som icke kan medföra några traditioner från
förflutna tider på den tron, den bestiger, eme-
dan sjelfva dess lycka tillhör den nya tiden.
Men de slägtskapsband, som sammanvknyta de
belgiska priasarne med de engelska och fransy-
ska, utgöra änvu ingen garanti för deras framtid.
Den tillgitvenhet, konungen af Belgien ådaga-
ligger för sin svärfeder, må väl vara förestaf-
vad lika mycket af klokbeten, som af bjertat;
men den utgör likväl ingen borgen för Belgiens
sjelfständighet, eller för den belgisk-coburgiska
dynastiens framtida bestånd. Det är icke Lud-
vig Filips vi!ja alt drifva sin svärson eller sina
barnbarn från tronen; men hvem går i god
för hans efterträdares vilja; och om äfven dessa
icke komma att hysa sådana afsigter, bvem går
i god för franska nationens oemotståndliga vilja?
Mä man icke bedraga sig! När Frankrike, i
sin lystnad efter att återvinna sina fordna grän-
ser, ropar på Rhen, tävker det inom sig äfven
på Belgien; det-utsäger blott detta icke så hög-
ljudt, emedan Belgien för närvarande är dess
bundsförvandt och emedan det anser sig visst
på sin sak. Den som känner Frankrike, vet,
att det anser Belgien endast för ett lemnedt
lån, som det tror sig säkert kunna framdeles
inkassera. i
Ett förbund med Tyskland skall säkrast trygga
Belgiens sjelfständighet och dess nya dynastis
bestånd. Tyskland är, såsom varande en för-
bundsstat, vandt och bestämdt till att respek-
tera smärre staters sjelfständighet; Frankrike
deremot drifves, så väl till följe af sin bistoria,
som af sina förhållanden, till att eröfra grann-
landet. Ur denna synpunkt betraktadt, är det