(Insändt.) Ingen gemen, här ä bara korpraler.n Utdrag åf protokoll, hållet i Korkeby försam lipgs kyrkoråd den 22 Maj 1846. S. D. F.d. riksdagsmannen, ledamoten af Wasa. orden, utnämnde vice häradsdomaren och kyrko: värden Matts Titulin föreslog att församlingen: meriterade kyrkovaktare måtte hugnas med namn heder och värdighet af vice klockare. Då kyrko. rådets öfriga ledamöter syntes vara af Titulins mening, uppstod landtbrukaren Bengt Grinbom På Bäseby och; motsättande sig den föreslag. na utnämningen, sade han, bland annat; att han ansåg den löjligare än andra dylika. Titulin deremot påstod att, så länge titlar äro i bruk och då en vice klockare inom kyrkan har en högre grad än kyrkovaktaren och, om kyrkorådet förklarar titeln vice klockare vara en utmärkelse, — den må för öfrigt vara löjlig eller ej. — så vore honom omöjligt inse en större löjlighet deri, än att en kyrkoherde tituleras kongl. hofpredikant en kapten major o. s. v. Den ena titeln som den andra ligger lika nära det löjligas gebit; men om någon titel kunde ega betydelse och värde, så vore det den af vice klockare, ty den tilldelades ej af ordföranden utan af kyrkorådet in corpore, och vinnes ej genom underdånlga uppvaktningar och sirliga krumbugter m. m. Och detta allt skulle ej sjelfva Grinbom kunna emotsäga, ty det står tryckt i a: 140 af Aftonbladet för. den 44 hujus. Tit. Grinbom ansåg sig dock icke öfvertygad af dessa så slående argumenter, Han sade, att det löjligare bärutinnan icke låge ensamt i titulerandet, utan just i den föreslagna titeln. En häradsbhöfding utnämnes ej till vice lagman, en kyrkoherde ej till vice hofpredikant, en köpman ej till vice kommersråd 0.s. v., utan till lagman — kommersråd m. m. — Kyrkvaktaren borde alltså utnämnes till klockare, hvilket Grinbom ej ville emotsätta sig, eburu han ansåg rangsjuka och titulerande löj!igare hos kyrkans tjenare, än hos andra menniskobarn. Här afbröts talaren af ordföranden, som på det bestämdaste reserverade sig emot så absurda åsigter, och beklagade att de här blifvit uttalade. Han bure, med största tillfredsställelse, den vice-påstors-titel, hvarmed han blifvit hugnad, ocH hvilken M. V. Consistorium förklarat vara en utmärkelse. Hvarföre skulle också den lägre eckl. tjenstemannens fåfänga eller — åt