EROS 2 KE ES ES RNE ARR ENE
Lise, som betraktade honom och uppmärk-
samt afhörde hans tal, fann honom nu högst
intagande; han var så elegant, hans sätt att
skicka sig så behagligt, att hennes fruktan helt
och hållet försvann; hon fann honom naturlig
och okonstlad.
Slutligen sade berr Laloine, som med otålig-
het syntes afvakta mågens återkomst, till Sterny:
— Vi uppehålla er för länge, tiden lider och
ni kommer kanske för sent till Saiat Germain.
— Jag far inte dit i dag.
— Det är vi som äro orsaken dertill, sade
fru Laloine. -
— Alldeles icke, mia fru, svarade Leonce; dess-
utom hade jag glömt, att jag stämt möte med
någon vid Saint Germain, som skulle gifva mig
adress på landtstället; men då jag försummat
tiden, har denne person säkert ledsnat att vän-
ta, så alt det nu vore fruktlöst alt fara dit.
— Jag trodde, sade Lise med någon tvekan,
att man uti annonsbladen kunde finna alla så-
dana adresser.
Sterny betraktade henne, och hon nedsl!og ö
gonen; det var uti hennes hjerta någonting,
som oemotståndligt hänförde henne och som
straxt derpå kom henne att rodna. Men Ster
ny förstod benne och utropade:
— Det är savnt; jog har just samma num-
mer, hvaruti adressen står.
Han sökte upp bladet, under det samtalet
föll på landtställen.
Prosfer lät imedlertid vänta på sig ochherr
och fru Laloine öppnade i sin otålighet ett fön-
ster, likasom för att påskynda hans ankomst.