LITTERATUR.
Om Folkuppfostran. Några strödda åsigter.
Sihm 1846; hos L. J. Hjerta, 70 sidd. 8:0
å 20 sk. bko.
Efter hvad man finner, såväl af tillegnan,
som af inledningen, är detta lilla arbete föran-
ledt af Th. Rudeuschölds bok om Ståndscir-
kulation,. Den hufvudsakliga plan för folk-
uppfostran, hvartill förf. kommer, är inrättan-
det af ens. k. Länsskola i hvarje af rikets län.
Skolan skulle vara beräknad för 4 lärosalar,
med 4 lärare och omkring 42 lärjungar för
Ihvarje. I spetsen för. inrättnirgens ekonomi
Tborde stå en förestånderska, under namn af
Husmoder,. Hon vore att välja ur de bät-
tre klasserna eller medelklasserna med dena
stränga urskiljning, att hon allmänt är aktad
tför sann religion, rena seder, fromt lynne, ar-
I betsamhet och allmän välvilja., Det är skolans
I mening att följa familjens föresyn; förestånder-
skan skulle derföre af eleverne helsas med
modersnamnet och uppfylla en moders kall.
De fyra lärarne borde vara: 4 i religion, bi-
belkunskap cch gamla språk, samt räkne- och
skrifkonst; 4 i kemi (med geologi och mine-
ralogi), fysik (med mekanik och fysikens öf-
riga biläror), geometri och astronomi; 4 i ty-
ska, franska, engelska och svenska språken, hi-
storia och geografi; samt 4 i naturalhistoria
och rationell landthushållning. Skolan borde
slutligen vara försedd med kemiska och meka-
niska verkstäder, modellkammare och natura-
liekabinett. Eleverne finge antagäs vid 43 el-
ler 44 års ålder, samt utgå vid 46 å 47 års,
och då från länsskolan kunna begifva sig till
gymnasium, militärlärokurs, technologiska in-
stituiet, Chalmerska slöjdskolan eller något bruk,
allmänt handtverk, landtskötsel eller annat yrke.
Det hela skulle ledas af en direktion, icke stå-
ende under någon annan auktoritet. Den år-
liga kostnaden beräknar förf. till 42,000 rdr
rgm. Han frågar sjelf hvarifrån en sådar sum-
ma från ett län må tagas? Härvid gör han
exempelvis för Skaraborgs län, der han synes
vara boende, en uträkning, som vsar, att med
en afgiflt af 4 rdr 24 sk. från hvarje helt hem-
man, hvilkas antal i detta län stiga till 4692,
samt med en proportionell kontingent från lä-
nets 6 städer, skulle det hela låta sig göra.
En timmas whist, en butelj punsch o. d.
kunde man väl uppoffra för en god sakl ut-
brister den ädelsinnade, för folkets uppfostran
nitälskande författaren.
Hvad som omisskänligen från början till slut
genomgår skriften, är dea rena värmen för all-
mänt menniskoväl och kärleken för den fattige
arbetaren, hvars upplyftande ur en så nära nöd
och brott gränsande -belägenhet måste ligga
hvarje sann christen högt om hjertat.
Detta upplyftande måste ske genom bibrin-
gande af mera själsodling och ett högre kun-
skapsmått samt ett rättvisare utdelande af mö-
dans frukter, hvarigenom arbetaren, likasom ar-
betet sjelf, först kan vinna sin ära och trefnad.
För detta ändamål hafva dock ,kraftiga röster
redan låtit böra sig, säger förf. Från folket
hafva dessa röster utgått, och, jag hoppas det,
arbetaren skall bämna sig (i god mening nem-;
ligen): det blir en gång från arbetaren, som den !
upplyste skall lära sig hvad upplysning är; tyl.
sådan är arbetets natur; — — presten och!
herremannen, som hvarken kunnat eller velat!
reformera arbetaren, skola en dag af arbetaren
reformeras.n :
Förf. ådagalägger mycken religiositet; också
gör ban flera anmärkningar emot det sätt, hvar-!
på religionen för närvarande utläres bland fol- :
ket, och kommer till den tänkvärda slutsatsen, ,
att då, enligt sjelfva katekesen, Trons artiklar;
LU
l
e
g
1
f
äro tre, förbigås den försia, om Gud i Skapel-
sen, så godt som alldeles, hvaremot den andra
artikeln upptager nästan hela lärofältet. Denna
ojemnhet vill förf. hafva rättad. Han säger: den
heliga Försonarens lära blef för längesedan ett)!
medel att bemäktiga sig själarne, att förtrycka
samveten, att döfva mensklighetens krafter, att,
som i ett spel, kasta lott om mensklighetens.
arfvedel mellan de mäktige på jorden. Furstar ns
och prester läto dragdjuret menniskan i århun-
raden träla i kyrkans boja, innan en af dem lt
sppfann att sälta bajonetterna i kyrkans ställe; t
och det är än i denna dag en täflan mellan !
kyrkan och bajonetiten om bytet menniskan.?
Men det är första artikeln, det är Gud i natu-
ren, det är den stora Skapelsebokens kännedom, 5
som väcker menskligheten till lif, visar den t
ina rättigheter, öppnar ögonen för dess förlu- E
ter, lär den känna sina egna krafter; och der-ls
öre blef första artikeln en vådlig lära förl!
lem, som lottspela om mensklighetens öden pålt
orden. Det är derföre första artikeln, tvert-9
mot Christi och apostlarnes, ja profeternas lä-
or, hållits i mörker för menskligheten. Men
iden ör inne och klarnar mer och mer. Gudls
naturen afhöljer sitt strålande anlete förlg
len betryckte arbetaren, medvetandet vaknar,s
jördan kännes mindre tung, mödan gripes afS
ndarne i skapelsen, af de väldiga krafter, demP?
;kaparen utur sitt eget förrådshus vill långifva f
t sina tillbedjare, och menniskan känner sitt
jehof, alt på en gång dyrka Gud i naturen
ch Gud i Cbristo.
Dot ligger i saken, att förf. i synnerhet ka-
tat sin blick på handtverkeriernas låga till-)
tånd i vårt land. Han har häröfver någral.