Målte denna förmyndare, sjelf omyndig, lyckas bättre än som är att boppas: måtte konsten, då den kallar Sverige till redo för det allvar, som det blifvit skyldigt sitt namn, ej här behöfva straffa med hån. Endast när byggnaden står uppe, kan ingen ändring i föreskrifterna ske för nationens skull; och det anlete, hvarmed det stora arbetet går, att visa sig inför efterverlden, icke förmildras! Enligt bestämda ordalagen i Kongl. Maj:ts nådiga bref är det blott sådane förberedande åtgärder, som erfordras, hurudan planen och ritningen för byggnaden än må blifvar, hvilka de kommitterade hittills fått uppdrag att vwidtaga på Kyrkholmen. Dessa hunna ej innefatta mera än undersökningar om grunden. Måtte nu de möjliga äfventyren för byggnadens bestånd, hvilka de kommitterade upptagit i sin en gång afgifna underdåniga reservation om grunden, allt klarare och klarare visa sig genom undersökningen, och sluta den. (Forts. följer.) KO AE , Till Redaktionen af Aftonbladet! Undertecknad anhåller, det Tit. behagade lemna elt rum i sina spalter för följande rader: Sedan jag på sflagd ed hörd Dbliffit, sedan jag afvaktat de kämpande parternas hvar emot annan framkastade föredrag, må det icke synas öfverflödigt, till rättfärdigande af min personliga heder och räddande af den trovärdighet (fides) mitt i 27 år anförtrodda embete ovilkorligen eger, om jag nu framträder och ät doktorinnan Jeanette Margr. Dubosts värde förfäktare och förmyndare, hr sockerbruksidkaren Th. Meijer, meddelar en nasarde genom följande korta men sannfärdiga berättelse: Då jag måndagen den 435 September 1845 klockan 9 på förmiddagen jemte min son, på anmodan af viktualiehandlanden Olof Hällström, hos honom mig infann, för att bevittna den skuldsedei doktorinnan Dubost, född Reder, skulle till honom utgifva å Tio Tusende Riksdaler Banko, och som på Hellströms begäran blifvit af mig förut uppsatt och å mitt kontor af min son renskrifven, samt äfven med min vittnes-attest och insegel försedd, måste jag, som medhade den sålunda till underskrift färdige skuldsedeln, uppehålla mig hos Hällström till kl. half 40, då doktorinnan Dubost sig först infann, hvarefter och sedan dokumentet blifvit henne till genomläsning förelagdt och hon detsamma genomsett, berörde handling till yttermera visso af mig Jljudeliga upplästes och derpå (utan någon wvolte) af doktorinnan oanmärkt samt frivilligt underskrefs. Att nämnde skuildsedel, i min och min sons gemensamma närvaro, derefter af Hällström om händer togs, för att genom hans försorg med charta beläggas och intecknas, och att Hällström dervid tillsade doktorinnan Dubost, det hon lördagen derpå kunde sig åter hos honom infinna, då uppgöring och liqvid skulle ske, hvarpå hon, före mig och min son, genast gick sin väg, utan att af Hällström hafva erhållit något qvitto å den skuldsedel, han sålunda af henne emottagit; detta allt och intet annat om tillkomsten af ifrågavarande skuldsedel, är sanning; så sannt mig Gud hjelpe till lifZoch själ!!! Stockholm d. 20 Maj 1846. Fred. M. Calwagen, Not. Publ. ee