Pontin. Härefter uppträdde flera talare och upp-
manade de närvarande att tömma sina glas för
;konstens flyktige söner från Weichselns strand
och för den tid, då folken skola visa att folkrätt
icke är ett tomt ord (i ett kort, men hjertligt poe-
tiskt föredrag af herr Carln), för den fosterländ-
-ska medborgareandan (af hr Blanche), för den dra-
-matiska konstens framgång och lif i Sverige, m.fl.
Bland de intressantaste momenter i denna aftons
nöje böra vi särskildt omnämna den afskedsskål,
som tömdes för de tvenne unge danskar, herrar
kand. Brix och Schack, hvilka, efter att en längre
tid hafva uppehållit sig i bufvudstaden, troligen
snart komma att lemna 0ss; och hvilka under sitt
svistande härstädes med ifver och intresse deltagit
i Gillets sysselsättningar. Denna skål gaf propo-
nenten (herr Cavallius) anledning att uttala några
vackra tankar om skandinavismen; hvarvid han
förnämligast utvecklade den is, att den bäste skan-
dinav är den, som är den bäste svensk, den bäste
norrman, den bäste dansk. Äfven de båda dan-
skarneas svar väckte mycket intresse och bifall: hr
Brix vidrörde i en verkligt b!omstrande improvi-
sation, bland annat, det olika förbållandet mellan
svensk och dansk förr och nu, — och hr kand.
Schack föreslog i ett hjertligt och vermt tal en
svälgångsskål för den svenska bonden.
Denna sednare toast sattes i sammanhang med en
föregående för en skald i vadmalströja, bonden Tho-
masson, som äfven vid festen var närvarande; och
af hvilken tvenne, särdeles älskliga dikter upp-
lästes. Thomasson synes vara en äkta naturskald,
lUka rikt utrustad med poetisk inspiration som med
en from och djup känsla.
Festen varade till långt in på natten och spridde
tillfredsställelse och gamman blend ung och gammal.
Peka
— pStudeatbladet, i Upsala omtalar derifrån
följande:
Den 25 Maj firade Studentföreningen sin inau-
garationefest i Linnås gamla botaniska trädgård.
:Docenten Svedelius höll ett genialiskt och hänfö-
rande föredrag öfver dagens dubbla betydelse, hvil-
ket snart i tryck kommer att meddelas en större
allmänhet. Vid den derpå följande sexan föreslo-
gos skålar: för Studentföreningen, för Linnås min-
ne, för en sjelfständig Skandinavisk vetenskaplig-
det, m. fl.
— 26 afslutades de offentliga föreläsningarne.
Den 27 förrättades det vanliga stipendiat-uppro-
pet, hvarvid rector magnificus professor Hwasser
höll tal.
— Bland de trenne föreslagna till Byzantinska
resestipendiet (3000 rår bko) hafva nationernas se-
niorer och graduerade till stipendiat utvalt mecha-
nices docenten mag. E. Eålund, Sud. Ner.
— I anledning af den tillämnade studentkonser-
ten på Pingstdagen, har H. H. erkebiskopen och
akademiens prokansler genom skrifvelse tillkänna-
gifvit för rector magnificus, att han för sin del
funne det mindre passande att på en för hela kri-
;stenheten så betydelsefull högtidsdag tillåta ett så
profant nöje, som en konsert. För curator cura-
torum och studentföreningens sånganförare, som
besökt Hans Högvördighet, för att erhålla närmare
besked, har- H: H. ytterligare förklarat, att han
icke fattade, huru det ens kunnat falla någon in,
att på sjelfva Pinzstdagen uppföra hednisk musik
(körerna ur Antigone!!l). — Man måste häpna
och stanna i förlägenhet, hvad man skall säga om
ett sädant beteende af en bildad och högt uppsatt
man. För vår del droga vi alls icke i betänkande
att med all sans och fullt allvar nämna det ett
ömklgt bigotteri. Vi drömde oss, vid berättelsen
härom, för en stund tillbaka i de gyllne, krist-
liga, tidehvarf, då man med helig afsky talade om
then gambie blinde hedningen Cicero, the Gre-
kers ogudaktige Fadler och konster, o. s. v. Det
har föröfrigt fiere år förut tillåtits Jenny Lind och
andra konstnärer att Pingstdagen. här uppföra gan-l
ska verldslig musik. ;
Skulle meningen med alltsammans endast vara,
att visa motvilja mot studentföreningen och betaga
den en ekonomisk fördel (hvilket somlige förmena,!
i anledning deraf, att tillsägelsen kom så sent, då
alla arrangementer redan voro träffade och svår-
ligen kunde tänkas i hast omgjorda), då kunne vi
med glädje försäkra H. H., att studentföreningen
i det hela till honom står i förbindelse. Hvad denl
nu förlorar i pekuniär inkomst, det vinner den il
moralisk kraft. De som förut voro ljumma äro
nu varma. Sätter man hinder och svärigbeter il
vägen för en ungdom, som sträfvar för någonting,
som den bestämdt vet och känner med sig sjelf
vara ädelt och godt, då hinner den så mycket förr :!
till målet.
ARNE EA
— Nedanstående tvist mellan tvenne försam-