der hon trifdes, och hade utrymme; den gällde
en älsklingsort för folket — ej att bortkasta
till en slutpunkt, — men att sluta så tätt
intill konungaborgen som möjligt, och en ny,
den ädlaste byggnad för det sköna Stockholm,
att få spegla i Mälarn och i hafvet, till huf-
vudstadens försköning.. Man boppades en pro-
menad, nästan såsom vid ett feslott.
Skulle väl nu detta allt falla, för en olyck-
lig tanke, att instoppa nationalmuseum i en
vrå utom folkrörelsen, bakom enskiltas bus,
der blott eldsvåda kan fwlt upplysa det?
Vägen är lång, och nedslående, från Konun-
gens hof till — Sillhofvet.
Namnet slutpunkt säger det ej tillräckligt
om ställets ödslighet? Klippan har ej rum för
byggnaden cnsam; museum skulle bjuda, ej en
handbredd mark, men blott vattnet åt den å-
skådare, som ville på lagom afstånd bese vårt
nationalmonument.
Musei väggar skuile sluta så tätt intill vat-
tenkanter, att ett tiotal af alnar ej skiljde der-
ifrån, och att hvarken manskap eller spruta
kunde få plats vid en eldsvåda från grannens
hus 3).
Exemplet på olycklig följd af en sådan ställ-
ning skulle då ej vara nog af en uppbrunnen
kyrka på samma punkt och af bryggan som
uppgick i lågor midt i vattnet der bredvid;
samt af bomullsspinneriet på Södermalm o. s. v.1?
Punktens olämplighet i ästhetiskt hänseende,
för en konstens helgedom, måste ock genast
falla i ögonen, på hvem heldst som behagar
göra sig besväret att komma der.
Har en vandrare väl sluppit fram för allt
skräp vid Blasiiholmshamnenr, alla vedstaplar,
alla utsvultna åkarehästar, alla smörjiga byttor
och baljor för foder, och står änteligen på
Kyrkholmen, så skall han der med öppna ögon
se, alt ban befinner sig på en af de minst
besökta platser i hufvudstaden, hvilket också
är helt naturligt, emedan ingen ting är i den
trakten att uträtta, och passagen slut, såsom i
en återvändsgränd, i fall man ej vill utom sta-
den, dit, sommartiden, finnes en vattenväg: han
står, med ett ord, på en slutpunkt, som kan,
2) Så t. ex. inneböll Dagl. Allehanda för d. 4 Juli
4845 följande omdöme: För egen del erkänna
vi, det vi skulle gerna se om man lyssnade till
en sådan id (idn att förlägga nationalmuseum
på Helgeandsholmen), ty saken förtjenar visser-
ligen att tagas i öfvervägande. Stockholm har
i detta fall stora behof af ett bättre system för
sin styrelse och förvaltning, och om ett sådant
en gårg infördes, skulle stadens egna tillgångar
äfven kunna lemna ett icke så obetydligt bidrag
till utförandet. Om man äfven för vinnandet af
ett sådant ändamål skulle behöfva vänta till nä-
sta riksdag, d. v. s.tre år, innan nationalmusei-
byggnaden börjades, vore dermed ingenting för-
loradt, ty det skulle sedan möjligtvis så kunna
hända, att fullbordandet deremot gick så myc-
ket fortaren.
Samma blad hade, för d. 22 Sept. 1845, detta:
En. hugnande nyhet tror jag mig kunna berätta,
nemligen att planen att i Kungsträdgårdens träsk
nedgräfva museum lärer vara helt och hållet öf-
vergifven, hvaremot nämnde nationalmonuments.
uppförande på Helgeandsholmen skall vara starkt
i fråga och jemväl tillstyrkas af vår frejdade konst-
när, professor Fogelberg.
De Kommitterades,, åter, eget undercåniga
betänkande af d. 40 Juli 1843, säger om Kyrk-
holmen: ,Sjelfva holmen utgöres af en klippa,
som på sina ställen ligger nära i dagen, men åt
stränderna i allmänhet har en stark sluttning, så
att desse äro bildade genom successiva utfyllnin-
gar, hvaruti fast grund icke annorlunda än ge-
nom artificiella medel kan vinnas. De lätt in-
sedda svårigheter och kostnader jemte de möj-
liga äfventyr för byggnadens bestånd,
som föranledes af en sådan olikhet i byggnads-
platsens beskaffenhet, torde redan få anses så-
som ett hufvudskäl emot begagnandet af den-
Samma
Man ser då att deKommitterade, som redan
hade i underdånighet tillkännagifvit att holmen
pär - - - icke fullt tillräcklig att, med bibehål-1
lande af den tilll Skeppsholmen ledande gata, in-
Tymma ell national-museump, visserligen icke
glömde att derjemte, uti det här med kursiv stil
af insänd. utmärkta, om lätt insedda svårighe-
ter och kostnader jemte - - - äfventyr, inlägga
sin reservation emot allt hvad framdeles kan in-
träffa, om Regeringen, varningen oaktadt anbe-
faller dem, sina samma kommitterade, att byg-
ga på Kyrkholmen
De försigtighetsmått, hvilka, såsom läsaren torde
påminna sig, insändaren föreslagit i art. VIL,
4:0, kunna visserligen alla tillämpas och blifva
verksemma äfven här; men de handla blott om
en del af den bär uppstående fara, eller om eld
uppkommer inom byggnaden sjelf, då detta var
det enda egentligen att frukta för ett museum
som lades på tillräckligt afstånd ifrån sandra
(A
gt mera skulle imedlertid fordras på Kyrk-
der faran vore utifrån öfverhängande,
och ätgärderne vid brandens utbrott således på
långt när icke ensamt hade att göra med musei-
byggnadens inrättning och bevakning, eller iden
kunde innefattas; uten främst anginge de nä-
stan vägg om vägg med museum belägna, en-
skiltas böningar, uti hvika hvarken eldstädernas
godbet, och i öfrigt det byggdas srt, eller var-
sarsbeten med elden, och vaksamheten och vil-
jan, berodde af, eller i något afseende rättade
sig efter bebofvet för musei säkerhet och de
dyrbara, oersättliga samlingar det innehöll.
Möjlighet och lätthet att uppställa brandred-
skap utomkring huset måste i alla fall, såsom
hvar och en lätt inser, ovilkorligen finnas för en
byggnad med sådara skatter som den ifrågava-
rande. All vattentilloång och hetieninos nnn-
i