Prostens yttrande, det herrar godsegare ick
lagt sina underhafvande större börda än de kun
nat bära, är ett förfluget ord, ty det är blott e
godsegare, nemligen hr baron och riddaren m. m
Rudbeck, som afslagit , af arrendet åt sine un
derhafvande samt gifvit dem åtskilliga förmåne
detta ädelmod hindrade ej prosten att äfven sök
-afhjelpa nöden så mycket i hans förmåga stod.
Om det urbota tillstånd prosten Carlsten suppt
nerar hufvudmannen för de fem befinna sig ut
får upplysas, det hvarken prosten eller någon ar
nan deraf har att frukta några menliga följde;
och dessa utlåtanden af en pastor om dess försom
lingsboar visar tydligen pastors karakter.
Hvad svinmaten och undermålet angår, så tillhö
-det prosten att desamma genast uppmäta, och 4
en längre tid efter komma med restantier sor
troligen vid aflemnandet ej skolat uppstå; och be
synnerligt nog det prosten aldrig uppmäter span
målen i de personers närvaro som densamma af
lemnat, utan efter deras aflägsnande.
Att den till pastor anslagne vederlagsspanmåle
blifvit uppsagd till leverering in natura, skall var
en fräck osanning; likväl erkänner prosten de
-han förständigat den så kallade hufvudredaktöre
bland de fem, jemte hans stallbroder, att denn
spanmål in natura leverera.
De åbobönder å 2:ne mantal, som skola befinn
sig i utbloitadt tillstånd, och enligt prostens an
visning, skall hos krögaren på Rotebro fås upplys
ning om orseken dertill, får vi nämna, att kröga
ren på Rotebro ej derom kan lemna någon upp
lysning, utan tordehända det vore bäst addresser:
sig till den under pastorsbostället hörande Törnb;
fönnkrog, hvarest drifves större krogrörelse än pi
Rotebro.
Vi få ock nämna något om prosten Carlsten:
snillrika uppfinningsförmåga, (nemligen till des:
egen förmån). Prosten har uti sina församlingar:
kyrkor påtudit, det innevånarne i dessa försam.
lingar skola erlägga likstol medan de ännu lefva
på det prosten måtte få sin kassakista full, utar
att besinna, det kanske mången,som många år va:
rit i denna församling och betalt större delen a!
sin likstol, flyttar sedan till en ennan församling
och blir således skyldig att äfven der betala lik
stol; för det andra är prosten lika dödlig som an:
dra menniskor, och hans efterträdare torde ej vara
belåten med den likstol som dess företrädare upp-
burit; denna uppfinning till betydlig inkomst för
prosten har lyckats honom att i Eds socken ge-
nomdrifva, men i Sollentuna misslyckats, genom
de motiver den så kallade hufvudman jemte hans
granne användt; äfven har prosten behagat pålägga
sina församlingsbear en förhöjning af penningeaf-
gift till banko, som hans företrädare afl. hr pro-
sten Spiring åtnöjde sig och med tacksamhet mot-
tog i rgs.
För bestridandet af dessa prostens påyrkanden är
det som prosten beskyller den så kallade hufvud-
mannen för trätgirigbet och skadebegär. Prosten
Carlstens slutliga tacksamhetsbetygelse till dem, som
prosten kallar de talriksste i församlingarne, be-
stående af 4 personer inom Eds församling, hvilka
låtit beveka sig att underskrifva den af prosten
uppsatte meritlista på sin 7-åriga tjenstebefattning,
lemna vi. tillika med de som densamma under-
skrifvit, åt sitt värde.
Uti Sollentuna har detta ej lyckats, ehuru klöc-
karen har till påskrifters erhållande användt både
möda, tidsspillan och böner.