0 VAA VA 0
vända Regeringens tanke från denna plats för
nationalmuseum; ty ingenting kan afböja den,
och utan tvifvel är ingentiog heller i denna sak,
Regeringen så nära om hjertat, som de dyr-
bara samlingarnes säkerhet.
Men också härutinnan bar hon varit högst
illa betjenat, i underrättelser om lokalförhållan-
derne, ty de kommitterades, underdåniga utlå-
tande af d. 40 Juli sistlidet år, om Kyrkhol-
men, har ej ett ord i denna fråga.
Eftertanka är ock icke våra pappers-archi-
tekters starka sida. Det synes till och med
alldeles förgäfves, att någonsin söka ett spår
efter henne hos dem, för deras yrke. Begrep-
pet vill ej släppa papperet, för hvilket de, ända
från sina barnaår svettats — för konstruktion?
nej! men för att få en nätt färglagd ritning.
Denna lapp, denna tafla för ett album, är deras
mål, deras ära! Hurn vidt derutom ligger dock
icke byggnadskonsten? Hon måste hafva tanke,
beräkning och grund på alla sina vägar och
för alla sina verk. Det är byggnaden i naturen,
införlifvad med sitt ändamål och sina omgif-
ningar, hvilken de nämnde herrarne icke se,
icke beräkna, och icke begripa.
Det ästhetiska fordrar hjerta; och icke detta
allena, men äfven: forskning, erfarenhet, hand.
I dessa alla omständigheter — och när öfver-
intendenten ringa sett, aldrig byggt, och ej sjelf
skall förmå att med sådant befatta sig — i ett
ögonblick, då för byggnadskonsten i Sverige ett
mönster skall resas, då nationens värdighet i
detta monument skall visas, då icke mindre än
en half million riksdaler skola användas; måste
det vara en tvingande medborgerlig pligt, att,
äfven oombedd, söka biträda med upplysningar
efter förmåga; -på det, att i detta verk för ef-
terverlden, misstag må, så vidt möjligt är und-
vikas, om ännu i sista timman.
Man skall då undra, att Dagligt Ailehanda
författaren arbetar för motsatsen. Fiaus såkal-
lade byggmadsplan, är ej annat, än ett af ord-
massa förfäördigadt täckelse, att om möjligt ör
verhölja de sanningar, som Jära bafunnits slå
allmänheten alltför bjert i ögonen.
Ar imedtertid, såsom man allmänt tror, den
författaren ingen annan, än en viss professor i
högre byggnadskonsten, eller skulle blott bak-
om författareskapet åen banden finnas, hvilken
håller trådarne till ellt det fina spel, som rört
sig i denna sak, så förfaller all unåran. Man
finner till och med, att för saken må hans upp-
trädande vara godt, emedan de fraser hvilka
Allebandaförfattaren nu framburit, troligen äro
de samma, hvarmed öfverintendentsembetets
planer hos Regeringen äro uppebållne: fraser,
hvilka då de förut icke varit bekantgjorde i
det allmänna, hittills icke kunnat till pröfning
åtkommas. i 1
Träder machinisten nu, på ett elier annat
sätt, fram i öppna fältet; så kan det blifva möj-
ligt för en ärlig strid, att uttaga sin rätt: och
möjligt kan troligen då äfven blifva, att få se
något närmare hvad den der personen väger.
Dagligt Allehandas artikel visar, jemte full-
komlig okunnighet i den sak den skall afhandla,
vissa behändigheter och knep; uti hvilka ränk-
smidaren framskymtar. Titeln på första afdel-
ningen höll t. ex. skickligt undan hvarthän för-
fattaren ville komma: till ett skäl för Kyrkhol-
mens val. Detta skäl måste tagas utom punkten,
när intet stod att finna inom den, och En
byggnadsplan till hufvudstadens försköning, fram-
kom för Kyrkholmens skull, och för den endast;
ty alltför dum skulle författaren hafva varit, för
att icke inom sig känna, att sjelfva planen
var ingenting annat än prat. Författaren arbe-
tade alltså först på långt afstånd från den kin-
kiga punkten. Hans försök var att obemärkt kurna,
med fraser — de gamla goda skjutskamparne —
köra ihep någonting, som. ingen utan stor ve-
lermöda skulle få reda på. eller kunna se huru
let :ssmmanhängde; men på hvilket sedan för-
attaren kunde uppstiga, att skrika: här är den
nada saneskyldiga byggnadsplanen, här är en
allmän plan, för hufvudstadens försköning!
I denna allmänna plan kom museum -— på
iyrkholmen? och så måste det ju ligga der?
Redan i första raderna af sin artikel lägger
Ulehandaförfattaren grunden för sin plan, med
et han kallar: någonting så naturligt att mot-
atsen skulle kunna kallas onaturligt,.
På detta oförnuft vexer annat. Termerne:
storartad plan, allmän plamn, -omfattande
lan profvas hvar efter annan, intill dess den
sta, som ansenligt utdrages på längden, i li-
gern, äntligen hinner till, att fatta om, äfven
yrkholmen, hvilken, sjelf utan anledning till
nr byggnadsplan, lätteligen får plats såsom ett
sta bihang, med ramn, heder och värdighet
nslutpunktny. ;
Hela verlden hade nu bort kunna gissa, att
verges Nationalmuseum ingenstädes kunde bättre
sa, än der, hvarest en byggnadsplan till buf-
idstadens försköning tog slut: alltså på Kyrk-
olmen !
Detta är, i korthet, historien om Dagligt
lehandas byggnadsplanp. 4
Frågan blifver för öfrigt blott denna lilla:
r det, som Dagligt Allehanda anförde, en
ggnadsplan? Och svaret — nej, det var
adder !
Ins. skall bevisa sanningen af detta svar. Men
få något hållbart ur Allehandaförfattarens
Ihaf: att I. s 22 RK ARA fas KR RV