Jheller borde medgifvas dem, som kunna er
hålla handelsrättighet på landet.
Då omåttligt bruk af bränvin högst menlig
linverkar på allmogens trefnad och välstånd
Isamt ofta är orsaken till brott och förbrytelser
är det visserligen välbetänkt att ej öka till
fällena till bränvinssupande; och af sådan an
ledning har kollegium, ehuru kollegium arsei
den af handlande i vissa orter nyttjade osec
att genom traktering af bränvin tillocka sit
köpare, ej böra i någon bufvudsaklig mån till
skrifvas den i flera orter rådande fylleri!astep
hvartill otvifvelsktigt kroglefnaden är egentliga
orsaken, tillstyrkt, att handelsrättigheten pi
landet ej må utsträckas till några slags spiri
tuosa och icke heller traktering dermed var:
tillåten i bandelsbodar på landet.
Den af åtskilliga bland K. M:s befellnings-
hafvande yttrade förmodan, att, i härdelse de!
blefve tillåtet att på landet sig bosätta, för ati
afyttra köpmannavaror, sådant skulle ofördelak.
tigt inverka på städernas handelsrörelse, kar
kollegium ej Mträda.
Då på landet boende bandlande ej komme
att befatta sig hvarken med export eller im-
port af varor, skulle desse naturligtvis af hand-
lande i städerna förskaffa sig de varor, som de
ämna att aflåia; och som mången landtman
hvilken nu, hellre än att med besvär och kost-
nad anskaffa sig en vara från stad, umbär den-
samma, troligen skulle, i händelse den vore att
tillgå i hans hemort, deraf göra uppköp, före-
kommer ej osannolikt, att genom handlandes
bosättning på landet städernas handlande bor-
gerskep i allmänhet kunde påräkna snarare ö-
kad än minskad rörelse. At de i ämnet afgif-
na ytiranden upplyses jemväl, att hittills i all-
mänhet de å landet varande handlande ej id-
kat någon större handel, utan hufvudsakligen
hållit allmänbeten tillhanda sådana varor, hvar-
af de kunnat pårökna snar afsättnipg och som
de, i mån deraf, i smärre partier från närma-
ste städer sig tillhandlat. — På det likväl fri-
heten att idka handel på l:ndet ej ens må
väcka oro bland handlande borgerskapet, an-
ser kollezium, att tills vidare, och intilldess en
närmare erfarenhet ådagalagt verkan af ifråga-
varande handel på städernas rörelse, rättigheten
att hålla salubod på landet endast må kunna
erhållas i orter, aflägse från städer; hvarförutan
och då, i händelse sådan handel blefve med-
gifven nära hafskusten, en ökad anledning till
lurendrejeri och tuliförsnillning derigenom kun-
de uppkomma, kollegium vore af den tanken,
att försäljning af köpmannavaror på landet ej
må medgilvas nära rikets kuster, så framt icke
tullbevakning i grannskapat är anställd och K.
M:s General-tullstyrelse ej finner någon be-
tänklighet å tullverkets sida emot handels id-
kande derstädes.
För öfrist lärer ej kunna sättas i fråga, att
handlande på landet böra, likasom de i städer-
na, erlägga skatt till staten i förhållande till
deras rörelse, hvaremot annan borgerlig tunga
ej synes böra dem påläggas, eaär försäljning på
andet af varor, som blifvit af städernas hand-
ande inköpta, ej kan anses lika fördelaktig,
som då samma varor i stad utur första hand
öryltras, samt handelsrörelse på landet måste,
enligt sakens natur, vara miudre 1Iflig än istä-
lernan.