kände Johan rocken, vesten (i hvilken några silf vermynt lågo) och hänglena, såsom den försvunn fadrens tillhörigheter. Johan hastade nu att för närmaste kronobe!jent inberätta förhållandet. Denne byste för gernin gens begående misstanka på bondesonen Ander Gustaf Jonsson i Flurkmark, hvilken en tid be funnits innehafva mera penningar än vanligt. An ders Gustaf hade dessutom till en flicka lemna tvenne halsdukar och sådant bomullstyg, som dei förkomne Sven i lifstiden uti trakten utbjudit För öfrigt gåfvo åtskilliga fällda yttranden anled ning att misstänka Anders Gustaf, På dessa miss tankar blef han häktad. Ransakningen började inför Umeå bäradsrätt ut tingshuset å Westra Backen den 43 September. Johan hördes först, och berättade om fadren försvinnande och utgången af de efter honom an. ställda efterspaningar i enlighet med hvad derom här blifvit anfördt. På fråga upplyste Johan, at fadren egde eget hemman i Altaböke by, Hinna ryds socken inom Emåland. Fadren hade varit 52 år gammal, nära 3 alnar lång, mera fet än mager hade mörkt, men numera något gråsprängdt hår Sven hade, då han och sonen skiljdes åt, icke in. nehaft mycket penningar, men egde då hos er bonde en fordran å 73 rdr, hvilka sonen hört at han skulle hafva uppburit. För öfrigt hade Sver drifvit handel, icke blott med smidessaker, utar jemväl med bomullstyg och dukar, dem han a Westgöthehandlande inköpt. . Härefter förhördes Anders Gustaf. Han uppga! sig vara 20 år gammal och son till vid rätton till. städeskomne bonden Jon Andersson i Flurkmark hos hvilken han alltifrån barndomen vistats. Anders Gustaf är lävgre till växten, har aflångt ansigte, mörkbrunt hår och blå ögon. Han har förut icke varit för brott tilltalad. Utan synbar sinnesrörelse afgaf han sin berättelse. Angående Sven Nilssons försvinnande eller ändalykt hade han sig ej något bekant. På uppmaning, att göra rede för sitt sista sammanträffande med Sven, förmälde han, att denne måndagen efter sommar-böndagen således den 7 Juli, klockan emellan 9 och 40 f. m., kommit till berättarens faders hus i Flurkmark och der utbjudit till salu jernsaker och bomullstyg. Föräldrarne och syskonen, en bror och en syster, samt öfrige familjens ledamöter, nu samtlige vid rätten tillstädes, voro vid hans besök inne uti stugan. Sven sålde här en fil. Sedan betingade sig Anders Gustar af honom fyra alnar rödrutigt tyg till bussaroner, ett klädningstyg af något storrutigare slag, till hufvudfärgen blått och gredelint. 9 alnar, samt tvenne halsdukar. Som Anders Gustaf icke hade penningar inne i hvardegsstugan. der handeln uppgjordes, bad han Sven följa sig uti en annan byggnad i s. k. öfre gården, der Anders Gustaf hade sin kista stående. I närvaro af Anders Gustafs syster Cajsa hade Sven här afklippt tyget och fått emottaga sin betalning. Derpå begaf sig Sven från Flurkmark, vandrande utåt vägen, som bär till Långbrännan. Anders Gustaf åter begaf sig tillbaka till hvardagsstugan och satte sig der att äta frukost. Efter slutad måltid begåfvo sig Anders Gustafs far och bror åt ett håll. vester om byn, att rifva näfver, men Anders Gustaf sjelf begaf sig i enahanda ändamål öfver den elf, som går genom Flurkmark, österut åt Kyrksjövägen, och således åt annat håll än åt Långbrännan. — Klockan 4 på dagen återkom Anders Gustaf, som under tiden ej varit åt annat håll, ej helier träffat någon person, till fadrens gård , dit han kort förut sett fadren och brodren ingå, kommande från sidan åt Långbrännan och bärande bvar sin näfverbörda. Omkring kl. half 2 hade Anders Gustaf blifvit utsänd i ett ärende till en lräng, hvilken emot Långbrännan höll på att hugga ved. Under det desse begge personer med hvarandra samtalade, gick Anders Gustafs broder förbi. för att å samma skogstrakt rifva näfver, i Hvilket göromål Anders Gustaf sedermera gick att biträda brodren. Klockan omkring 5 e. m. gingo bröderne åter hem och togo dervid med sig nyssnämnde iräng. Sednare på aftonen hade Anders Gustaf sått på östra sidan om ån att eftersöka gårdens väster. Kl. 9 kom han hem, hvarefter han och brodern sysselsatte sig med att öfver elfyen flotta immer. Kl. 44 gick Anders Gustaf till hvila, och var icke ute på natten. Härefter hördes fadren, syskonen och öfrige slägingar, af hvilka ingen mer än systren Cajsa sade ig närvarit vid Handeln emellan Anders Gustaf och Sven. Jonas. Jonsson, den tilltalades broder, berättade: tt brodren utgått en stund före Sven från stusan, och att systren sedan omtalat, att brodren köpt halsdukar och klädningstyg af honom, hvarom dock aldrig brodren sjelf nämnt något. När, fter Svens bortgång, Anders Gustaf åter inkomnit, hade begge bröderne, sedan man ätit frukost, vegifvit sig öster om elfven att rifva näfver, derrid Anders Gustaf gått något före Jonas. De hade cke rifvit näfver på samma ställe, ej heller så ära, att de samtalat med hvarandra. Likväl voro le aldrig långt åtskilda, men Jonas hade hemkomnit en stund före brodren. Anders Andersson, den tilltalades farbroder, hörles härefter, och berättade: En halftimme efter, edan Sven ankommit till Flurkmark, hade Anders Andersson gått till så kallade Berggärdan, nära