den, eller måhända genom bristande fosterlands-
kärlek sjelfve framkalla den.
Sverska Slöjdföreningen vänder sig i glad till-
försigt med en inbjudning till eder, j Sveriges
Qvinnor, att inträda inom dess krets; något bät-
tre, något säkrare stöd, än edert deltagande, kan
den ej finna; ty nu liksom alltid måste det goda,
det nyttiga, fostras af qvinnans band, innan det, i
känslan af egen kraft, sjelf kan bana sig en väg
genom verlden,
mor ENE
STRIDEN EMELLAN GEIJER OCH FRYXELL,
om Aristokratfördömandet.
Då man blir viltne till den litterära fejden
emellan tvenne utmärkta skriftställare, och denna
på endera sidan, eller på begge, visar sig mer
eller mindre bestå i persouliga anfall; väcker
det en oangenäm känsla, som kan stezra sig
ända till allmän förargelse. Har, åter, tvisten
ej annat syftemål, än att utreda en invecklad
fråga, med redligt begär att härunder komma
till sanningen, så väcker den hos allmänheten
en kflig medkänsla, och man finner sig stå i
förbindelse hos de sålunda kämpande. Men för
att striden skall kunna tilläggas ett så ädelt
och upphö dt skaplyrne, fordras oeftergifligen,
att intet annat än sanningsbegäret styr den-
samma, samt framförallt, att man öppet och,
ärligt erkänner sig hafva haft orätt i den e!ler
de ämnen, der sådant uppdagas.
Vidare är det klart, att om den litterira
kampen verkligen skall kunna anses 2ngå en
frågas utredande och ej bestå i personligt an-
fall, måste något tydligt ändamål gifvss; med
ett ord: det måste vara någonting, som skall
och behöfver utredas. Hvad har detta varit
hos br Fryxell, då ban börjat kampen mot
Geijer? Den stora politiska adelsfrågen i vår
tid består i afgörandet, huruvida en Börds-ari-
stokrati bör fiunas? Med andra ord, om dei
slags institution i samhället är rättvis och god,
eller ens rimlig, att några jemförelsevis högst
fåtaliga personer skola ega en fjerdedel af hela
representationens makt, utan att alls behöfva
vara qvalificerade dertill genom utmärkt karak-
ter, kunskaper och skicklighet, samt endast till
följe af slumpen och en helt och hållet mate-
riell omständighet? Detta är börds-adel; och
vår tid har upprest sig emot densamme, med
yrkande, att representatiorsmyndigheten mitte
lemnas i händerna blott på de till kunskaper
och karalter bäste i landet, utan afseende på
födsel, stånd och klass (hvarmed naturligtvis
också följer, att den lika väl kan gilvas åt per-
soner af-adel, som åt andre, när de utgöra
män, på hvilka ett sådant förtroende har skäl
ait falla). Detta kan utan tvifvel också kallas
en aristokrati, nemligen en på-axdlig grund:
en som består af persorer, tarne från alla slags
slägter, stind cch yrken; följaktligen en, som
intet har att skaffa med börds-aristokratien.
Har hr Fryxell bestridt detta tidens yrkande?
Nej! Han ftramställer sjelf (bäft. 1, sid. 4, 5)
en politisk trosbekännelse, hvari ben öppet ut-
talar sin öfvertygelse om försvinnandet af
börds-adelns nuvarande representationssätt. Så
till vida är följaktligen ingen grundoliktet emel-
lan hr F. å ena sidan, samt den nya tiden och
br Geijer å den andra.
Hvad är det då hr F. velat utreda och för
hvad ändamål har han skrifvit? Om aristokrat-
DFOCHOREN badu SUCBSKR OR RrfER. heta hen
det slags fördömligbet, som hbvilar öfver börds-
adels-institutionen sjelf, enär ban biträder all-
männa tävkesättet härom, så återstår endast
det personliga fördömandet af vissa adlige, fri-
herrlige elier greflige individer, hvarvid man
ken undersöka, huruvida dem i häfderna skett
all tillböriig rättvisa, eller ej.
Hvar och en finner, att detta sednare är
nigot helt annat, än det förra. Ingen i vår tid
har upphält sig vll förnekande af några individers
värde, de mä vara af hvad stånd som helst,
således äfven af adel. Hvad som i förra tider
bifvit skrifvet till nachdel för magnaterne i
Sverige, har visserligen skett på goda grunder;
men skulle i enskilda fall misstag härvid vara
begångva, och dessa verkligen uppdagas, så kan
imgen vara emot, att de rättas. Tvärtom är
säkert hvar och en, för rättvisans och sannin-
gens egen skull, färdig, att finna en sådan reha-
bilitation ganska önskvärd. Detta spörsmål bar
ej det ringaste att skaffa med den politiska
adelsfrågan, e!ler med börds-adeln såsom in-
stitution. Detta spörsmål bar i allmänna tänke-
sältet blifvit afgjordt till följe af prerogativets
orättvisa och orimligbet i och för sig sjelf, samt
halt ash. 0 ooo ooo dag banana fen Lig a I