(Insändåt.)
Komministrar med vice Pastors titel.
En insändare i Aftonbladet för den 24 Febr
finner sig, icke utan stora skäl, befogad lexa up
herrar kyrkoherdar i ärkestiftet för deras fikande
efter prostauamn, hvarvid Summus Episcopus, el-
ler, som han ifrån gammalt kallas, Primus inter
pares, får sig en och annan släng för sin alltföl
stora frikostighet med sådana ynnestbevis, samt
anser till slut en komministers titulerande af v,
pastor närmare än eljest gränsa till det löjliga.
Så vida kan ins. hafva rätt, att hvarje titel, hvil-
ken ej åtföljer innehafvande embete eller tjenst,
är en löjlighet, som af en högsinnad och upplyst
nation längesedan bordt afläggas. Men så länge
titlar äro i bruk och då en tjenst:örrättande v. pa-
stor innehar en högre grad än komministern och
är den sednares förman samt Upsala Konsistorium
funnit godt förklara titeln för en utmärkelse, så
är det omöjligt inse någon större löjlighet deri, att
en välförtjent komminister får namn, h. 0. v. af
v. pastor, än att en häradshöfding tituleras lag-
man, en kapiten major, en kyrkoherde prost eller
kongl. hofpredikant, en kronofogde assessor, en
länsman expeditionskronofogde, en köpman kom-
merseråd o. s. Vv. Den ena titeln som den andra
igger lika nära det löjligas gebit. Om den snill-
rike och pikante N. v. Rosenstein, nyss titulerad
landshöfding, frågar en öfverstelöjtnant med titel
af öfverste: hvar ligger herr öfverstens regimente?
och får till svar: i herr landshöfdiogens län; eller
en kyrkoherde med prostanamn frågar en kommi-
nister med v. pastors titel: hvar ligger den för-
samling, der herr pastorn förestår pastoralvården?
och den frågade gifver till svar: i herr prostens
kontrakt ; så är det lika befängdt löjligt. MHvar-
före skulle den lägre eckles. embetsmannens få-
fänga celler — låt så vara — utmärkelse innebära
en större löjlighet än den högres, elier den civiles
och militäres? Om nägon titel kan ega betydelse
och värde, så vore det den af v. pastor, ty den
tilldelas ej, i likhet med prosttiteln, af biskopen
enskilt, utan a? hela konsistorium in corpore och
vinnes ej genom täta underdåniga uppvaktningar
och sirliga krummbugter, utan endast genom väl-
förhållande, nit och skicklighet i embetets utöf-
ning. Att utmärkelsen någon gång kunnat falla
på ett mindre värdigt föremål är väl möjligt, men
åtminstone är det — till Koasistorii heder — inom
ärkestiftet sällsynt. En annan insändare i Afton-.