LITTERATUR. Om Folkuppfostran. Några strödda åsigter. Sihm 1846; hos L. J. Hjerta, 70 sidd. 8:0 å 20 sk. bko. Efter hvad man finner, såväl af tillegnan, som af inledningen, är detta lilla arbete föranledt af Th. Rudeuschölds bok om Ståndscirkulation,. Den hufvudsakliga plan för folkuppfostran, hvartill förf. kommer, är inrättandet af ens. k. Länsskola i hvarje af rikets län. Skolan skulle vara beräknad för 4 lärosalar, med 4 lärare och omkring 42 lärjungar för Ihvarje. I spetsen för. inrättnirgens ekonomi Tborde stå en förestånderska, under namn af Husmoder,. Hon vore att välja ur de bättre klasserna eller medelklasserna med dena stränga urskiljning, att hon allmänt är aktad tför sann religion, rena seder, fromt lynne, arI betsamhet och allmän välvilja., Det är skolans I mening att följa familjens föresyn; förestånderskan skulle derföre af eleverne helsas med modersnamnet och uppfylla en moders kall. De fyra lärarne borde vara: 4 i religion, bibelkunskap cch gamla språk, samt räkneoch skrifkonst; 4 i kemi (med geologi och mineralogi), fysik (med mekanik och fysikens öfriga biläror), geometri och astronomi; 4 i tyska, franska, engelska och svenska språken, historia och geografi; samt 4 i naturalhistoria och rationell landthushållning. Skolan borde slutligen vara försedd med kemiska och mekaniska verkstäder, modellkammare och naturaliekabinett. Eleverne finge antagäs vid 43 eller 44 års ålder, samt utgå vid 46 å 47 års, och då från länsskolan kunna begifva sig till gymnasium, militärlärokurs, technologiska instituiet, Chalmerska slöjdskolan eller något bruk, allmänt handtverk, landtskötsel eller annat yrke. Det hela skulle ledas af en direktion, icke stående under någon annan auktoritet. Den årliga kostnaden beräknar förf. till 42,000 rdr rgm. Han frågar sjelf hvarifrån en sådar summa från ett län må tagas? Härvid gör han exempelvis för Skaraborgs län, der han synes vara boende, en uträkning, som vsar, att med en afgiflt af 4 rdr 24 sk. från hvarje helt hemman, hvilkas antal i detta län stiga till 4692, samt med en proportionell kontingent från länets 6 städer, skulle det hela låta sig göra. En timmas whist, en butelj punsch o. d. kunde man väl uppoffra för en god sakl utbrister den ädelsinnade, för folkets uppfostran nitälskande författaren. Hvad som omisskänligen från början till slut genomgår skriften, är dea rena värmen för allmänt menniskoväl och kärleken för den fattige arbetaren, hvars upplyftande ur en så nära nöd och brott gränsande -belägenhet måste ligga hvarje sann christen högt om hjertat. Detta upplyftande måste ske genom bibringande af mera själsodling och ett högre kunskapsmått samt ett rättvisare utdelande af mödans frukter, hvarigenom arbetaren, likasom arbetet sjelf, först kan vinna sin ära och trefnad. För detta ändamål hafva dock ,kraftiga röster redan låtit böra sig, säger förf. Från folket hafva dessa röster utgått, och, jag hoppas det, arbetaren skall bämna sig (i god mening nem-; ligen): det blir en gång från arbetaren, som den ! upplyste skall lära sig hvad upplysning är; tyl. sådan är arbetets natur; — — presten och! herremannen, som hvarken kunnat eller velat! reformera arbetaren, skola en dag af arbetaren reformeras.n : Förf. ådagalägger mycken religiositet; också gör ban flera anmärkningar emot det sätt, hvar-! på religionen för närvarande utläres bland fol: ket, och kommer till den tänkvärda slutsatsen, , att då, enligt sjelfva katekesen, Trons artiklar; LU l e g 1 f äro tre, förbigås den försia, om Gud i Skapelsen, så godt som alldeles, hvaremot den andra artikeln upptager nästan hela lärofältet. Denna ojemnhet vill förf. hafva rättad. Han säger: den heliga Försonarens lära blef för längesedan ett)! medel att bemäktiga sig själarne, att förtrycka samveten, att döfva mensklighetens krafter, att, som i ett spel, kasta lott om mensklighetens. arfvedel mellan de mäktige på jorden. Furstar ns och prester läto dragdjuret menniskan i århunraden träla i kyrkans boja, innan en af dem lt sppfann att sälta bajonetterna i kyrkans ställe; t och det är än i denna dag en täflan mellan ! kyrkan och bajonetiten om bytet menniskan.? Men det är första artikeln, det är Gud i naturen, det är den stora Skapelsebokens kännedom, 5 som väcker menskligheten till lif, visar den t ina rättigheter, öppnar ögonen för dess förluE ter, lär den känna sina egna krafter; och der-ls öre blef första artikeln en vådlig lära förl! lem, som lottspela om mensklighetens öden pålt orden. Det är derföre första artikeln, tvert-9 mot Christi och apostlarnes, ja profeternas läor, hållits i mörker för menskligheten. Men iden ör inne och klarnar mer och mer. Gudls naturen afhöljer sitt strålande anlete förlg len betryckte arbetaren, medvetandet vaknar,s jördan kännes mindre tung, mödan gripes afS ndarne i skapelsen, af de väldiga krafter, demP? ;kaparen utur sitt eget förrådshus vill långifva f t sina tillbedjare, och menniskan känner sitt jehof, alt på en gång dyrka Gud i naturen ch Gud i Cbristo. Dot ligger i saken, att förf. i synnerhet katat sin blick på handtverkeriernas låga till-) tånd i vårt land. Han har häröfver någral.