— Den till hufvudstaden nyligen anlända sångerskan Elisa Bendini lrer innan kort komma att låta höra sig offentligt på den kungliga teatern i en och annan scen ur större operor. Hon bivistade i går repetitionen på förmiddagen, och sjöng då, med ackompanjemang af piano, en aria, som väckte lika mycket bifall som förundran, emedan bennes namn förut icke varit mycket kändt hos oss, der utländska teaterrecensioner sällan öfversättas. Det är en kontraalt af en så ovanlig klang, ungdomsfriskhet, styrka och jemväl böjlighet, att någonting sådant i den genren här icke varit hördt på de sista 20 åren. I Tyskland dereroot äger bon redan ett stort rykte, och har förtjust både Wiens och Berlins publik, der musikrecensenterne gifvit henne rika loford och publ ken motsvarande blomsterkransar, m. m. Rellstab bar kal:at henne på ett ställe die herrliche Alltstimme unserer italienischen Oper och i ett nummer af Wiener Kunstblatt yttras: Signora Elisa Bendini bar, såsom Msffio Orsini i Luerezia Borghia, framkallat en orkan af enthusiasm. Omfånget och klangen i hennes röst väro förvånande; der är kraft, renhet och friskhet; hennes metod är slösande på fioriturer, men med en själfull kärna. Denna unga sångerska, som jemväl sjungit vid la Scala i Milano, och nu är engagerad såsom primadonna för altstämman vid hofteatern i Turin, är egentligen tyska och hennes rätta namn Berndes; men då hon ingick vid teatern i Milano, bad direktören henne att få gifva namnet en italiensk ändelse, för att icke hafva något tyskt namn på programmet. Hon kallade sig då Bendini och har sedan bibehållit detta sednare namn, nnder hvilket hon vunnit sin musikaliska framgång. Hon har i vinter älven sjungit tillsammans med Jenny Lind i en konsert på sångakademien i Berlin, under Rousseaus anförande.