(Insändåt.) Komministrar med vice Pastors titel. En insändare i Aftonbladet för den 24 Febr finner sig, icke utan stora skäl, befogad lexa up herrar kyrkoherdar i ärkestiftet för deras fikande efter prostauamn, hvarvid Summus Episcopus, eller, som han ifrån gammalt kallas, Primus inter pares, får sig en och annan släng för sin alltföl stora frikostighet med sådana ynnestbevis, samt anser till slut en komministers titulerande af v, pastor närmare än eljest gränsa till det löjliga. Så vida kan ins. hafva rätt, att hvarje titel, hvilken ej åtföljer innehafvande embete eller tjenst, är en löjlighet, som af en högsinnad och upplyst nation längesedan bordt afläggas. Men så länge titlar äro i bruk och då en tjenst:örrättande v. pastor innehar en högre grad än komministern och är den sednares förman samt Upsala Konsistorium funnit godt förklara titeln för en utmärkelse, så är det omöjligt inse någon större löjlighet deri, att en välförtjent komminister får namn, h. 0. v. af v. pastor, än att en häradshöfding tituleras lagman, en kapiten major, en kyrkoherde prost eller kongl. hofpredikant, en kronofogde assessor, en länsman expeditionskronofogde, en köpman kommerseråd o. s. Vv. Den ena titeln som den andra igger lika nära det löjligas gebit. Om den snillrike och pikante N. v. Rosenstein, nyss titulerad landshöfding, frågar en öfverstelöjtnant med titel af öfverste: hvar ligger herr öfverstens regimente? och får till svar: i herr landshöfdiogens län; eller en kyrkoherde med prostanamn frågar en komminister med v. pastors titel: hvar ligger den församling, der herr pastorn förestår pastoralvården? och den frågade gifver till svar: i herr prostens kontrakt ; så är det lika befängdt löjligt. MHvarföre skulle den lägre eckles. embetsmannens fåfänga celler — låt så vara — utmärkelse innebära en större löjlighet än den högres, elier den civiles och militäres? Om nägon titel kan ega betydelse och värde, så vore det den af v. pastor, ty den tilldelas ej, i likhet med prosttiteln, af biskopen enskilt, utan a? hela konsistorium in corpore och vinnes ej genom täta underdåniga uppvaktningar och sirliga krummbugter, utan endast genom välförhållande, nit och skicklighet i embetets utöfning. Att utmärkelsen någon gång kunnat falla på ett mindre värdigt föremål är väl möjligt, men åtminstone är det — till Koasistorii heder — inom ärkestiftet sällsynt. En annan insändare i Afton-.