popder och lanatrad, — alven dc PpiCUSSISKA
myndigheterna efterkomma blott med blödande
bjertan och djup afsky kartelets af civilisztio-
nen och hela Tyskland fördömda stadganden.
Upprorets omskapelse i Gallizien är utan
tvifvel någorlunda känd öfverallt, genom hvad
tyska tidningarne innehållit derom. Bönderna
ha mördat omkring 800 adliga och, hvad öster-
rikiska regeringen nu mera : sjelf tillstår, der-
före uppburit blodspenningar. Trodde hon lik-
väl att bönderna, sedan de med tröskslagor och
yxor tillintetgjort adelssammans värjningen, skulle
i lugn begifva sig bem, så blef hon bedragen;
ty 30,000 bönder stå ännu i Gallizien uuder
vapen och vilja ej nediägga dem förr, än. man
i Wien gifvit dem borgen för aiskaffandet af
lifegenskapstjensten och för besittningen af de-
ras. bemman. : Det är högst märkvärdigt att
österrikiska regeringen har vid detta tillfälle
för första gången afvikit från furst Metternichs
system att icke låta aftrotsa sig några medgif-
vanden; bon har verkligen gifvit efter nu för
böndernas anspråk och upphäft en del af lif-
egenskapsbördan och adeisprivilegierna. Hvad
bon beviljat motsvarar dock icke dessa anspråk
på långt när, och bönderna låta svårligen nöja
sig dermed. Ett par österrikiska regementer,
som tågat ut mot denna rätt väl beväpnade
allmoge hafva blifvit slagna. Ungern och Ita-
lien jäsa äfven, så att styrelsen ej kan dra-
ga någon militärstyrka derifrån, för att an-
vända den i Galizien; det är derföre ganska
möjligt att en ännu större eltergift beviljas de
trogne galiziske undersåtarne, — så kallas i de
kejserliga proklamationerna dessa beväpnade
bönder, som slogo ibjel adeln och hvar och en
som icke bar galiziska allmogens vanliga får-
skinspels. Att Galiziens adel sjelf i rikt mått
iskänkt den bittra ödets kalk, som den nödgats
töma, kan svårligen bestridas; ty hvad man än
må orda om undantagen, så bar den i allmän-
het bebandlat sina lifegna med omensklig bård-
het. Allmogen i hela Polen besitter ingen e-
gen jord, till och med i det polska Preussen
äro exemplen derpå ganska få. Största delen
af jordegendomen tillhör, äfven der, adeln ute-
slutande, fastän den derstädes nödgas låta odla
den mot dagspenning och beviljande af torplä-
genheter. I ryska Polen råder den gamla iif-
egenskapen; bonden hör till godsens inventa-
rier, är träl vid torfvan — glebae adscriptus,
— och får ej öfvergifva det gods, på hvars ä-
gor han är född. I Gallizien är väl denna lif-
egenskap afskaffad genom lag; men fastän den
ej finnes de jure, äger den ej dessmindre rum
de factor; i verkligheten fortfar den jemte alla
de dermed af ålder förenade missbruk, hvari-
genom bonden är helt och hållet i jordägarens
våld. I preussiska Polen äger bonden samma
rätt, som åt alla andra preussiska undersåtare,
öfver hufvud taget, tillerkändes genom förord-
ningarne af 4807 och 4844; det vill säga,
att ban är fullkomligt fri, till sin person,j
kan flytta hvart han vill, står omedelbart un-
der statens myndigheter och lagskipning, och
kan, om han förvärfvar jord, göra den genom
lösen fri från de vid densamma häftande onera
till enskild man. Men äfven i Posen finnas ej
många fria bondhemman, på hvilka en dylik
rättighet kan tillämpas. Största delen af den
polska allmogen i Preussen utgöres af så kal-
lade Eomorniks, eller daglönare, hvilka af jord-
egaren fått sig beviljad en koja, med en liten
trädgård och ett potatisland, en viss stat, ispan-
mål och foder för en ko samt några svin, jemte
18 Thaler (30 R:dr banko) i kontant; hvaremot
dem åligger att året om göra dagsverke på god-l
set. Bland dessa Komorniks har socialismen
vunnit ett särdeles insteg. De skola egentligen,
efter hvad man tror, genom franska emissarier
kommit på den tankan, att det ligger en stor
orättvisa deri att de icke ega någonting, och att
allt tillhör herrarne, som simma i öfverflöd och
nöjen, under det att bonden nödgas till tungt
arbete under hunger och elände, i utbyte mot
sin koja och torftiga jordlapp. Denna åsigt är
vida spridd; den har funnit ingång i provinsen
Posen, och bland jordegarne der finnas derföre
flera, som icke ogerna se en preussisk militär-
styrka i storhertigdömet, emedan de af den
vänta skydd emot de socialistiska och kommu-
nistiska åsigterna. Det är alltför möjligt att en
stor del-af polska adeln härigenom blir ense
med sin preussiska styrelse, och icke vidare
tänker på någon sammansvärjning, hvilken skulle
gynna dessa åsigters tillämpning.
Hvad som kan komma att ändras i Posens
förvaltning, känner man icke ännu; blott det!
är gifvet, att man icke vidare talar om den vid
upprorets början påtänkta delningen af Posen,
och dess införlifvande med Scnlesien, West-l
preussen och Mark; konuogen lärer nemligen
bestämdt förklarat sig deremot. Man tror nu
allmänligen att föga annan förändring kommer
i fråga, än att systemet för polackarnes för-
tyskning återtages, d. v. s. att skolor och em-
betsmän skola så vidt möjligt arbeta på att af
polackarne göra tyskar; hvilket emedlertid torde
draga väl långt ut på tiden.
En del af vår högre polska adel vistas nu
alltjemnt i Berlin, bevistar flitigt hofvets kret-
sar och söker på allt sätt rena sig från miss-
tankan att hafva haft del-i sammansvärjningen.
Fiera bland dessa familjer lära beslutit att all-T
FETA: PRIS KE SE FOUR SEE