Men om nu Lundgren verkligen hade egt den utmärkta skicklighet, att han, enligt bispens intyg, skulle vara den förste han känt, huru är det då möjligt, att han, efter skiljandet från Nora skola, skulle kunna blifva i saknad af någon annban förmånlig skoltjenst, nu i en tid, då nya sådane öfverallt inrättas och många församlingar äro-i förlägenhet att få sig en skicklig skollärare? Svaret har man uti det absurda påståendet, att Nora stads skolstyrelse vore skyldig skaffa honom en annan tjenst, men ej bjöd till dermed,. Hvarföre bjöd då Lundgren sjelf ej till? En man med bildning, med from undergifvenhet och verklig religiositet lägger icke en enda motgång så på sinnet, att han endast derigenom faller i galenskap. Orsakerna dertill måtte haft någon djupare grund: Att här söka utreda dem skulle endast smärta anhörige, och hvem förmår i öfrigt utreda alla orsaker till en själsrtubbning. Det samhälle, hvarom fråga är, hade för få år sedan en läkare, som, oaktadt han ägde huslig tycka och goda ekonomiska omständigheter, midt i sin bästa ålder, under åtnjutande af ett stort förtroende i utöfningen af sin ädla verksamhet, helt oförmodadt blef sinvessvag, och ännu har ingen tilltrott sig, att med någor visshet förklara orsaken. Sådant blir alltid vanskeligt, men ännu vanskligare, att i dylika fall skjuta skulden på andras förfarande, isynnerhet då det sker af den, som skall bjuda frid och försoning. Nora den 29 Maj 1846. Församlingsbo.