bentran hut re bett MYVRR nn än Man väntar ännu med nyfikenhet på de beslut och åtgärder, som ej mindre Preussen kommer att vidtaga, för sin del. med hänseende till den upproriska polska provinsen, än de tre skyddsmakterna i förening, i afseende på Krakau. -Rådslag härom ba ägt rum, till hvilka general Fiquelmont blifvit tillkallad från Wien och general von Berg från Petersburg. Petersburgerkabinettet framstod öppet med förslaget att låta republiken Krakau försvinna, och införlifva staden och dess landområde med Österrikiska länderna; mot vederlag dock, för det sålunda mottagna, åt Ryssland vid Rysslands galliziska gräns, och åt Preussen vid Osterrikes schlesiska gräns. Detta förslag vann likväl ej insteg. Österrike hyste intet begär efter en besittning, som låfvade det föga verkliga fördelar, ej heller vat det fallet för att förstora Preussen åt schlesiska sidan; och ännu mindre ville det i allmänhet mildare sinnade Berlinerkabinettet ingå på en kränkning af Wienertraktaten, genom Krakaurepublikens fullkomliga tillintetgörelse, samt hjelpa till att ådraga sig allmänna tänkesättets förkastelsedom och de oundvikliga protesterna från England och Frankrike. Det för ingenting skyggande Rysslands enträgenhet afböjdes alltså, och Krakau säges nu blott komma att i tre år besättas af de tre skyddsmakterna gemensamt, och derefter få en ny konstitution m. m., efter de tre skyddsmakternas godtfinnande. Kommendant blir Preussiska ö!versten von Hobe, hvilken redan nu innebar samma befattning, och detta kan ändå vara en liten hugnpad för den olyckliga staden; ty öfverste v. Hobe är mensklig och redlig och bar redan nu skyddat innevånarne med kraft, emot ryska brutaliteter. Beklagligen är i Krakauerkonferensen äfven beslutadt att Preussen skall till den i Krakau nedsatta militärkommissionen utlemna de till preussiska området undanflydda insurgenterna. Tre foror med sådana fångar ha redan blifvit från Kosel och Neisse skickade öfver gränsen och lemnade till österrikiska och ryska fångvaktare. De olyckligas förtviflan låter sig icke beskrifvas. Med gråt och veklagan helsades de af befolkningen; men flera hade lyckats att förkorta bödlarnes bestyr, genom att sjelfva afhända sig lifvet. Underrättelsen om detta konferensbeslut har i Berlin gjort ett hemskt intryck. Man förlorar sig i gissningar öfver huru konungens personligt milda lynne kunnat förmås att bifalla detta grymma utlemnande; ty hvar och en kan veta förut, att det gräsligaste öde väntar dessa ryska eller preussiska undersåtare. Visserligen har Preussen förut slutat ett så kalladt kartel med Österrike och Ryssland, enligt -hvilket alla från den ena till den andra staten flyktände förbrytare skola ömsesidigt utlemnas; meni mensklighetens interesse vägrade Preussen först att utsträcka detta kartel till dem som flyktat från Krakau och dess område, för hvilket kartelet icke är afslutadt, och hittills hade dervid förblifvit. Man hoppades ock att preusiska regeringen åtminstone i denna punkt icke skulle gifva vika; det var bedröfligt nog att den låtit förmå sig att till Krakau återföra dem, som derstädes voro infödda. Men detta bopp har svikit; nu mera förnimmes, att icke blott de, utan alla, som blifvit på Preussiska området infångade, och icke äro omedelbart preussiska undersåtare, komma att utlemnas. I provinsen Posen fortfar häktandet, i mån som den fortgående ransaknivgskommissionen upptäcker flera medbrottsliga. Öfver 600 menniskor af alla stånd, kön och åldrar, sitta redan fängslade i Posen, Thorn, Graudenz, Glogau och Sonnenburg, hvarest de förhöras af kammarrättens ransakningskommission. Flera försök hafva gjorts att muta fångvaktarne; helst då så många bland fångarna tillhöra det preussiska Polens rikaste familjer. I allmänhet hafva dessa försök misslyckats; blott ifrån fästet Wingari vid Posen hafva fyra fångar rymt, men af hvilka två åter blifvit ertappade och äterinsatta. Naturligtvis ha dessa rymningsförsök föranledt ytterligare stränghet i bevakningen och uppmärksamhet hos polisen. I staden Posen greps för några dagar sedan en mycket skicklig och allmänt aktad läkare, Miroslawski, och insattes i det strängaste förvar. Hans hus blef genomletadt och-men fann der 20,000 thaler klingande mynt, som man: nu påstår varasammanskjutna til mutor åt fångvaktare och respenningar åt rymmare. MHögmålsransakningen med en sådan mängd anklagade kommer naturligtvis att draga ut på tiden, innan den kan leda till de slutbga utslagen, och dessa blifva ej skonsamma, eliter vår strafflag; dock hoppas man på konungens rätt att benåda och mitdra. Huru lyckliga äro ej de i alla fall, jemförelsevis, som förhöras och dömas inför preussiska myndigbeter, som der mötas af mensklig behandling, af en af lag bunden och Jag skipande domaremakt! Hvad som hviskas hitåt från ryska Polen väcker bestörtning och fasa. Menniskor försvinna der för alltid; på den lösaste misstanka mot någon, omringas hans boning midt i natten af kossacker, han: stoppas helt obemärkt in i en kibitka, släpas till Warschau, och denfrån, efter outsägliga yval, till Siberien eller Kaukasus; och för närvarande kan hvem som helst bli misstänkt, blott derföre att han är poleck. Gränsen mot Preussen bevakas at