Berlin. Kyrkomötet åtskildes, som bekant är,!m
nästan utan ailt resultat; man kom icke öfver-!p
ens i rågot, och tröskade uppenbart på tomalic
halmen. Tidningspressen och otaliga ströskrif-in
ter utbredde sig öfver denna rådplägning emel-äf
lan 314 teologer, som sammanträdt att utfärdal4
trosstadgar för hela det protestantiska Tyskland. sc
Man fann tilltaget lika orimligt som overk-ni
ställbart, då hvarken kyrkostraff eller verldsligvw:
makt stodo mötet till buds, för att ge kraft åt! A
dess beslut, och då det är omöjligt att i tyskatin
länderna angripa trosfriheten allvarsamt eller!m
införa öfvertyelser genom lagbud. Mötet dri-di
stade icke en gång att föreskrifva de symboli-!r
ska böckerna, såsom ofrånviklig rätte!se för alla ni
protestantiska prester. Det enda beslut, som är
det egentligen fattade, innehöll den förklarin-al
gen, att det vore godt om Mötet återförnyades o,
tre år härefter. Meningen är att generalsyno-lir
den för Preussen nu skall försöka uträtta, för ib
Preussen ensamt, hvad det allmänna Kyrkomö-!k
tet fåfängt försökte för hela Tyskland. På lad
Kyrkomötet diskuterades frågan huru stor och di
hvilken andel, som församlingarne framdeles
borde äga i kyrkostyrelsen, och huruvida manlp
borde afvika från den hittills gällande konsisto-j:q
rialförfaltniogen, för att i stället inrymma —lss
eller beit och hållet införa — en presbyterial- ri
författning. Piuraliteten ver för bibehållandet v
af konsistorialförfattningen och emot hvarje in- a
låtande af församlingarna i kyrkostyrelsen. Men!a
i Preussen råder den tanken, att om man villle
återväcka kyrksamheten bos folket, så måistej
man införa en presbyterialförfattning, lik denilo
Skottland, gexom hvilken åt folket upplåes enid
betydlig andel i kyrkostyreisen. I följd afle
denna åsigt skulle man kunna tro, att General- IB
synoden komme att utgöras till hälften af pre-
ster och till bälften af andra samhällsledamöter;
så att de tillämnade presbyteriernas bestånds-
delar blefve begge deri representerade. Men
med en sådan förmodan skulle man irra sig
fullkomligt. Den bit sammankallade synoden
skall utgöras af provinsernas generalsuperinten-
denter och biskopar, af provincialsynodernas
ordförande och sekreterare, af konsistoriernes
ordförande jemte åtskilliga konsistorialråd, af
några professorer i teologiska fakulteterna vid
landets universiteter, af några professorer i Jus
canonicum och några kyrkoberdar från provin- tr
cialsynoderne; hvartill slutligen komma 48 iic- )f
ke presterliga eller teologiska ledamöter, somin
utnämnas af de sex protestantiska provinsernas r
öfverpresident. Hela samlingen kommer attie
bestå af 72 ledamöter — de andlige utgö-
ra följaktligen tre-fjerdedelar af hela samlin-
gen. Presidenten för kyrko-departementet,
statsministern von Eicbborn, skall föra ordet
i denna syncd, som för öfrigt representerar in-
genting mindre än landets kyrkliga meningar, ,
och på förhand har ur sin krets uteslutit alla
oppositionelta syften och all folket represente-
rande karskter. Man kan lätt föreställa sig
huru denna församling här betraktas af all-
männsa omdömet. Stafven är bruten öfver den,
innan den sammanträdt, och man yttrar sig Pål;
förband derom utan minsta spår till aktning.l,
Vid första ryktet om en generalsynod hoppades,
man att den skulle tillsättas genom fria vall,
och bestå af män, hos hvilka man kunde vänta
förmåga att afbjelpa söndriogarne inom kyrkan. ,
Men denna förhoppning blef fullkomligt gäckad, ,
och i stället för den väntade freden kommer, ;
efter all sannolikhet, blott häftigare kil och
split att framkallas. Med våld vill man tvinga .
de andliga att hylla symboliska böckerna såsom
ofelbara troslagar, och det vid vite af tjenstens
förlust. Men många protester skola förspörjas
mot ett dylikt tilltag, i fall det försökes. Hela
städer i preussiska Sachsen, med det vigtiga
Magdeburg i spetsen, bereda sig att träda ut
från landets kyrkogemenskap. Såsom förespel
åter till hvad som å andra sidan berede, har
afsättning ändtligen träffat pastor Wislicenus i
Halle, och mot predikanten Rupp i Königsberg
är ett religionsåtal inledt.,
n stor pluralitet ibland våra medborgare
-trugas på sådant sätt med våld in i oppositio-
nens leder, och denna regering, som vill på-
bjuda sina undersåtare hvad de, skola tro, tvin-
gar dem ordentligt att bilda sekter och att sön-
dra sig ifrån henne och hennes kyrka. Hela
det pietistiska tillbakaskridandet är likväl full-
komligen ofruktbart, derföre att det strider på
samma gång emot samtidens och folkets tänke-
sätt och endast uttrycker regentens och ett
fåtaligt partis tankar. Deras förmörkningsförsök
skola, utan all fråga, visa sig vanmäktiga mot
det allmänna begäret efter upplysning, efter
obehindrad forskning och fri andiig utveckling.
Vetenskaperna, pressen, jernvägarne, handeln,
industrien, och nödtvånget hos mängden att
ständigt anstränga tanken för utfinnandet af
medel till bergning — allt detta verkar rakt
emot sträfvandet att göra folket dumt. Mindre
än någonsin är framgång för et dylikt sträf-
vande tänkbar i en sådan tid af oundviklig rör-
lighet bos bjernorna, som vår.
Jag nämnde jernvägarne, såsom en af de ru
mera omotståndliga orsakerna ill framskridan-
det, äfven has intelligensen. i:erigenom att de
förkorta afstånder mellan menniskosamfusden,
-miångdubbla de i samma förhållande uibytet a:
tankar och krafter. De inverka för öfrigt på
samhällslifvet i allmänhet, med en makt, som
4raligoen ingan kunnat ana när företa fankan på
ke 2 OT PR a AN 1