— De tre veckotidningarna: Figaro, Helios
och Söndagsbladet, bafva, så att säga, alla med
en mun, i en mer och mindre häftig ton, gått
Hr riksmarskalken på lifvet, för de anspråk
som skola blifvit gjorda till det s. k. Tivoli-
bolaget, såsom vilkor för rättigheten att för-
lägga den tiliämnade Tivoli-inrättningen i Frie-
sens park å Djurgården. Det uppgifves nem-
ligen, att riksmarskalksembetet begärt 4200 1:dr
b:ko i arrende för platsen; jemte ersättning för
höskörden på stället, och dessutom föreskrifvit,
att en serskild bom skulle inrättas vid Jand-
sångstrappan, der runstycksafgift borde af de
sjövägen anländande erläggas, likasom vid in-
sången från Allmänna gränden. Dessa vilkor
synas — om uppgifterna äro riktiga — var:
väl högt tilltagna, och göra Tivoli-inrättningen
nästan omöjlig. Det kan visserligen blifva en
serskild fråga, dels huruvida en sådan inrätt-
ning är behöflig på Djurgården, hvars sköna
natur ändock lockar ut folk ifrån staden som-
martiden, dels ock huruvida den, äfven om
platsen erhölles fritt, komme att gifva bolaget
någon afkastning i längden, sedan förlustelserna
hunnit förlora nyhetetens bebag. Men i. alla
fall vore det kanske icke ur vägen, om riks-
marskalksembetet publicerade sitt utlåtande, på
det man måtte få se, från hvilka anledningar
anspråket på så stränga vilkor blifvit motive-
radt. Opassande är i alla fall den ton, i hvi!-
ken Helios frambåller, att H. M: Konungen
skall hafva lofvat bolaget platsens begagnande,
och de slutsatser som följa derpå. Då man
kommer med sdant, bör man åtminstone vara
väl säker på sjelfva faktum. Hvad källa har
lå utgifvaren af Helios för sin uppgift, och
hurudant är det löfte, som Konu:gen skail
bafva gifvit? Hans Moj:t har bitti!ls icke gjort
sig känd att gifva några omedelbara löften vid
audienser, utan, så vidt vi hört sögas, alltid
hänvisat de sökande att göra sin sak anhängig
i vederbörlig ordning; och ett bevis att så äf-
ven måtte varit händelsen denna gången, är att
bolaget ingått med ansökning till r ksmarskalks-
embetet, hvilket förmodligen ej hade behöfts,
om Konungen afgjort sken på förhand.