(Iosändt.)
När skall en skuldsedel anses ega gällande kraft?
eller
Skall man få betala en förbindelse å 10.000
rår med 1000?
Redsktionen har den 25 sist. April låtit i Af-
tonbladet intaga en insänd artikel, med rubrik
Län på ett tusen riksdaler med revers på tiotusen
rdr; eller rättegången mellan enkefru Dubost och
viktualiehandisnden Hällström. Den fråga, som ;
anledning af nämce artikel bär framställes af en man,
hvilken i öfrigt är i den enskilda affären mellan
parterna alldeles ointresserad, torde derföre så myc-
ket heldre fä ett rum i bladet, som den förstnämnda
artikeln sades vara införd till ;varning för affärs-
män, och det så!edes är af nöden, att äfven deisa
lugnas för den fruktan de skulle hysa i alla låne-
aflarer, om det skulle lyckas låntagarne: sedan de
utfärdat fullständig, klar och ostridig förskrifning,
med inteckningsrätt, denna blifvit behörigen in-
tecknad och fem månader förflutit efter afhand-
lingens afsiutande, utan att fråga om liqvidens un-
derlåtande blifvit väckt: att med hopp om fram-
gäng kunna göra förbindelsen utan kraft eller tvi-
stig, genom protest och förnekande af att hafva
bekommit valuta.
Insändsren har åtminstone blifvit bögst förvånad
öfver det försok till kränkning af förbindelsers
helgd, som ofvenbemälde rättegång framvisar; och
han tro: sig för lugnande af egna och andre affärs-
mäns farhigor, samt allmänna kreditrörelsens för-
del, böra följa den mea uppmärksamhet. Han har
kommit tili de betraktelser, som han här trott sig
böra offentliggöra; hållande sig troget till de om-
ständigheter, som rättegången ådagalagt.
Då man uppmärksamt genomläser det fem må-
nader efter iäntränsaktionen emellan fru Dubost
och herr Hällström ingifna stämningsmemorialet,
och förenar dermed det deri vitsordade förhållan-
det, att ru Dubost vid samma tid blifvit ställd
under herr sockerbrukspatronen Meijers förmya-
derskap samt att denne sig i stämningen förenat,
finner man nemligen häruu en så stor våda för
enskilta krediten och så egna begrepp om lagarnes
föreskrifter, äfven hos personer, som vilja sjelfve
anses såsom affärsmän, att man miste ledas
till den tankan, att industrien, sedan den med
mindre framgång vänder sig till reelta affärer, nu
börjar att grunda sig påskuldförbindelsernas tillin-
tetgörande. Nägon rättegängshandling, s m tydii-
gare än detta stämningsmemorial visar en atsigt
att plundra en långifvare och skada honom i all-
männa opinionep, på samma gång den antyder en
AA