med en känsla af innerlig glädje och rörelse
att dock vara och kunna fatta något i denna
stora och berrliga skapelse. Det är som om
man bifvit på en gång försatt årtusenden till-
baka, som allt detta nyss gått ur Skaparens
hand, så nytt, så friskt, så stort ser det allt ut
och likväl på samma gång så högtidligt, så vörd-
nadsbjudsnde, som endast tiden, i vår föreställ-
ning, kan åstadkomma. Jag gör väl icke som
tysken, hvilken . efter några dagars vistande i
Sverge, fann allt godt och antagligt utom half-
måzan, emedän ban ofta i sitt fädernesland hade
en skön, rund, full måne, men det föreföll mig
som sjelfva molnen cch deras former voro mera
storartade och djerfva, än jag någorsin hemma
sett dem: Saken var väl den, att jag sjelf hade
kommit dem litet närmare. Till motvigt mot
allt detta och en påminnelse att man ändå är
på jorden, reser man illa och långsamt i Norge,
vägarne äro dåliga, gästgifvargårdarne icke bät-
tre, och man förnöter sin mesta tid att vänta
på hästar, hvilka likväl göra allt sitt till att
snart föra den resande till nästa ställe för tre
å fyra timmars uppebåll: Den enda stad man
på den vägen till Chri-tiania träffar i Norge,
är det lila Kongsvinger, med. sin fästning,
hvilken koketterande på speisen afett fjell;re-
dan på långt hill med sina murar liksom sam-
manvuxne med klippan, några hus och torn
och den norska flaggan svsjande öfver alltsam-
mans, ser ut som enliten :iddarborg vid Rben,
en leksak eller en krokan, bvilket du sjelf vill,
och är således såsom skjutsbonden uttryckte
sig en lille pen fästning,. Utför den branta
sluttnisgen af fästningens klippa ligger staden,
hvars förnämsta gata hade en betydligen star-
kare lutning än en vanlig trappa och vid hvers
ot den rödbruna, fyrkantiga trädkyrkan var
belägen. Få e!ler knappast rågon by varsyn-
ig vid vägen. Bönderna lära i allmänhet bo
uti isolerade gårdar och är väl detta orsaken