— Den till hufvudstaden nyligen anlända
sångerskan Elisa Bendini lrer innan kort kom-
ma att låta höra sig offentligt på den kungliga
teatern i en och annan scen ur större operor.
Hon bivistade i går repetitionen på förmidda-
gen, och sjöng då, med ackompanjemang af
piano, en aria, som väckte lika mycket bifall
som förundran, emedan bennes namn förut icke
varit mycket kändt hos oss, der utländska teater-
recensioner sällan öfversättas. Det är en kon-
traalt af en så ovanlig klang, ungdomsfriskhet,
styrka och jemväl böjlighet, att någonting så-
dant i den genren här icke varit hördt på de
sista 20 åren. I Tyskland dereroot äger bon
redan ett stort rykte, och har förtjust både
Wiens och Berlins publik, der musikrecensen-
terne gifvit henne rika loford och publ ken
motsvarande blomsterkransar, m. m. Rellstab
bar kal:at henne på ett ställe die herrliche Allt-
stimme unserer italienischen Oper och i ett
nummer af Wiener Kunstblatt yttras: Signora
Elisa Bendini bar, såsom Msffio Orsini i Lu-
erezia Borghia, framkallat en orkan af enthu-
siasm. Omfånget och klangen i hennes röst
väro förvånande; der är kraft, renhet och frisk-
het; hennes metod är slösande på fioriturer,
men med en själfull kärna.
Denna unga sångerska, som jemväl sjungit
vid la Scala i Milano, och nu är engagerad så-
som primadonna för altstämman vid hofteatern
i Turin, är egentligen tyska och hennes rätta
namn Berndes; men då hon ingick vid teatern
i Milano, bad direktören henne att få gifva
namnet en italiensk ändelse, för att icke hafva
något tyskt namn på programmet. Hon kalla-
de sig då Bendini och har sedan bibehållit
detta sednare namn, nnder hvilket hon vunnit
sin musikaliska framgång. Hon har i vinter
älven sjungit tillsammans med Jenny Lind i en
konsert på sångakademien i Berlin, under Rous-
seaus anförande.