EROS 2 KE ES ES RNE ARR ENE Lise, som betraktade honom och uppmärksamt afhörde hans tal, fann honom nu högst intagande; han var så elegant, hans sätt att skicka sig så behagligt, att hennes fruktan helt och hållet försvann; hon fann honom naturlig och okonstlad. Slutligen sade berr Laloine, som med otålighet syntes afvakta mågens återkomst, till Sterny: — Vi uppehålla er för länge, tiden lider och ni kommer kanske för sent till Saiat Germain. — Jag far inte dit i dag. — Det är vi som äro orsaken dertill, sade fru Laloine. — Alldeles icke, mia fru, svarade Leonce; dessutom hade jag glömt, att jag stämt möte med någon vid Saint Germain, som skulle gifva mig adress på landtstället; men då jag försummat tiden, har denne person säkert ledsnat att vänta, så alt det nu vore fruktlöst alt fara dit. — Jag trodde, sade Lise med någon tvekan, att man uti annonsbladen kunde finna alla sådana adresser. Sterny betraktade henne, och hon nedsl!og ö gonen; det var uti hennes hjerta någonting, som oemotståndligt hänförde henne och som straxt derpå kom henne att rodna. Men Ster ny förstod benne och utropade: — Det är savnt; jog har just samma nummer, hvaruti adressen står. Han sökte upp bladet, under det samtalet föll på landtställen. Prosfer lät imedlertid vänta på sig ochherr och fru Laloine öppnade i sin otålighet ett fönster, likasom för att påskynda hans ankomst.