Article Image
verksiälllighet ankommit, chvad sedermera, utan den dömdas förvållande, längre eller kortare tid åtgår, innan personen insättes uti det ådömda arbetet. Mom. 2. Skulle den dömda afvika, eller verkställighet af beslutet eljest, genom den dömdas eget förvållande, komma att längre eller kortare tid uppskjutas eller afbrytas, må denna tid icke afräknas å den utsatta arbetstiden. S 49. Den dömda skall till lämpligt arbete hållas, och behandlas i öfverensstämmelse med härom utfärdade serskilda reglementen och föreskrifter. S 20. Mom. 4. För de personer, hvilka, enligt äldre författningar, blifvit dömda till allmänt arbete på obestämd tid, och, då denna stadga efter 29 träder i verksamhet, ännu ej fått viss arbetstid för sig bestämd, skall densamma af styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar utsättas, enligt de i 8 nämnda grunder. Mom. 2. I det fall, hyarom nästföregående moment handlar, varde för dem som, efter laga kraftegande ut!sl!ag, i häkte eller på korrektionsinrättning förvaras, tiden beräknad från den dag, då stadgan träder i verksamhet; dock så, att fångvårdsstyrelsen tillser, det nödig försigtighet varder iakttagen, genom lämplig mellantid vid personernes frigifvande. Mom. 3. Ordningen, uti hvilken de, som, enligt mom. 2, uttjent den bestämda arbetstiden, erhålla deras frihet, må i öfrigt lämpas efter den längre eller kortare tid, som hvardera af dem, under vistandet vid arbetsinrältningen, utan afbrott förhållit sig väl. Ibland dem, som lika länge utan afbrott iakttagit ett pålitligt uppförande, skall den, som längsta tiden i brist af laga försvar hållits till allmänt arbete, vara berättigad att först afgå. g 21. Hvad i 48 mom. 2 om uppskof och afbrott i arbetstiden sagdt är, gälle ock i afseende på de personer, som, innan denna stadga träder i verksamhet, blifvit i brist af laga försvar till allmänt arbete dömda, eller vid kronoarbetskorpsen, för att uttjena återstående kapitulationstid, anställda. S 22. Mom. 4. Yppas sådan förändring i den tör bristande försvar dömdas vilkor, att personen ej vidare bör såsom försvarslös anses, varde frigifven. Ej må dock den dömda utlemnas endast på grund af gjordt anbud om laga tjenst, med mindre Konungens befallningshafvande i orten, efter tillsyningsmans hörande, eller poliskammare, der sådan finnes, pröfvat skäligt anbudet godkänna. Mom. 2. Den för bristande försvar dömda, som under hälften af den bestämda arbetstiden och fortfarande förhållit sig väl, samt eger en genom flit och sparsamhet derunder förvärfvad behållning af 350 rdr b:ko för man och 33 rdr 46 sk. samma mynt för qvinna, må återfå friheten. Mom. 3. Vid den bestämda tidens slut varde det undantag som i mom. 4 sägs, personen, ändå att laga försvar icke yppast, frigifven samt förpassad till den socken eller stad, dit personen hörer. Lag samma vare, derest personen under arbetstiden blifvit oförmögen, att till allmänt arbete vidare användas, och serskiid utväg till personens värd eller försörjning ej är beredd. Mom. 4. Har den, som är i saknad af laga försvar och af godkändt anbud derom, under sednaste sex månader af sin vistelse vid kronoarbetskorpsen eller arbetsinrättning, genom felaktigt förhållande ådregit sig bestraffning, ankomme på vederbörande befälhafvare eller föreståndare, att göra anmälan i ämnet hos styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar, och pröfve styrelsen, om förseelsen varit af den svårare beskaffenhet, att personen bör,l: oaktadt bestämd arbetstid tilländalupit, i afbidan af förbättriog qvarhållas, dock, för denna orsak, ej öf-. ver sex månader efter det förseelsen skett. Förekommer, under sålunda förlängd arbetstid, ny anledning till personens ytterligare qvarhållande, ege styrelsen att, på lika sätt, derom förordna. Beslutar styrelsen i dessa fall uppskof med den försvarslösas frigifvande, varde skriftligt utslag personen tillstildt, med hänvisning för den missnöjda, att sina till Konungen ställda underdåniga besvär, inom den i 41, mom. 4 stadgade tid, ingifva till vederbörande för att öfverlemnas till styrelsen, som derefter skall besvärshandlingarne, jemte eget utåtande, till justitierevisionsexpeditionen skyndsamigen insända. : Mom. 5. Har i de fall, hvarom mom. 2 och 3 örmäla, vederbörande ej kunnat iörskaffa erforderlig upplysning, hvilken stad eller socken personen bör anses tillhöra; varde, vid frigifvandet, personen förpassad till den befallningshafvande, som honom eller henne till allmänt arbete sednast dömt. f Kap. 3. i Om frigifne fångar och kronoarbetskarlar. 6 G E l S 23. Huru förtfaras bör, då fånge vid lösgifvandet saknar kläder eller medel till uppehälle under vandring till bestämmelseorten, är serskildt stadgadt; och skall detta äfven tillämpas i fråga om dem, som från kronoarbetskorpsen frigifvas. Har den frgifna något förtjent, som besparadt biifvit, dä skall kostnaden för kläder, och för uppehälle under vandringen, bestridas deraf, samt hvad öfrigt blifver sändas till Konungens Befallningshafvande eller poliskammare i den ort, dit personen afgår, för att den frigifna efter framkomsten tillbandahålles. 24. IHar den, hvilken, efter frigifvandet från kronoarbetskorpsen, allmän arbetsanstalt eller fänzelse, till sin bestämmelseort ankommer, icke nöjig bostad eller icke det nödvändiga för sitt uppehälle; då bör tillsyningsman söka åt den frigifna bereda tillfälle att, emot förrättande af anvisadt arbete, erhålla husrum och uppehälle, åtminstone g för de första fjorton dagarne; och gånge, om kostnad dermed förenas, densamma ut af stadens eller socknens fattigmedel. Är, i fråga om fattigför-lr sörjning, personen ej rätteligen hörande till den! stad eller socken, och göres anspråk på ersättning ör det lemnade bidraget, vill Konungen, efter här-!f om genom Dess Befallningshafvande i länet gjordly inmälan, sådan ersättning anslå. 3 25. Afviker från laga tjenst någon, som, pålr grund af 8 22 mom. 4, blifvit från allmänt arbetet antagen i samma tjenst; göre husbonde anmälan jerom hos vederbörande, efter ty om afviket tjen-lr stehjon i Legostadgan sägs. Försummeas det, ellerl varder tjenstebjonet före rätt flyttningstid utur? ien tienst af husbonden entledigadt, utan att lagal(f I S I t e C s 1 I . l S

11 juni 1846, sida 2

Thumbnail