Hon -inlirdade smycket uti en näsduk; som hon med nervöst hopdragen hand häftigt kramades Lise var blek och hennes händer dårrade. Nöjd med profvet, återtog Leonce med utsökt artigbet: — Mamsell har väl icke glömt sitt löfte att dansa en galopade med mig? — Jag vet icke, svarade Lise med sorglig ton, om mamma tillåter: — Med hr markisen, sade fru Laloine, utan tvifvel.. . Orchesternbörjade en galopade. Lise gaf Leonce handen, de gjorde en tur kring salongen, under det att mängden lemnade rum åt de dansande; — Hvserföre, sade Sterny, ville ni icke låta sätta på er ert. vackra balsband? — Ni tänker: visst icke--hvad ni säger då ni kallar det vackert, sade Lise med ansträngning; men. jag sätter mycket värde derpå. — Det är kanhända ett minne? — Ja! svarade hon, upplyftande sina ögon emot himmelen; ett dyrbart minne. — Och tänkespråket har utan 1vifvel afseende derpå? — Ja, hr markis, svarade Lise -med stilla värdighet. — Man kan -hvad man vill, säger denna devis: — Ja, hr markis, man kan hvad man vill; upprepade Lise med en illa qväfd suck. — Det fordras-ett stort förtroende till egna krafter, för att antaga en dylik devis, tillade Leonce. — De hafva bittills icke svikit mig, öch jag hoppas att de icke heller skola göra det, sade Lise med synbar rörelse! sr i — Har ni då behof deraf? — Vi glömma bort dansen, min herre, sade L:se.