Prostens yttrande, det herrar godsegare ick lagt sina underhafvande större börda än de kun nat bära, är ett förfluget ord, ty det är blott e godsegare, nemligen hr baron och riddaren m. m Rudbeck, som afslagit , af arrendet åt sine un derhafvande samt gifvit dem åtskilliga förmåne detta ädelmod hindrade ej prosten att äfven sök -afhjelpa nöden så mycket i hans förmåga stod. Om det urbota tillstånd prosten Carlsten suppt nerar hufvudmannen för de fem befinna sig ut får upplysas, det hvarken prosten eller någon ar nan deraf har att frukta några menliga följde; och dessa utlåtanden af en pastor om dess försom lingsboar visar tydligen pastors karakter. Hvad svinmaten och undermålet angår, så tillhö -det prosten att desamma genast uppmäta, och 4 en längre tid efter komma med restantier sor troligen vid aflemnandet ej skolat uppstå; och be synnerligt nog det prosten aldrig uppmäter span målen i de personers närvaro som densamma af lemnat, utan efter deras aflägsnande. Att den till pastor anslagne vederlagsspanmåle blifvit uppsagd till leverering in natura, skall var en fräck osanning; likväl erkänner prosten de -han förständigat den så kallade hufvudredaktöre bland de fem, jemte hans stallbroder, att denn spanmål in natura leverera. De åbobönder å 2:ne mantal, som skola befinn sig i utbloitadt tillstånd, och enligt prostens an visning, skall hos krögaren på Rotebro fås upplys ning om orseken dertill, får vi nämna, att kröga ren på Rotebro ej derom kan lemna någon upp lysning, utan tordehända det vore bäst addresser: sig till den under pastorsbostället hörande Törnb; fönnkrog, hvarest drifves större krogrörelse än pi Rotebro. Vi få ock nämna något om prosten Carlsten: snillrika uppfinningsförmåga, (nemligen till des: egen förmån). Prosten har uti sina församlingar: kyrkor påtudit, det innevånarne i dessa försam. lingar skola erlägga likstol medan de ännu lefva på det prosten måtte få sin kassakista full, utar att besinna, det kanske mången,som många år va: rit i denna församling och betalt större delen a! sin likstol, flyttar sedan till en ennan församling och blir således skyldig att äfven der betala lik stol; för det andra är prosten lika dödlig som an: dra menniskor, och hans efterträdare torde ej vara belåten med den likstol som dess företrädare uppburit; denna uppfinning till betydlig inkomst för prosten har lyckats honom att i Eds socken genomdrifva, men i Sollentuna misslyckats, genom de motiver den så kallade hufvudman jemte hans granne användt; äfven har prosten behagat pålägga sina församlingsbear en förhöjning af penningeafgift till banko, som hans företrädare afl. hr prosten Spiring åtnöjde sig och med tacksamhet mottog i rgs. För bestridandet af dessa prostens påyrkanden är det som prosten beskyller den så kallade hufvudmannen för trätgirigbet och skadebegär. Prosten Carlstens slutliga tacksamhetsbetygelse till dem, som prosten kallar de talriksste i församlingarne, bestående af 4 personer inom Eds församling, hvilka låtit beveka sig att underskrifva den af prosten uppsatte meritlista på sin 7-åriga tjenstebefattning, lemna vi. tillika med de som densamma underskrifvit, åt sitt värde. Uti Sollentuna har detta ej lyckats, ehuru klöckaren har till påskrifters erhållande användt både möda, tidsspillan och böner.