— Nedanstående tvist mellan tvenne försam lingar i Nerike om personers skattskrifning re fereras af Svensk Eeclesiastiktidning): Hos landshöfdingen i Nerikes län hade Edsberg församlivg fört klagan deröfver, att enkan Car Johansdotter från Qvistbro socken, sågom antager i tjenst hos kronolänsmannen J. Wikander å des egendom Hyttringe inom Edsbergs församling, di inflyttat och blifvit vid mantalsskrifningen den 97 November 1843 derstädes skattskrifven, genom hvil ken åtgärd församlingen befarade, att dess fawtig. vård skulle betungas med framtida underhåll å bemälde enkas 3:ne minderåriga barn, hvilka, ehuTu de, till följd af församlingens protest, icke blifvit i mantalslängden för Edsbergs socken antecknade, likväl varit i den för modren utfärdade och till pastors-embetet derstädes öfversända flyttningsattest omförmälda såsom medföljande modrten. Genom utslag af den 49 Juli 1844 resolverade landshöfdingen, att, som ostridigt vore, det bemälde .enka, .hvilken är född 4842, varit af Wikander antagen såsom tjenstehjon, för att å dennes hemman Hyttringe sysselsättas med ladugårdsskötsel, samt icke ifrägåstäldt blifvit, det hon skall vara skröplig eller mindre arbetsför, landshöfdingen, jemlikt K. Kungörelsen den 5 Dec. 1788 samt 46 och-79 86S i 4841 års Bevillningsförordning, funne något afseende icke kunna fästas å Edsbergs församlings ofvanberörde klagan. Sedan, uppå häröfver af försemlingen anförda besvär, kammarkollegium den 20 Juni 4845 samma beslut fastställt, fullföljde kyrkoherden d:r (mag.) M. E. Morenius församlingens talan genom underd. besvär hos Kongl. Maj:t, med yrkande, att, då Edsbergs början bestridt oftabemälde enkas skattskrifning vid Hyttringe samt hon icke heller vid maätalsskrifningen i November månad 1844, oaktadt egarens derom gjorda anmälan, blifvit derstädes skatiskrifyen, enär hennes biträde vid hemmanet dåmera ansågs öfverflödigt sedan detsamma blifvit öfverlemnadt åt en arrendator, samt då hon, jemte barnen, icke kunde endast genom hennes arbetskraft försörjas, Kongl. Maj:t måtte förklara, det enkan och barnen icke finge i Edsbergs förgamling mantalsskrifves. Uti häröfver infordrad förklaring anförde Qvistbro församling, att, då enkan Johansdotter, genom undantag af husrum och nödig jord, som hon, enligt kuntrakt, egde begagna mot dagsverksskyldighet till arrendatorn, vore i tillfälle att sig och de sina nödtorftigt försörja, samt hon dessutom vore i sin bästa ålder, frisk och arbetsför samt af god frejd, Edsbergs församling, der hon i 3 år bott, utan att Kön eller barn legat fattigvården till last, saknåt allt skäl att afvisa henne från socknen och derigerom be röfva henne all utväg till bergninog. Genom utslag af den 26 sistl. Febr, har Kongl. Maj:t pröfvet skäligt, med afslag å besvären, kam markollegii öfverklagade utslag fastställa.