P. Th—n. STRIDEN EMELLAN GEIJER OCH FRYXELI om Aristokratfördömandet. (Forts. från 4 198.) Emellan br F:s första och andra häften före ter sig en olikhet. Denna visar sig icke blot till innehållet, utan i synnerhet till föredraget form, tonen och hållningen. Detta kan visser ligen till en stor del förklaras genom mellan komsten af hr G:s svar på första bäftet, hvilke försatt hr F. i en mera polemisk stämning, oc! gifvit hans uttryck i 2:a häftet en sträfhet, son man icke till den grad finner i det 4:a. Mei sjelfva stilen, särdeles i midten af 2:a h., ha dessutom en besynnerlig pregel, liksom vor: det ej af hr Fr:s egen hand. Här tyckes er räknemästare ex professo hafva hållit pennar eller dock dikterat ordformerna. Vare härmed buru som helst, så är 4:a h verklizen läsbarare. Såsom hela skriftvexlinger väckt en betydlig uppmärksamhet, ilandet) oct äfven, till den ena delen af ämnet förtjenat er sådan; så anse vi oss göra vår publik en tjenst genom att upptaga hr F:s sak ifrån början ehuru 4:a hb. redan förut med några ord vari! anmäldt i Aftonbladet. Det är också endast härigenom man kar komma i tillfälle att fullkomligt finna rättmätig. heten af det omdöme vi i det föregående fällt samt inse den sammanblandning af ämnen, hvarom vi talat. Vi skola således — med en method, som liknar hr F:s egen, i framställandet af hans tankar om hr G. — upptaga hans meningar stycke för stycke, och se hvad de innehålla. Hr F. börar (b. 4, sid. 4) med att afkläda Historien all bevisande kraft för de politiska theorierna, likasom man betages hoppet att i Bibeln hemta annat än subjektiva stöd. för alla möjliga slags religiösa meningar. ,Ur inga kunskapskällo:, säger hr F., shafva så olika resultater blifvit bemtade, som ur bibeln och historien. Ur den förra härleda alla, äfven de mest skilda christna religionssekter, bevisen för deras egen sanning och för de andres grundlöshet; och på samma säst blir af de olika politiska theorierna historien använd. Huru är sådant möjligt? Jo — fortfar hr F. — båda källorna innehålla det oändliga, det hela, och i och med detssmma utdraget af alla derinom möjliga enskilda åsigter, exempel af alla möjliga enskilda händelser. Lätt utplockar då hvarje religiös sekt, hvarje politisk theori en rik, men ensidig samling af de satier eller händelser, som verkligen eller skenbart gifva ett för dem gynnande resultat. Nu är det visserligen bekant, att månze på ett så ytligt sätt och för blott subjektiva ändamål begagnat både den hel. Skrift och Historien. Men vi tro ej derföre, att beggedera icke innehålla källorna till objekt v:, verkliga och afgörande sanningar, så fort man allenast i dem kastar en djupare blick. Hr F: har icke talat om detta, hvilket likväl varit det angelägnaste. Bibeln lemna vi nu, då här icke frågan är om religiösa betraktelser. Men Historien? En större otjenst kunde väl hr F. icke göra sjelfva den politiska sida, för hvilken han eljest i så många fall kämpar, än om han lyckades bevisa Historien ej annst vara, än ett slags exempel-bok på alla möjliga enskilda händelser,, en förrådskammare, derur alla partier kunna framställa fördelarne af än suveränitet, än monarki, än aristokrati, än demokrati, (sid. 3). Ty, om så vore, hvad hjelp vilja väl då de konservative (hvilka dock kalla sig den historiska skolan par exellence) hemia sig af häfderna? Vi, för vår del, se icke i Historien ett sådant haf af idel subjektivitet; vi tro, tvertom, detta just vara den ytligaste och skefvaste åsigt af alla: den skulle nedsätta häfderna ifrån ett studium för menniskan till en blott tillfällighetsläsning, en morskabslektyr,,. ett tillfredsställande af stundens flyktiga nöje. Vi äro fullt öfvertygade, att genom historien går en stark och omisskänlig åder, en riktning af mensklighetens utveckling, hvilken i grunden icke kan tydas på mer än ell sätt, huru skiftande än ytorna må företomma vid första anblicken. Den stora lirdom vi hafva att upphemta af häfderna, består då uti att veta, hvad den länk i utvecklingskedjan, der vi i vår tid och vårt lard befinna oss, innefattar och betyder. Endast så förstå vi oss sjelfva, veta hvad vi skola tala om, och hvad vi hafva att göra för samWanesuseaenns sm