popder och lanatrad, — alven dc PpiCUSSISKA myndigheterna efterkomma blott med blödande bjertan och djup afsky kartelets af civilisztionen och hela Tyskland fördömda stadganden. Upprorets omskapelse i Gallizien är utan tvifvel någorlunda känd öfverallt, genom hvad tyska tidningarne innehållit derom. Bönderna ha mördat omkring 800 adliga och, hvad österrikiska regeringen nu mera : sjelf tillstår, derföre uppburit blodspenningar. Trodde hon likväl att bönderna, sedan de med tröskslagor och yxor tillintetgjort adelssammans värjningen, skulle i lugn begifva sig bem, så blef hon bedragen; ty 30,000 bönder stå ännu i Gallizien uuder vapen och vilja ej nediägga dem förr, än. man i Wien gifvit dem borgen för aiskaffandet af lifegenskapstjensten och för besittningen af deras. bemman. : Det är högst märkvärdigt att österrikiska regeringen har vid detta tillfälle för första gången afvikit från furst Metternichs system att icke låta aftrotsa sig några medgifvanden; bon har verkligen gifvit efter nu för böndernas anspråk och upphäft en del af lifegenskapsbördan och adeisprivilegierna. Hvad bon beviljat motsvarar dock icke dessa anspråk på långt när, och bönderna låta svårligen nöja sig dermed. Ett par österrikiska regementer, som tågat ut mot denna rätt väl beväpnade allmoge hafva blifvit slagna. Ungern och Italien jäsa äfven, så att styrelsen ej kan draga någon militärstyrka derifrån, för att använda den i Galizien; det är derföre ganska möjligt att en ännu större eltergift beviljas de trogne galiziske undersåtarne, — så kallas i de kejserliga proklamationerna dessa beväpnade bönder, som slogo ibjel adeln och hvar och en som icke bar galiziska allmogens vanliga fårskinspels. Att Galiziens adel sjelf i rikt mått iskänkt den bittra ödets kalk, som den nödgats töma, kan svårligen bestridas; ty hvad man än må orda om undantagen, så bar den i allmänhet bebandlat sina lifegna med omensklig bårdhet. Allmogen i hela Polen besitter ingen egen jord, till och med i det polska Preussen äro exemplen derpå ganska få. Största delen af jordegendomen tillhör, äfven der, adeln uteslutande, fastän den derstädes nödgas låta odla den mot dagspenning och beviljande af torplägenheter. I ryska Polen råder den gamla iifegenskapen; bonden hör till godsens inventarier, är träl vid torfvan — glebae adscriptus, — och får ej öfvergifva det gods, på hvars ägor han är född. I Gallizien är väl denna lifegenskap afskaffad genom lag; men fastän den ej finnes de jure, äger den ej dessmindre rum de factor; i verkligheten fortfar den jemte alla de dermed af ålder förenade missbruk, hvarigenom bonden är helt och hållet i jordägarens våld. I preussiska Polen äger bonden samma rätt, som åt alla andra preussiska undersåtare, öfver hufvud taget, tillerkändes genom förordningarne af 4807 och 4844; det vill säga, att ban är fullkomligt fri, till sin person,j kan flytta hvart han vill, står omedelbart under statens myndigheter och lagskipning, och kan, om han förvärfvar jord, göra den genom lösen fri från de vid densamma häftande onera till enskild man. Men äfven i Posen finnas ej många fria bondhemman, på hvilka en dylik rättighet kan tillämpas. Största delen af den polska allmogen i Preussen utgöres af så kallade Eomorniks, eller daglönare, hvilka af jordegaren fått sig beviljad en koja, med en liten trädgård och ett potatisland, en viss stat, ispanmål och foder för en ko samt några svin, jemte 18 Thaler (30 R:dr banko) i kontant; hvaremot dem åligger att året om göra dagsverke på god-l set. Bland dessa Komorniks har socialismen vunnit ett särdeles insteg. De skola egentligen, efter hvad man tror, genom franska emissarier kommit på den tankan, att det ligger en stor orättvisa deri att de icke ega någonting, och att allt tillhör herrarne, som simma i öfverflöd och nöjen, under det att bonden nödgas till tungt arbete under hunger och elände, i utbyte mot sin koja och torftiga jordlapp. Denna åsigt är vida spridd; den har funnit ingång i provinsen Posen, och bland jordegarne der finnas derföre flera, som icke ogerna se en preussisk militärstyrka i storhertigdömet, emedan de af den vänta skydd emot de socialistiska och kommunistiska åsigterna. Det är alltför möjligt att en stor del-af polska adeln härigenom blir ense med sin preussiska styrelse, och icke vidare tänker på någon sammansvärjning, hvilken skulle gynna dessa åsigters tillämpning. Hvad som kan komma att ändras i Posens förvaltning, känner man icke ännu; blott det! är gifvet, att man icke vidare talar om den vid upprorets början påtänkta delningen af Posen, och dess införlifvande med Scnlesien, West-l preussen och Mark; konuogen lärer nemligen bestämdt förklarat sig deremot. Man tror nu allmänligen att föga annan förändring kommer i fråga, än att systemet för polackarnes förtyskning återtages, d. v. s. att skolor och embetsmän skola så vidt möjligt arbeta på att af polackarne göra tyskar; hvilket emedlertid torde draga väl långt ut på tiden. En del af vår högre polska adel vistas nu alltjemnt i Berlin, bevistar flitigt hofvets kretsar och söker på allt sätt rena sig från misstankan att hafva haft del-i sammansvärjningen. Fiera bland dessa familjer lära beslutit att all-T FETA: PRIS KE SE FOUR SEE