte derföre i annonsbladen underrättelser af denna art. Generalprokuratorn har sökt en politisk tanka och prägel i den handling, som man funnit i Lecomtes hemvist, och som han sjelf kallat sitttestamente. Med dessa uttryck: gudomlig ingifvelse,, Ark nhaligt värfs. hare han visat Jam will ad nämna