n —— mera öfverallt bildar sina trädgårdar enligt naturens lagar och enligt hennes mönster, att man icke mera, som förr enligt den gamla fransyska smaken, jemnar jordytan, som var bestämd till trädsårdsanläggning, etter vattpass, om nar turen förskönat henne med berg och delar, att man icke mer förändrar slingrande bäckar till raka kanaler eller beröfvar träd och buskar deras lätta, sköna och naturliga form och klipper dem till obelisker, pyramider, till och med menskliga figurer, att man i korthet sagdt ej mera anser naturen som ett olydigt barn, som behöfver tillrältavisas och tre å fyra gånger om året med saxen afstraffas; att man har afstått ifrån den inbillade hedern att vara hennes läroch tuktomästare, utan snarare her beqvämt sig att lyda henne och att skapa erligt hennes mönster. Att naturen icke är otacksam härför, och i utbyteunderstödjer trädgårdsmästarens företag, visa nutidens sköna trädgårdar, som, ehuru bildade efter naturen, ändock öfverträffa benne, åtminstone i det täcka och angenäma. Att öfverträffa sjelfva mönstret låter visst bär något förmätet, och bör jag derföre i kortber lara detta uttryck. I sjelfva naturen Ii sköna och föremålet för efterbildning 1 långt afstånd ifrån hvarandra, åtskilda ligen en väcker gräsmatta eller grupp af buskar, träd och blommor, der en spegelklar sjö m. Mm.; här åter en naturscen med stilla, melankoliska . der en annan inbjudande till sårdsmästaren efterbildar gräsmattan, planterar på densamma grupper af träd, buskar och bloramor, ditieder måhända en slingrande bäck eller er en liten sjö, planterar vid dess stränder a med nedbängaride grenar eller blommor, hvilka återspegla sig i vattenytan, bildar lundar och lötfsalar, tillskapar höjder för att njuta af det i fjerran belägna och vet i allmänhet att tacksamt begagna allt, hvad naturen på stället erbjuder. Men då han på detta sätt har omsorg för att trädgårdsscenerna blifva så mångfaldiga som möjligt, ordnar han dem likväl så, att de. ej kommai kollision