Article Image
0 VAA VA 0 vända Regeringens tanke från denna plats för nationalmuseum; ty ingenting kan afböja den, och utan tvifvel är ingentiog heller i denna sak, Regeringen så nära om hjertat, som de dyrbara samlingarnes säkerhet. Men också härutinnan bar hon varit högst illa betjenat, i underrättelser om lokalförhållanderne, ty de kommitterades, underdåniga utlåtande af d. 40 Juli sistlidet år, om Kyrkholmen, har ej ett ord i denna fråga. Eftertanka är ock icke våra pappers-architekters starka sida. Det synes till och med alldeles förgäfves, att någonsin söka ett spår efter henne hos dem, för deras yrke. Begreppet vill ej släppa papperet, för hvilket de, ända från sina barnaår svettats — för konstruktion? nej! men för att få en nätt färglagd ritning. Denna lapp, denna tafla för ett album, är deras mål, deras ära! Hurn vidt derutom ligger dock icke byggnadskonsten? Hon måste hafva tanke, beräkning och grund på alla sina vägar och för alla sina verk. Det är byggnaden i naturen, införlifvad med sitt ändamål och sina omgifningar, hvilken de nämnde herrarne icke se, icke beräkna, och icke begripa. Det ästhetiska fordrar hjerta; och icke detta allena, men äfven: forskning, erfarenhet, hand. I dessa alla omständigheter — och när öfverintendenten ringa sett, aldrig byggt, och ej sjelf skall förmå att med sådant befatta sig — i ett ögonblick, då för byggnadskonsten i Sverige ett mönster skall resas, då nationens värdighet i detta monument skall visas, då icke mindre än en half million riksdaler skola användas; måste det vara en tvingande medborgerlig pligt, att, äfven oombedd, söka biträda med upplysningar efter förmåga; -på det, att i detta verk för efterverlden, misstag må, så vidt möjligt är undvikas, om ännu i sista timman. Man skall då undra, att Dagligt Ailehanda författaren arbetar för motsatsen. Fiaus såkallade byggmadsplan, är ej annat, än ett af ordmassa förfäördigadt täckelse, att om möjligt ör verhölja de sanningar, som Jära bafunnits slå allmänheten alltför bjert i ögonen. Ar imedtertid, såsom man allmänt tror, den författaren ingen annan, än en viss professor i högre byggnadskonsten, eller skulle blott bakom författareskapet åen banden finnas, hvilken håller trådarne till ellt det fina spel, som rört sig i denna sak, så förfaller all unåran. Man finner till och med, att för saken må hans uppträdande vara godt, emedan de fraser hvilka Allebandaförfattaren nu framburit, troligen äro de samma, hvarmed öfverintendentsembetets planer hos Regeringen äro uppebållne: fraser, hvilka då de förut icke varit bekantgjorde i det allmänna, hittills icke kunnat till pröfning åtkommas. i 1 Träder machinisten nu, på ett elier annat sätt, fram i öppna fältet; så kan det blifva möjligt för en ärlig strid, att uttaga sin rätt: och möjligt kan troligen då äfven blifva, att få se något närmare hvad den der personen väger. Dagligt Allehandas artikel visar, jemte fullkomlig okunnighet i den sak den skall afhandla, vissa behändigheter och knep; uti hvilka ränksmidaren framskymtar. Titeln på första afdelningen höll t. ex. skickligt undan hvarthän författaren ville komma: till ett skäl för Kyrkholmens val. Detta skäl måste tagas utom punkten, när intet stod att finna inom den, och En byggnadsplan till hufvudstadens försköning, framkom för Kyrkholmens skull, och för den endast; ty alltför dum skulle författaren hafva varit, för att icke inom sig känna, att sjelfva planen var ingenting annat än prat. Författaren arbetade alltså först på långt afstånd från den kinkiga punkten. Hans försök var att obemärkt kurna, med fraser — de gamla goda skjutskamparne — köra ihep någonting, som. ingen utan stor velermöda skulle få reda på. eller kunna se huru let :ssmmanhängde; men på hvilket sedan förattaren kunde uppstiga, att skrika: här är den nada saneskyldiga byggnadsplanen, här är en allmän plan, för hufvudstadens försköning! I denna allmänna plan kom museum -— på iyrkholmen? och så måste det ju ligga der? Redan i första raderna af sin artikel lägger Ulehandaförfattaren grunden för sin plan, med et han kallar: någonting så naturligt att motatsen skulle kunna kallas onaturligt,. På detta oförnuft vexer annat. Termerne: storartad plan, allmän plamn, -omfattande lan profvas hvar efter annan, intill dess den sta, som ansenligt utdrages på längden, i ligern, äntligen hinner till, att fatta om, äfven yrkholmen, hvilken, sjelf utan anledning till nr byggnadsplan, lätteligen får plats såsom ett sta bihang, med ramn, heder och värdighet nslutpunktny. ; Hela verlden hade nu bort kunna gissa, att verges Nationalmuseum ingenstädes kunde bättre sa, än der, hvarest en byggnadsplan till bufidstadens försköning tog slut: alltså på Kyrkolmen ! Detta är, i korthet, historien om Dagligt lehandas byggnadsplanp. 4 Frågan blifver för öfrigt blott denna lilla: r det, som Dagligt Allehanda anförde, en ggnadsplan? Och svaret — nej, det var adder ! Ins. skall bevisa sanningen af detta svar. Men få något hållbart ur Allehandaförfattarens Ihaf: att I. s 22 RK ARA fas KR RV

30 maj 1846, sida 3

Thumbnail