Men om nu Lundgren verkligen hade egt den
utmärkta skicklighet, att han, enligt bispens intyg,
skulle vara den förste han känt, huru är det då
möjligt, att han, efter skiljandet från Nora skola,
skulle kunna blifva i saknad af någon annban för-
månlig skoltjenst, nu i en tid, då nya sådane öf-
verallt inrättas och många församlingar äro-i för-
lägenhet att få sig en skicklig skollärare? Svaret
har man uti det absurda påståendet, att Nora
stads skolstyrelse vore skyldig skaffa honom en an-
nan tjenst, men ej bjöd till dermed,. Hvarföre
bjöd då Lundgren sjelf ej till? En man med
bildning, med from undergifvenhet och verklig
religiositet lägger icke en enda motgång så på
sinnet, att han endast derigenom faller i galenskap.
Orsakerna dertill måtte haft någon djupare grund:
Att här söka utreda dem skulle endast smärta an-
hörige, och hvem förmår i öfrigt utreda alla orsa-
ker till en själsrtubbning.
Det samhälle, hvarom fråga är, hade för få år
sedan en läkare, som, oaktadt han ägde huslig
tycka och goda ekonomiska omständigheter, midt i
sin bästa ålder, under åtnjutande af ett stort för-
troende i utöfningen af sin ädla verksamhet, helt
oförmodadt blef sinvessvag, och ännu har ingen
tilltrott sig, att med någor visshet förklara orsa-
ken. Sådant blir alltid vanskeligt, men ännu
vanskligare, att i dylika fall skjuta skulden på an-
dras förfarande, isynnerhet då det sker af den,
som skall bjuda frid och försoning. Nora den 29
Maj 1846. Församlingsbo.