P. Th—n.
STRIDEN EMELLAN GEIJER OCH FRYXELI
om Aristokratfördömandet.
(Forts. från 4 198.)
Emellan br F:s första och andra häften före
ter sig en olikhet. Denna visar sig icke blot
till innehållet, utan i synnerhet till föredraget
form, tonen och hållningen. Detta kan visser
ligen till en stor del förklaras genom mellan
komsten af hr G:s svar på första bäftet, hvilke
försatt hr F. i en mera polemisk stämning, oc!
gifvit hans uttryck i 2:a häftet en sträfhet, son
man icke till den grad finner i det 4:a. Mei
sjelfva stilen, särdeles i midten af 2:a h., ha
dessutom en besynnerlig pregel, liksom vor:
det ej af hr Fr:s egen hand. Här tyckes er
räknemästare ex professo hafva hållit pennar
eller dock dikterat ordformerna.
Vare härmed buru som helst, så är 4:a h
verklizen läsbarare. Såsom hela skriftvexlinger
väckt en betydlig uppmärksamhet, ilandet) oct
äfven, till den ena delen af ämnet förtjenat er
sådan; så anse vi oss göra vår publik en tjenst
genom att upptaga hr F:s sak ifrån början
ehuru 4:a hb. redan förut med några ord vari!
anmäldt i Aftonbladet.
Det är också endast härigenom man kar
komma i tillfälle att fullkomligt finna rättmätig.
heten af det omdöme vi i det föregående fällt
samt inse den sammanblandning af ämnen,
hvarom vi talat. Vi skola således — med en
method, som liknar hr F:s egen, i framställan-
det af hans tankar om hr G. — upptaga hans
meningar stycke för stycke, och se hvad de
innehålla.
Hr F. börar (b. 4, sid. 4) med att afkläda
Historien all bevisande kraft för de politiska
theorierna, likasom man betages hoppet att i
Bibeln hemta annat än subjektiva stöd. för alla
möjliga slags religiösa meningar.
,Ur inga kunskapskällo:, säger hr F., shafva så
olika resultater blifvit bemtade, som ur bibeln och
historien. Ur den förra härleda alla, äfven de mest
skilda christna religionssekter, bevisen för deras
egen sanning och för de andres grundlöshet; och
på samma säst blir af de olika politiska theorierna
historien använd.
Huru är sådant möjligt? Jo — fortfar hr F. —
båda källorna innehålla det oändliga, det hela, och
i och med detssmma utdraget af alla derinom möj-
liga enskilda åsigter, exempel af alla möjliga en-
skilda händelser. Lätt utplockar då hvarje religiös
sekt, hvarje politisk theori en rik, men ensidig
samling af de satier eller händelser, som verkligen
eller skenbart gifva ett för dem gynnande resultat.
Nu är det visserligen bekant, att månze på
ett så ytligt sätt och för blott subjektiva än-
damål begagnat både den hel. Skrift och Histo-
rien. Men vi tro ej derföre, att beggedera
icke innehålla källorna till objekt v:, verkliga
och afgörande sanningar, så fort man allenast i
dem kastar en djupare blick. Hr F: har icke
talat om detta, hvilket likväl varit det ange-
lägnaste. Bibeln lemna vi nu, då här icke frå-
gan är om religiösa betraktelser. Men Histo-
rien? En större otjenst kunde väl hr F. icke
göra sjelfva den politiska sida, för hvilken han
eljest i så många fall kämpar, än om han lyc-
kades bevisa Historien ej annst vara, än ett
slags exempel-bok på alla möjliga enskilda
händelser,, en förrådskammare, derur alla par-
tier kunna framställa fördelarne af än suverä-
nitet, än monarki, än aristokrati, än demokrati,
(sid. 3). Ty, om så vore, hvad hjelp vilja väl
då de konservative (hvilka dock kalla sig den
historiska skolan par exellence) hemia sig af
häfderna? Vi, för vår del, se icke i Historien
ett sådant haf af idel subjektivitet; vi tro, tvert-
om, detta just vara den ytligaste och skefvaste
åsigt af alla: den skulle nedsätta häfderna ifrån
ett studium för menniskan till en blott tillfäl-
lighetsläsning, en morskabslektyr,,. ett tillfreds-
ställande af stundens flyktiga nöje. Vi äro fullt
öfvertygade, att genom historien går en stark
och omisskänlig åder, en riktning af mensklig-
hetens utveckling, hvilken i grunden icke kan
tydas på mer än ell sätt, huru skiftande än
ytorna må företomma vid första anblicken.
Den stora lirdom vi hafva att upphemta af
häfderna, består då uti att veta, hvad den länk
i utvecklingskedjan, der vi i vår tid och vårt
lard befinna oss, innefattar och betyder. En-
dast så förstå vi oss sjelfva, veta hvad vi skola
tala om, och hvad vi hafva att göra för sam-
Wanesuseaenns - sm