med en känsla af innerlig glädje och rörelse att dock vara och kunna fatta något i denna stora och berrliga skapelse. Det är som om man bifvit på en gång försatt årtusenden tillbaka, som allt detta nyss gått ur Skaparens hand, så nytt, så friskt, så stort ser det allt ut och likväl på samma gång så högtidligt, så vördnadsbjudsnde, som endast tiden, i vår föreställning, kan åstadkomma. Jag gör väl icke som tysken, hvilken . efter några dagars vistande i Sverge, fann allt godt och antagligt utom halfmåzan, emedän ban ofta i sitt fädernesland hade en skön, rund, full måne, men det föreföll mig som sjelfva molnen cch deras former voro mera storartade och djerfva, än jag någorsin hemma sett dem: Saken var väl den, att jag sjelf hade kommit dem litet närmare. Till motvigt mot allt detta och en påminnelse att man ändå är på jorden, reser man illa och långsamt i Norge, vägarne äro dåliga, gästgifvargårdarne icke bättre, och man förnöter sin mesta tid att vänta på hästar, hvilka likväl göra allt sitt till att snart föra den resande till nästa ställe för tre å fyra timmars uppebåll: Den enda stad man på den vägen till Chri-tiania träffar i Norge, är det lila Kongsvinger, med. sin fästning, hvilken koketterande på speisen afett fjell;redan på långt hill med sina murar liksom sammanvuxne med klippan, några hus och torn och den norska flaggan svsjande öfver alltsammans, ser ut som enliten :iddarborg vid Rben, en leksak eller en krokan, bvilket du sjelf vill, och är således såsom skjutsbonden uttryckte sig en lille pen fästning,. Utför den branta sluttnisgen af fästningens klippa ligger staden, hvars förnämsta gata hade en betydligen starkare lutning än en vanlig trappa och vid hvers ot den rödbruna, fyrkantiga trädkyrkan var belägen. Få e!ler knappast rågon by varsynig vid vägen. Bönderna lära i allmänhet bo uti isolerade gårdar och är väl detta orsaken