kände Johan rocken, vesten (i hvilken några silf
vermynt lågo) och hänglena, såsom den försvunn
fadrens tillhörigheter.
Johan hastade nu att för närmaste kronobe!jent
inberätta förhållandet. Denne byste för gernin
gens begående misstanka på bondesonen Ander
Gustaf Jonsson i Flurkmark, hvilken en tid be
funnits innehafva mera penningar än vanligt. An
ders Gustaf hade dessutom till en flicka lemna
tvenne halsdukar och sådant bomullstyg, som dei
förkomne Sven i lifstiden uti trakten utbjudit
För öfrigt gåfvo åtskilliga fällda yttranden anled
ning att misstänka Anders Gustaf, På dessa miss
tankar blef han häktad.
Ransakningen började inför Umeå bäradsrätt ut
tingshuset å Westra Backen den 43 September.
Johan hördes först, och berättade om fadren
försvinnande och utgången af de efter honom an.
ställda efterspaningar i enlighet med hvad derom
här blifvit anfördt. På fråga upplyste Johan, at
fadren egde eget hemman i Altaböke by, Hinna
ryds socken inom Emåland. Fadren hade varit 52
år gammal, nära 3 alnar lång, mera fet än mager
hade mörkt, men numera något gråsprängdt hår
Sven hade, då han och sonen skiljdes åt, icke in.
nehaft mycket penningar, men egde då hos er
bonde en fordran å 73 rdr, hvilka sonen hört at
han skulle hafva uppburit. För öfrigt hade Sver
drifvit handel, icke blott med smidessaker, utar
jemväl med bomullstyg och dukar, dem han a
Westgöthehandlande inköpt.
. Härefter förhördes Anders Gustaf. Han uppga!
sig vara 20 år gammal och son till vid rätton till.
städeskomne bonden Jon Andersson i Flurkmark
hos hvilken han alltifrån barndomen vistats. An-
ders Gustaf är lävgre till växten, har aflångt an-
sigte, mörkbrunt hår och blå ögon. Han har förut
icke varit för brott tilltalad. Utan synbar sinnes-
rörelse afgaf han sin berättelse. Angående Sven
Nilssons försvinnande eller ändalykt hade han sig
ej något bekant. På uppmaning, att göra rede
för sitt sista sammanträffande med Sven, förmälde
han, att denne måndagen efter sommar-böndagen
således den 7 Juli, klockan emellan 9 och 40 f. m.,
kommit till berättarens faders hus i Flurkmark
och der utbjudit till salu jernsaker och bomulls-
tyg. Föräldrarne och syskonen, en bror och en
syster, samt öfrige familjens ledamöter, nu samt-
lige vid rätten tillstädes, voro vid hans besök inne
uti stugan. Sven sålde här en fil. Sedan betingade
sig Anders Gustar af honom fyra alnar rödrutigt
tyg till bussaroner, ett klädningstyg af något stor-
rutigare slag, till hufvudfärgen blått och gredelint.
9 alnar, samt tvenne halsdukar. Som Anders Gu-
staf icke hade penningar inne i hvardegsstugan.
der handeln uppgjordes, bad han Sven följa sig
uti en annan byggnad i s. k. öfre gården, der An-
ders Gustaf hade sin kista stående. I närvaro af
Anders Gustafs syster Cajsa hade Sven här afklippt
tyget och fått emottaga sin betalning. Derpå be-
gaf sig Sven från Flurkmark, vandrande utåt vä-
gen, som bär till Långbrännan. Anders Gustaf
åter begaf sig tillbaka till hvardagsstugan och satte
sig der att äta frukost. Efter slutad måltid be-
gåfvo sig Anders Gustafs far och bror åt ett håll.
vester om byn, att rifva näfver, men Anders Gu-
staf sjelf begaf sig i enahanda ändamål öfver den
elf, som går genom Flurkmark, österut åt Kyrk-
sjövägen, och således åt annat håll än åt Lång-
brännan. — Klockan 4 på dagen återkom Anders
Gustaf, som under tiden ej varit åt annat håll, ej
helier träffat någon person, till fadrens gård , dit
han kort förut sett fadren och brodren ingå, kom-
mande från sidan åt Långbrännan och bärande
bvar sin näfverbörda. Omkring kl. half 2 hade
Anders Gustaf blifvit utsänd i ett ärende till en
lräng, hvilken emot Långbrännan höll på att hugga
ved. Under det desse begge personer med hvar-
andra samtalade, gick Anders Gustafs broder förbi.
för att å samma skogstrakt rifva näfver, i Hvilket
göromål Anders Gustaf sedermera gick att biträda
brodren. Klockan omkring 5 e. m. gingo bröder-
ne åter hem och togo dervid med sig nyssnämnde
iräng. Sednare på aftonen hade Anders Gustaf
sått på östra sidan om ån att eftersöka gårdens
väster. Kl. 9 kom han hem, hvarefter han och
brodern sysselsatte sig med att öfver elfyen flotta
immer. Kl. 44 gick Anders Gustaf till hvila,
och var icke ute på natten.
Härefter hördes fadren, syskonen och öfrige släg-
ingar, af hvilka ingen mer än systren Cajsa sade
ig närvarit vid Handeln emellan Anders Gustaf
och Sven.
Jonas. Jonsson, den tilltalades broder, berättade:
tt brodren utgått en stund före Sven från stu-
san, och att systren sedan omtalat, att brodren
köpt halsdukar och klädningstyg af honom, hvar-
om dock aldrig brodren sjelf nämnt något. När,
fter Svens bortgång, Anders Gustaf åter inkom-
nit, hade begge bröderne, sedan man ätit frukost,
vegifvit sig öster om elfven att rifva näfver, der-
rid Anders Gustaf gått något före Jonas. De hade
cke rifvit näfver på samma ställe, ej heller så
ära, att de samtalat med hvarandra. Likväl voro
le aldrig långt åtskilda, men Jonas hade hemkom-
nit en stund före brodren.
Anders Andersson, den tilltalades farbroder, hör-
les härefter, och berättade: En halftimme efter,
edan Sven ankommit till Flurkmark, hade Anders
Andersson gått till så kallade Berggärdan, nära