der hon trifdes, och hade utrymme; den gällde en älsklingsort för folket — ej att bortkasta till en slutpunkt, — men att sluta så tätt intill konungaborgen som möjligt, och en ny, den ädlaste byggnad för det sköna Stockholm, att få spegla i Mälarn och i hafvet, till hufvudstadens försköning.. Man boppades en promenad, nästan såsom vid ett feslott. Skulle väl nu detta allt falla, för en olycklig tanke, att instoppa nationalmuseum i en vrå utom folkrörelsen, bakom enskiltas bus, der blott eldsvåda kan fwlt upplysa det? Vägen är lång, och nedslående, från Konungens hof till — Sillhofvet. Namnet slutpunkt säger det ej tillräckligt om ställets ödslighet? Klippan har ej rum för byggnaden cnsam; museum skulle bjuda, ej en handbredd mark, men blott vattnet åt den åskådare, som ville på lagom afstånd bese vårt nationalmonument. Musei väggar skuile sluta så tätt intill vattenkanter, att ett tiotal af alnar ej skiljde derifrån, och att hvarken manskap eller spruta kunde få plats vid en eldsvåda från grannens hus 3). Exemplet på olycklig följd af en sådan ställning skulle då ej vara nog af en uppbrunnen kyrka på samma punkt och af bryggan som uppgick i lågor midt i vattnet der bredvid; samt af bomullsspinneriet på Södermalm o. s. v.1? Punktens olämplighet i ästhetiskt hänseende, för en konstens helgedom, måste ock genast falla i ögonen, på hvem heldst som behagar göra sig besväret att komma der. Har en vandrare väl sluppit fram för allt skräp vid Blasiiholmshamnenr, alla vedstaplar, alla utsvultna åkarehästar, alla smörjiga byttor och baljor för foder, och står änteligen på Kyrkholmen, så skall han der med öppna ögon se, alt ban befinner sig på en af de minst besökta platser i hufvudstaden, hvilket också är helt naturligt, emedan ingen ting är i den trakten att uträtta, och passagen slut, såsom i en återvändsgränd, i fall man ej vill utom staden, dit, sommartiden, finnes en vattenväg: han står, med ett ord, på en slutpunkt, som kan, 2) Så t. ex. inneböll Dagl. Allehanda för d. 4 Juli 4845 följande omdöme: För egen del erkänna vi, det vi skulle gerna se om man lyssnade till en sådan id (idn att förlägga nationalmuseum på Helgeandsholmen), ty saken förtjenar visserligen att tagas i öfvervägande. Stockholm har i detta fall stora behof af ett bättre system för sin styrelse och förvaltning, och om ett sådant en gårg infördes, skulle stadens egna tillgångar äfven kunna lemna ett icke så obetydligt bidrag till utförandet. Om man äfven för vinnandet af ett sådant ändamål skulle behöfva vänta till nästa riksdag, d. v. s.tre år, innan nationalmuseibyggnaden börjades, vore dermed ingenting förloradt, ty det skulle sedan möjligtvis så kunna hända, att fullbordandet deremot gick så mycket fortaren. Samma blad hade, för d. 22 Sept. 1845, detta: En. hugnande nyhet tror jag mig kunna berätta, nemligen att planen att i Kungsträdgårdens träsk nedgräfva museum lärer vara helt och hållet öfvergifven, hvaremot nämnde nationalmonuments. uppförande på Helgeandsholmen skall vara starkt i fråga och jemväl tillstyrkas af vår frejdade konstnär, professor Fogelberg. De Kommitterades,, åter, eget undercåniga betänkande af d. 40 Juli 1843, säger om Kyrkholmen: ,Sjelfva holmen utgöres af en klippa, som på sina ställen ligger nära i dagen, men åt stränderna i allmänhet har en stark sluttning, så att desse äro bildade genom successiva utfyllningar, hvaruti fast grund icke annorlunda än genom artificiella medel kan vinnas. De lätt insedda svårigheter och kostnader jemte de möjliga äfventyr för byggnadens bestånd, som föranledes af en sådan olikhet i byggnadsplatsens beskaffenhet, torde redan få anses såsom ett hufvudskäl emot begagnandet af denSamma Man ser då att deKommitterade, som redan hade i underdånighet tillkännagifvit att holmen pär icke fullt tillräcklig att, med bibehål-1 lande af den tilll Skeppsholmen ledande gata, inTymma ell national-museump, visserligen icke glömde att derjemte, uti det här med kursiv stil af insänd. utmärkta, om lätt insedda svårigheter och kostnader jemte äfventyr, inlägga sin reservation emot allt hvad framdeles kan inträffa, om Regeringen, varningen oaktadt anbefaller dem, sina samma kommitterade, att bygga på Kyrkholmen De försigtighetsmått, hvilka, såsom läsaren torde påminna sig, insändaren föreslagit i art. VIL, 4:0, kunna visserligen alla tillämpas och blifva verksemma äfven här; men de handla blott om en del af den bär uppstående fara, eller om eld uppkommer inom byggnaden sjelf, då detta var det enda egentligen att frukta för ett museum som lades på tillräckligt afstånd ifrån sandra (A gt mera skulle imedlertid fordras på Kyrkder faran vore utifrån öfverhängande, och ätgärderne vid brandens utbrott således på långt när icke ensamt hade att göra med museibyggnadens inrättning och bevakning, eller iden kunde innefattas; uten främst anginge de nästan vägg om vägg med museum belägna, enskiltas böningar, uti hvika hvarken eldstädernas godbet, och i öfrigt det byggdas srt, eller varsarsbeten med elden, och vaksamheten och viljan, berodde af, eller i något afseende rättade sig efter bebofvet för musei säkerhet och de dyrbara, oersättliga samlingar det innehöll. Möjlighet och lätthet att uppställa brandredskap utomkring huset måste i alla fall, såsom hvar och en lätt inser, ovilkorligen finnas för en byggnad med sådara skatter som den ifrågavarande. All vattentilloång och hetieninos nnni