ENGELSKA OMDÖMEN OM MORDFÖRSÖKE EMOT KONUNG LUDVIG FILIP. Följande träffande omdöme om denna hän delse läses i tidningen Examiner: Lecomte var en af de bästa skyttar. Att d :8 åa 40 personer, som sutto i char å banc, s helt och hållet und,ingo att träffas af han skott, gränsar till det underbara. Det är e salut för morfar! utropade den lille prinsen a Wärtemberg i sitt hjertas oskuld. Alla sträf vanden att sätta brottet i sammanhang me partimotiver, eller spåra det till en politisl källa, hafva varit fruktlösa. Ett af de värst dragen af det centraliserande förvaltningssyste met är just, att allt ondt eller oriktigt-kar tillskrifvas statens öfverhufvud, i synnerhet nä detta öfverhufvud är verksamt och diktatoriskt Derföre fiones det i en embetsstat, sådan som Frankrike, der en stor del af folket är anstälc i tjensteväg af regeringen, måhända 4 millior missnöjde, som genom att öfverskatta sina egns förtjenster, sätta sig i hufvudet att kungen ä! deras personliga fiende. Detta synes hafva va rit den vansinniga tankan hos Lecomte; öde gäckade hans förboppningar, och han hämnade sig på Ludvig Filip. En verklig despotism sätter autoriteterna i skydd. En turkisk pascha eller en rysk ståthållare gör ungefär hvad han vill på eget bevåg; således koncentrerar sig i honom och slutar med honom hela den provinsens hopp, fruktan och förbittring, som ban styrer. Centralisstionssystemet deremot skyddar intet, och uppslukar dock allt — makt, ansvarighet, hat cch fördel, och således ökar det i en bekyremersam grad den personliga faran för en dylik förvaltnings öfverhufvud. I hvarje land fivnes det ett antal narrar och dårhusbjon, som äro i stånd till de vansinnigaste hämndbragder. När nu kronan, likt spetsen på en åskledare, lockar alla vanvettets blixtar åt sig, så blir det nödvändigt för konungen, att, som prinsen i feerisogan, hafva ett dussin lif under sin hatt. Och försynen tycks verkligen ha förlänat fransmännens konung ett dylikt fribref. Felskjutningar, af två så skickliga rigtare som Fieschi och Lecomte, synas böra för framtiden skrämma älven de mest förbittrade från något vidare försök emot detta fridlysta lif; helst då en ålder af 73 år väl borde vara trygg mot hvarje brottslig sträfvan att begränsa den. Det fanns en tid, då man kunde tro Ludvig Filip siå i vägen för republiken, eller för ett krig, eller för anarkien, eller för något annat af de skiften öfver hufvud, som menniskor utan mål och samvete pläga eftersträfva. Men ingenting sådant beror nu mera på hans lif eller död. För allt det väsendtliga i hans politik finnes, i landet så väl som i kamrarne, en öfvervägande pluralitet, och efter all sannolikhet kommer hans frånfälle icke att medföra minsta hvälfning, så framt den icke tvärtom kommer att stegra de konservatives pit för upprätthållandet af freden och det inrikes system, som de beteckna med ordning. En händelse, sådan som a denna sednaste förbryte!se, måste vara mycket DTE OD EE TS OA RE RR