Pontin. Härefter uppträdde flera talare och uppmanade de närvarande att tömma sina glas för ;konstens flyktige söner från Weichselns strand och för den tid, då folken skola visa att folkrätt icke är ett tomt ord (i ett kort, men hjertligt poetiskt föredrag af herr Carln), för den fosterländ-ska medborgareandan (af hr Blanche), för den dra-matiska konstens framgång och lif i Sverige, m.fl. Bland de intressantaste momenter i denna aftons nöje böra vi särskildt omnämna den afskedsskål, som tömdes för de tvenne unge danskar, herrar kand. Brix och Schack, hvilka, efter att en längre tid hafva uppehållit sig i bufvudstaden, troligen snart komma att lemna 0ss; och hvilka under sitt svistande härstädes med ifver och intresse deltagit i Gillets sysselsättningar. Denna skål gaf proponenten (herr Cavallius) anledning att uttala några vackra tankar om skandinavismen; hvarvid han förnämligast utvecklade den is, att den bäste skandinav är den, som är den bäste svensk, den bäste norrman, den bäste dansk. Äfven de båda danskarneas svar väckte mycket intresse och bifall: hr Brix vidrörde i en verkligt b!omstrande improvisation, bland annat, det olika förbållandet mellan svensk och dansk förr och nu, — och hr kand. Schack föreslog i ett hjertligt och vermt tal en svälgångsskål för den svenska bonden. Denna sednare toast sattes i sammanhang med en föregående för en skald i vadmalströja, bonden Thomasson, som äfven vid festen var närvarande; och af hvilken tvenne, särdeles älskliga dikter upplästes. Thomasson synes vara en äkta naturskald, lUka rikt utrustad med poetisk inspiration som med en from och djup känsla. Festen varade till långt in på natten och spridde tillfredsställelse och gamman blend ung och gammal. Peka — pStudeatbladet, i Upsala omtalar derifrån följande: Den 25 Maj firade Studentföreningen sin inaugarationefest i Linnås gamla botaniska trädgård. :Docenten Svedelius höll ett genialiskt och hänförande föredrag öfver dagens dubbla betydelse, hvilket snart i tryck kommer att meddelas en större allmänhet. Vid den derpå följande sexan föreslogos skålar: för Studentföreningen, för Linnås minne, för en sjelfständig Skandinavisk vetenskapligdet, m. fl. — 26 afslutades de offentliga föreläsningarne. Den 27 förrättades det vanliga stipendiat-uppropet, hvarvid rector magnificus professor Hwasser höll tal. — Bland de trenne föreslagna till Byzantinska resestipendiet (3000 rår bko) hafva nationernas seniorer och graduerade till stipendiat utvalt mechanices docenten mag. E. Eålund, Sud. Ner. — I anledning af den tillämnade studentkonserten på Pingstdagen, har H. H. erkebiskopen och akademiens prokansler genom skrifvelse tillkännagifvit för rector magnificus, att han för sin del funne det mindre passande att på en för hela kri;stenheten så betydelsefull högtidsdag tillåta ett så profant nöje, som en konsert. För curator curatorum och studentföreningens sånganförare, som besökt Hans Högvördighet, för att erhålla närmare besked, harH: H. ytterligare förklarat, att han icke fattade, huru det ens kunnat falla någon in, att på sjelfva Pinzstdagen uppföra hednisk musik (körerna ur Antigone!!l). — Man måste häpna och stanna i förlägenhet, hvad man skall säga om ett sädant beteende af en bildad och högt uppsatt man. För vår del droga vi alls icke i betänkande att med all sans och fullt allvar nämna det ett ömklgt bigotteri. Vi drömde oss, vid berättelsen härom, för en stund tillbaka i de gyllne, kristliga, tidehvarf, då man med helig afsky talade om then gambie blinde hedningen Cicero, the Grekers ogudaktige Fadler och konster, o. s. v. Det har föröfrigt fiere år förut tillåtits Jenny Lind och andra konstnärer att Pingstdagen. här uppföra gan-l ska verldslig musik. ; Skulle meningen med alltsammans endast vara, att visa motvilja mot studentföreningen och betaga den en ekonomisk fördel (hvilket somlige förmena,! i anledning deraf, att tillsägelsen kom så sent, då alla arrangementer redan voro träffade och svårligen kunde tänkas i hast omgjorda), då kunne vi med glädje försäkra H. H., att studentföreningen i det hela till honom står i förbindelse. Hvad denl nu förlorar i pekuniär inkomst, det vinner den il moralisk kraft. De som förut voro ljumma äro nu varma. Sätter man hinder och svärigbeter il vägen för en ungdom, som sträfvar för någonting, som den bestämdt vet och känner med sig sjelf vara ädelt och godt, då hinner den så mycket förr :! till målet. ARNE EA — Nedanstående tvist mellan tvenne försam