jag mig böra anmäla och tillstyrka hr doktor Nybleuss förslag: 4:0 Attalla barn med åkommor, som göra dem misstänkta för venerisk sjukdom, fostras med tjenlig mat, utan di, och kunna få buljong, då det till krafternas underhällande fordras; emedan det hvarken synes vara rätt handladt eller för smittans spridande försigtigt, att ena amman nedsmittas efter den andra af sådane barn, utan att dessa det oaktadt-just ofta komma till lifs och-erhålla fullkomlig helsa. 9:0 Att 9 större rum anslås för sådane barns inrymmande, emedan deras antal dagligen synes öka sig; och att desse rum äro från de andra aflägset belägne, emedan det eljest blir omöjligt att hindra kommunikation emellan sköterskorna vid de sjuka barnen och ammorna med de friska, som gerna prata och umgås med hvarandra. C. Trafvenfelt. Denna bandling torde upplysa, dels hur förbållandet med venerisk smittas spridning förr varit, dels hur barnbusdirektionen förr behandlat denna ömtåliga fråga. Då jag nu, på grund af undersökningar, som vore för vidlyftiga att här meddela, tillika kan försäkra, att oaktadt den veneriska smittans ökning i hufvudstaden, oaktadt barnens utlemnande från barnhuset vida tidigare och vida talrikare än förr, procenten af den till och från barnen spridda veneriska smittan under de sednare. åren nedgålt, så torde detta tills vidare kunna något lugna sinnena. Den andra officiella handlingen innebåller min, till barnhusdirektionens protokoll af d. 30 Jan. 1846 öfver pastor Krigholms anmälan, ingifna förklaring, så lydande. Fill direktionen öfver Stockholms allm. barnhus! Till svar å närlagde återgående remiss, får jag äran meddela afskrift af ifrågavarande barnets sjukjurnaler, af hvilka den första upplyser, att barnet, födt d. 4 Okt. 1844 af okänd härkomst, vid intagningen på barnhuset d. 31 Okt. 1844 ej företett några tecken af syphilis; att det efter 48 dagars vistande fått misstänkta sår i munnen, och derföre antisyfilitiskt behandlats, samt inom 20 dagar läkts; att det ytterligare efter nya 45 dagar fått recidiv af misstänkta sår i munnen, och derföre åter antisyfilitiskt behandlats, samt inom 20 dagar åter läkts; att barnet, sedan det minst 55 dagar derefter bibehållit sig läkt, blifvit d. 9 Maj 1845 i 8:e lefnadsmånaden, och efter 6!, månaders vistande inom barnhuset till en fostermoder — enligt sjukjurnalens ordalydelse — utlemnadt utan bröst (afvandt), med fortfarande af en öronfluss, hvaraf detsamma under större delen af sitt vistande inom barnhuset lidit, men fullkomligt helt och snygee på kroppen, vid ordinärt hull, med varning till fostermodren för dena misstänkta sjukdom barnet haft, samt anmärkning på sundhetsbetyget, hvars tryckta formulär lyder så här: Att barnet JM ---, födt d.---, ej är med någon veterlig vådelig smittosam sjukdom behäftadt och har blifvit ympadt med skyddskoppor, intygasb — sgamt på baksidan: Om barnet blir sjukt, böra fosterföräldrarna skyndsamt söka råd hos närmaste läkare, eller, om afståndet sådant medgifver, på barhbuset; och om barnets sjukdom yttrar sig med sår i och omkring munnen, sätet eller födslodelarna, eller svårt utslag, så att smitta kan befaras, bör detsamma dessutom ej längre få bröstet, utan födas med mjölk och skorpvälling, under all den försigtighet, som fordras för att hindra smittans spridande,, Anmärkningen lyder, säsom det äåterlemnade sundbetsbetyget utvisar: Barnet har för 2 månader sedan haft några misstänkta sår i munnen, hvarpå ostermodren blifvit gjord uppmärksam, och uppgiften i skrifvelsen (af tit. Krigholm) att det vid utlemnandet ännu skulle haft sår, är således ogrundad. När barnet d: 3 Juni. 1845 återlemnades till barnhuset, upplyses det af sednare sjukjurnalen hafva haft spår-af ytliga hudlösheter på tungan i läkningstil!stånd, och misstänkta sår på andra ställen af kroppen, så att intet tvifvel synes Pga rum, att den vyeneriska sjukdomen hos barnet kupnat åter recidivera under dess vistande på lanlet, och att, genom försummelse af försigtighetsätt smitta kunnat åt fosterföräldrarnas hus medelas. Då jag flera gånger förut vägrat sökande att erhålla detta barn, så erinrar jag mig lifligt omstänligheterna vid dess utlemnande d. 9 Maj. Fosternodren ville bafva ett så kalladt matbarn eller afvandt barn. Då hon nu utvalt detta barn, och det ill besigtning för mig presenterades, vägrade jag less utlemnande och hänvisade fostermodren att åt ig i ammsalarna utsöka något annat matbarn; men lå sådent för dagen ej fanns, återkom hon och för1yade enträget begäran, att få det nu ifrågavaranle barnet, för att ej hafva förgäfves gjort resan till Stockholm. Jag upplyste henne då om den sjuklom barnet haft, och faran att densamma kunde iter utbryta, ja till och med smitta henne, derest j vissa uppgifna försigtighetsmått vidtogos. Fotermodren uppgaf nu, att hon hade nära och lätt illgång till läkarevård åt barnet af en bruksläkae, och att hon väl skulle vara på sin vakt om några sår eller utslag skulle visa sig. Med bifall — RA RR 1