n —— -
mera öfverallt bildar sina trädgårdar enligt na-
turens lagar och enligt hennes mönster, att
man icke mera, som förr enligt den gamla fran-
syska smaken, jemnar jordytan, som var bestämd
till trädsårdsanläggning, etter vattpass, om nar
turen förskönat henne med berg och delar,
att man icke mer förändrar slingrande bäckar
till raka kanaler eller beröfvar träd och buskar
deras lätta, sköna och naturliga form och klip-
per dem till obelisker, pyramider, till och med
menskliga figurer, att man i korthet sagdt ej
mera anser naturen som ett olydigt barn, som
behöfver tillrältavisas och tre å fyra gånger
om året med saxen afstraffas; att man har af-
stått ifrån den inbillade hedern att vara hen-
nes lär- och tuktomästare, utan snarare her
beqvämt sig att lyda henne och att skapa er-
ligt hennes mönster. Att naturen icke är
otacksam härför, och i utbyte- understödjer träd-
gårdsmästarens företag, visa nutidens sköna träd-
gårdar, som, ehuru bildade efter naturen, än-
dock öfverträffa benne, åtminstone i det täcka
och angenäma. Att öfverträffa sjelfva mönstret
låter visst bär något förmätet, och bör jag der-
före i kortber lara detta uttryck. I sjelfva
naturen Ii sköna och föremålet för ef-
terbildning 1 långt afstånd ifrån hvaran-
dra, åtskilda
ligen en väcker gräsmatta eller grupp af bu-
skar, träd och blommor, der en spegelklar sjö
m. Mm.; här åter en naturscen med stilla, me-
lankoliska . der en annan inbjudande till
sårdsmästaren efterbildar gräsmat-
tan, planterar på densamma grupper af träd,
buskar och bloramor, ditieder måhända en sling-
rande bäck eller er en liten sjö, planterar
vid dess stränder a med nedbängaride gre-
nar eller blommor, hvilka återspegla sig i vat-
tenytan, bildar lundar och lötfsalar, tillskapar
höjder för att njuta af det i fjerran belägna
och vet i allmänhet att tacksamt begagna allt,
hvad naturen på stället erbjuder. Men då han
på detta sätt har omsorg för att trädgårdssce-
nerna blifva så mångfaldiga som möjligt, ordnar
han dem likväl så, att de. ej kommai kollision