(Insändt.)
Ingen gemen, här ä bara korpraler.n
Utdrag åf protokoll, hållet i Korkeby försam
lipgs kyrkoråd den 22 Maj 1846.
S. D. F.d. riksdagsmannen, ledamoten af Wasa.
orden, utnämnde vice häradsdomaren och kyrko:
värden Matts Titulin föreslog att församlingen:
meriterade kyrkovaktare måtte hugnas med namn
heder och värdighet af vice klockare. Då kyrko.
rådets öfriga ledamöter syntes vara af Titulins
mening, uppstod landtbrukaren Bengt Grinbom
På Bäseby och; motsättande sig den föreslag.
na utnämningen, sade han, bland annat; att han
ansåg den löjligare än andra dylika. Titulin
deremot påstod att, så länge titlar äro i bruk
och då en vice klockare inom kyrkan har en hö-
gre grad än kyrkovaktaren och, om kyrkorådet
förklarar titeln vice klockare vara en utmärkelse,
— den må för öfrigt vara löjlig eller ej. — så
vore honom omöjligt inse en större löjlighet deri,
än att en kyrkoherde tituleras kongl. hofpredikant
en kapten major o. s. v. Den ena titeln som den
andra ligger lika nära det löjligas gebit; men om
någon titel kunde ega betydelse och värde, så vore
det den af vice klockare, ty den tilldelades ej af
ordföranden utan af kyrkorådet in corpore, och
vinnes ej genom underdånlga uppvaktningar och
sirliga krumbugter m. m. Och detta allt skulle
ej sjelfva Grinbom kunna emotsäga, ty det står
tryckt i a: 140 af Aftonbladet för. den 44 hujus.
Tit. Grinbom ansåg sig dock icke öfvertygad af
dessa så slående argumenter, Han sade, att det
löjligare bärutinnan icke låge ensamt i tituleran-
det, utan just i den föreslagna titeln. En härads-
bhöfding utnämnes ej till vice lagman, en kyrko-
herde ej till vice hofpredikant, en köpman ej till
vice kommersråd 0.s. v., utan till lagman — kom-
mersråd m. m. — Kyrkvaktaren borde alltså ut-
nämnes till klockare, hvilket Grinbom ej ville
emotsätta sig, eburu han ansåg rangsjuka och ti-
tulerande löj!igare hos kyrkans tjenare, än hos an-
dra menniskobarn. Här afbröts talaren af ordfö-
randen, som på det bestämdaste reserverade sig
emot så absurda åsigter, och beklagade att de här
blifvit uttalade. Han bure, med största tillfreds-
ställelse, den vice-påstors-titel, hvarmed han blif-
vit hugnad, ocH hvilken M. V. Consistorium för-
klarat vara en utmärkelse. Hvarföre skulle också
den lägre eckl. tjenstemannens fåfänga eller — åt