Glaubenschaft, hvarom Held o. Corvin tal på hvad helst hierarker och despoter dekret rat, utan från en genom vetenskap renad, 4 vidskepelsens bojor befriad och till klar öfve tygelse blefven tro på Gud, förenad med sar menniskokärlek och kunskap om verldens san manhang. — 44) Kongl. Vitterhets-, Histori och Antiqvitets-Akademiens Handlingar, XVII: delen, med särskild titel Afhandling om Sver ska Krigsmaktens och Krigskonstens tillstån under Kon. Gustaf II Adolfs regering, af He ning Hemilton. Rec. (H. J.) redogör först fc de äldre svenska krigshistorierna af Jak. Rå ding (af 27553), omfattande krigskonsten i Svt rige under Gustaf I:s tid, och C. Adlersparr. (af 4788), beskrifvande densammas tillstånd frå Gustaf I till Gustaf II Adolf. Derpå öfvergi han till den närvarande förtjenstfulla afhandc lingen af Humilton, belönad med akademier högsta pris år 4839. Rec. gör straxt i börja sitt Lilla vanliga utfall mot vår samtid, oc talar om buru den högbördiga adeln försvs rat sin rätt till det rum i samhället, som vår lagar och våra sedvanor densamma ännu till erkänna,. Han förgäter endast härvid, att in gen i vår tid nånsin förnekat en adelsman friherre eller grefve,, han må heta Hamilto eller något af alla de namn Rec. uppräkna (Gyllenborgar, Höpken, Tessin, Creutz, Oxen stjern2, Ebrensvärd, Fleming 0. s. v.), dera verkliva förtjenster om litteraturen, konstern eller hvad annat godt de må bafva uträtta! men man finner: obilligt och orimligt, att ei adelsman, friherre eller grefvex, endast der före att han är en sådan, ban må för öfrig vara den okunnigaste eller till karakteren säm ste, skal!, blott till följe af sin börd egaen ge nom ståndsinrättningen privilegierad företrädes rätt alt kunna få utöfva politisk makt och in flytelse på landets angelägenheter. Med ett ord vår incuriosa Åetas har upphäft sig emot de: falska i en institution, menu icke emot någor värdefull medlem af adein, allenast derföre at han är af adel. Så fort Rec. kommit ifrår sin id:osynkrasi, gör han gedermera flere ganska goda anmärkningar. Han talar om der olyckan, att Vitterhets-, Historieoch Antiqvitets-akademien numera så sällan sättes i till fälle att få utdela belöningar, under det att Svenska akademien årligen bar att emottaga ett stort antal skaldestycken, täflande om dess pris. ,Hvaden detta missförhållande? utropar hr H. J. Anse våra unga, s. k. briljanta hufvuden det vara lättare att vinna nödtorftig litterär heder genom versifierade hvardagstankar eller tillgjorda känsloyttringar eller vilda utfarter af en olyglad fantasi eller bombastisk!t skryt om svenskt mod och om svenska berserksbragder, än genom klar och redig framstållning af mödosamma forskningars resultster? Efter dessa reflextoner kommer Rec. slutligen till en sakrik och väl skrifven expos af greive Hamiltons a handling. Bilånd utdragen äro i synnerbet vis-a punkter af Gustaf Adolls krigsartiklar, utiärdade från Elfsnabben år 4624, ganska märkvirdiga. Man ser här den största fältherre på sin tid icke statuera en strängare krigstydnad eller disciplin, än, att om förman eller beiälba:vare ville bjuda något, som kan komma kovungen eller riket till skada, förderf eller nackdel, då stånde krigsman honom ingen lydnad, eho han ock är, högre eller lägre; och der någon det gör, stånde då lika straff med den der bjöd,; hvarigenom åt den enskilde finnes gilven en rätt, eller till oca med en plist, att granska sina förmäns handlingar och befalloingar, för att på grund af eget omdöme aigöra om han skall lyda dem eller ej, om man i sednare tider icke funnit för godt att vifva. Gustat Adolf var dock med en sålunda disciplinerad här den segerrikaste. — 42) Latinsk grammatik för Skolor och Gymnasier af G. R. Rabe. Rec. (-ED—) gör en stor mängd anmärkningar mot arbetet, jemför det med Hedners och Dahlsiröms (bearbetaing af den Ellendtska tramimaliken), och faller sällan utslaset till dess fördel. Likväl yttrar han slutlisen: oaktadt dessa anmärkningar, kan man ned rättvisa säga, att bokens förtjenster i det nela, både till syftemål och utförande, böra mi:dra omdömet öfver dess möjliga brister i nskilda fall 2 asarna (Iosändt.) a ola om olaldocdoel antec ena nällnmda bea f 2