drag, styrkes äfven af följande: Den 97 Juli 182: utlemnades barchusbarnet David Leonard Lang under JM 1293, friskt, till båtsmannen Rahms hå stru vid Rabmsta i Garns socken; då denna hu stru den 5 December i är infann sig vid barnbu set med prestbetyg, för att uttaga underhållet fö barnet, befanns hon angripen af venerisk sjukdom förpassades genast till kurhuset och händelsen an. mäldes bos Konungens Befallningshafvande, i af sigt att få barnhusbarnet återlemnadt, som ute blef, men den 27 Februari 1830 gjordes anhållar om underhållets bekommande och prestbetyg af d. 22 i samma månad, att barnet ännu lefde och at hustru Rahm tillbörligen värdades, uppvistes derjemte; utbetalningen af underhållet nekades, tilldess hustru Rahm styrkte sig vara fri från venerisk sjukdom, och förhållandet anmäldes ånyo hos Ko: nungens Befallningshafvande, då ändtligen barnet som befanns i hög grad smittadt, inlemnades till kurhuset i April 4830, hvarifrån det återkom till barnhuset obotligt d. 22 Juli och dog d. 48 derpå följande Augusti. — Den 414 sist!. April har provincialläkaren i Stockholms län och distrikt, d:r Brandelius, inberättat, att han funnit i Garns socken en hustru med 3 barn, och på ett annat ställe en hustru med ett barn samt i nästgränsande Össby socken en piga, sjuka af veneriska consecutiva symptomer; men barnhusbarnet Frans Alfred, 5 månader gammalt, vid Mersta i förstnämnde socken, och 2 äldre barnhusbarn i närbelägne gårdar i samma socken med de sjuka, hade ännu icke hunnit blifva nedsmittade, utan befunnos friska och väl vårdade. 4 Att förekomma det venerisk smitta icke sprides genom barnhusbarn, hos hvilka, ehuru de äro friska, då de uttagas, sjukdomen sedermera utbryter, samt att barnhusbarn icke af fosterföräldrar nedsmitt2s, lärer inga andra åtgärder af direktionen kunna vidtagas, än: att späda barn icke utlemnas från barnhuset förr än efter minst 3 månaders vistände derstädes, och att barn öfver 3 månader icke förr än efter minst 2 månaders vistande, hvarifrån likväl ammornas på:barnhuset egna barn och de mödrars, hvilkas helsotillstånd är kändt och kan undersökas, kunna undantagas; att barnhbusbarnen icke utlemnas till andra fostermödrar i Stockholms län, än dem, som antingen sjelfva närvarande eller genom läkarebetyg kunna styrka sig vara friska och fria från venerisk smitta; samt att underhållet för sådana i Stockholms län uttagne barnhusbarn icke utbetalas, med mindre fostermödrarne antingen sjelfva äro närvarande och medföra betyg om barnens vård och helsotillstånd, eller, om de äro frånvarande, betyg företes om fosterföräldrarnes eget och barnens helsotillstånd, hvilket betyg, om det ej af ortens läkare kan erhållas, torde, så vidt möjligt är, kunna meddelas af presterskapet, som alltid visat en ömmande beredvillighet att tillse, huru barnen vårdas och att derom vittsorda. Att i örigt förekomma, så väl, att barnbusbarn, som utlemnas friska, icke må af.fosterföräldrar eller af andra personer nedsmittas, som att upptäcka och till botande befordra dem och andra barn och äldre personer, som i mer och mindre grad kunna vara angripna af venerisk sjukdom, torde direktionen äfven anse, att det fordras kraftiga åtgärder, men hvilkss vidtagande helt och hållet lärer tillhöra Konungens Befallningshafvande-embetets omsorg; hvaribland, enligt direktionens tanka, det i synnerhet vore till ändamålet verksamt ledande. att de af Kongl. Maj:t anbefallde i förening med kyrkoråden i hvarje församling inrättade helsovårdskommittåer äfven i denna del af helsovården utveckla en nitisk verksamhet, så att-alla, barn eller äldre, som för veneriska och utslagssjukdomar i allmänhet misstänkas eller synligen och veterligen deraf besväras, genast blifva af distriktets läkare undersökta, de, som befinnas sjuka, till kurhuset förpassade och barnhusbarnen, friska eller sjuka, hos sådane fosterföräldrar, till barnhuset återlemnade. Beträffande allmogens upplysande om att förekomma veneriska sjukdomars spridande genom digifning åt okända barn och genom tuggors gifvande, lärer direktionen äfven finna ganska nyttigt, att en kort och tydlig underrättelse, på sätt Konungens Befallningsbafvande i samråd med länets läkare finner tjenligast, allmänheten i länet medlelades, hvartill torde kunna tjena till grund den uti almanachan tör 4844 införda och på Kongl. Maj:ts nådiga befallning af dess sundhetskollegium utgifna underrättelse om kännetecknen på veneriska smittan och den särdeles bland allmogen gångbara sjukdom med utslag och sårnader, som vanligen kallas saltfluss, sjelffrätsår, m. m., samt om nödiga försigtighetsmått till dessa svåra sjukdomars örekommande och häfvande. Hvarjemte, då veneriska smittan hos båda könen, af alla åldrar, äfren utan samlag sprides på flere sätt genom ovaramt umgänge med smittade personer, och då dessa ikommor oftast lika oskyldigt erhållas som skabb och andra smittosamma sjukdomar, allmänheten kunde upplysas, om att icke genom falsk blygsamhet afhålla sig ifrån att upptäcka sitt tillstånd, och om det sedeslösa och oredliga deruti, att i annat fall, genom sanningslösa uppgifter om barnwusbarn undskylla sig för sjukdomens ådragande. Slutligen, beträffande de för venerisk sjukdom nisstänkta barnens vård inom barnhuset, anser SS NR TE Ar NR EE TT Ann a AR 2 a end eten ae an se AE