a JAR BER etern vn MR derigenom kommit i besittning af dessa dokumenter. —— —— — I går f. m. anställdes examen vid Technologiska Institutet. Elevernas antal hade under vårterminen utgjort 54; 14 hade bifvit inskrifna och 48 utgått. F. W: J. Palm och A. E. Reiff hade erbållit jettoner, nio elever hade erhållit lofordskort, elfva med mundtligt loford blifvit uppmuntrade. — Bref från Bohus län förmäla om ett på Wettelanda i Norrviken vid vårarbetet funnet guldmynt, temligen väl bibehållet. Straxt derefter funnos några små silfverprydnader, och vid anställd gräfoing i en närbelägen grafhög funnos förrostade lemningar efter en rustning af. koppar, ringar m. m. af bronz. Fyndet lärer redan vara anmäldt på vederbörlig ort. (P. o. I. T.) OM SNABBSKRIFNINGEN OCH DESS INFÖRANDE I NORGE. Det är förut nämndt ifrån de norska tidningarna, att sednaste Steorthinget anslagit den frikostiga summan af 4600 specier eller nära 4600 rdr riksgälds till stipendier åt personer, som lära sig snabbskrifningskonsten. För att utröna på hvad sätt denna summa kunde ändamilsenligast användas, har Regeringsdepartementet anmodat professor Vibe, storthingsarchivarien Daa och departem.fullmäktigen Mozfeldt, att afgifva ett betänkande i ämnet. Dessa herrar hafva ansett, alt man vid val af ställe der undervisning i ämnet skall inhemtas, bufvudsakligen borde hafva afseende på språkets slägtskap med det norska. De hafva derföre tänkt på antingen Stockholm, der snabbskrifning redan en längre tid nyttjats, eller Mänchen, der ett stenografiskt institut är inrättadt, oeh. slutligen föreslagit, att det gifna anslaget delas så, att 230 spdr användas för att låta en person resa till Stockholm för att der uppehålla sig 2 a 3 månader och, under en duglig lärares vägledning, lära sig konsten och vid återkomsten afgifva berättelse om de vunna resultaterna, aflägga ett prof och derför erhålla ytterligare 150 spdr, hvarefter resten skulle användas till flere mindre stipendier. Den utantvifvel ganska stora nytta, som snabb skrifningens införande i Norge skall åstadkomma, då det derigenom kan blifva möjligt att hastigt och fullständigt återgifva representationens förhandlingar, hvilket i och med detsamma kommer att betydligt öka intresset för det offentliga lifvet och, genom offentligheten, ställa detsamma på en bredare och fastare grund, föranleder oss att, jemte upptagande af nyssnämnda underrättelser, tillägga några upplysande. anmärkningar i ett ämne, hvarmed vi händelsevis hafva någon bekantskap af erfarenheten. Såväl kommitterades förslag att fördela anslaget i flera smärre lotter, som att gifva et! större stipendium åt den, som först iphemtar snabbskrifningskonsten, synes ändamålsenligt, men deremot är fråga om huruvida allt det väntade gagnet kan skördas af att den första I kursen styres till Stockholm. Skälet för detta tvifvel torde bäst framläggas genom en kort framställning af snabbskrifningens historia j Sverge. . År 4823 utfästade Ridderskapet och Adel: härstädes ett premium af 500 rdr banko å den, som -till nästa riksdag kunde visa sig var: li besittning af tillräcklig färdighet i snabbskrifning, för att på papperet uppfatta muntliga yttranden af riksdagstalare. Vid början af 4828 lårs riksdag anmälde; sig till täflan om dett: pris 3 eller 4 unge män, bland hvilka herra F. O. Silfverstolpe (nuvarande chefen för eckle ,lsiestikdepartementet) och L. J. Hjerta (seder , mera Aftonbladets förläggare) vid aflagda pro båda funnos nöjaktigt uppfylla de utfästade ; vilkorer, med anledning hvaraf premiet delade till hälften åt hvardera. De engagerade sig vi samma tillfälle såsom protokollister hos adeln loch då vid dereiter inträdande ledighet af rid darhussekreterareplatsen, denna söktes och er i lhölls af hr Silfverstolpe, fortfor han att begagn elsin method, och den inlärdes sedan successi! r laf dem, som de följande riksdagarna sökte kans h listbefattningen vid riddarhuset. ,) I följd häraf kan man visserligen säga, at I snabbskrifningen i Sverge är både känd oc -lutöfvad. Imedlertid bör det ej lemnas obe C S mäldt, att såväl hr Silfverstolpe som hr Hjert: hvar för sig hade uppgjort sitt system efter d befintliga utländska handböcker; den förre, Or vi ej irra oss, efter en engelsk, som af förfat .ltaren till det utländska mönstret anfördes så -Isom sedan 20 år förut begagnad i-engelska par