sådana förhållanden, äfven stundom inträffar, att en dylik författning, under tidens längd, helt och hållet förfaller i glömska, eller så länge lemnas utan uppmärksamhet, att den ej, utan att väcka allmän ovilja, skulle kunna af underlydande myndigheter å nyo bringas till verkställighet. Till en del gäl!er detta om den handel, som å vissa orter, särdeles i norra länen af riket, utöfvas. Denna del af riket äger på en stor areal endast få, från hvarendra långt aflägsna, städer. De Jlandtmanna-produkter, som der afsättas, redflottas till en icke obetydlig del på strömmarna, i följd hvaraf resor till städerna mindre ofta komma i fråga; och finna för öfrigt invånarne i dessa orter ofta för sig mera förmånligt att till Stockholm, Upsala, Sala, Westerås och EHedemora afföra sina produkter, än försälja dem i hemorten. Vid återresan hemtagas vanligen å!skilliga stadsmannavaror, som sedermera i orten föryttras. För idkandet af denna handel, som opåtaldt fortgått i flera sekler, erlögges i åtskilliga orter skatt af allmogen, och hvar och en finner sig mera belåten att i hemorten fiana tillgång på dessa varor, än att för deras anskaffande behöfva företaga lingväga och kostsamma stadsresor. I mera befolkade delar af riket idkas väl ej en så beskaffad handel af allmogen; men likväl finnes äfven derstädes å landet tillgång på köpmannavaror. I bergslagsosterna, der bruksägaren är berättigad att hålia underlydande bruksfolk erforderliga stadsmannavaror tillhanda, öga jemväl andra tillfälle att förse sig med dylika varor; och åtalas sällan eller aldrig sådan bandel samt kan svårligen kontrolleras och förekommas. I öfriga från städer aflägsna orter äro bandlande dels med och dels utan tillstånd bosatte; och bör derjemte anmärkas, att flera slags varor och tillverknvingar öfverallt i riket utbjudas till salu af kringvandrande personer. Vid nu uppgifna förhållanden befarar kollegium, att då de i förra tider utfärdade och aldrig upphäfna förbud emot handel på landet med köpmannavaror hitills icke blifvit efterlefda och behörigen kandhafda, en förnyelse af samma förbud ännu mindre skulle medföra åsyftad verkan i närvarande tid, då frisre grundsateer 1 näringarna gjort sig gällande och, såsom vilkor för landets stigande välstånd, ötverallt yrkas fritt användande af arbetskrafter och kapitaler. Deremot ville det synas, som, i händelse, vid vissa förhållanden, handel på landet blefve tillåten, sådant skulle instämma med invånarnes fördel och äfven undanrödja orsaken till den olofliga handel, som nu i flera orter föröfvas. De skäl emot berörde handelsfrihet, som någre af K. M:ts befallningshafvande i under-! dånighet anfört, äro dels, att sådant skulle bidraga att sprida öfverflöd bland allmogen, dels! att, genom försäljning af spirituosa, fyllerila-! sten skulie ytterligare befrämjas, dels ock, att städernas rörelse derigenom komme att aftaga. Länzse bar den klagan varit förd, att hos! Svenska allmogen begäret efter utländskt öf-! S f 6 verflöd tilltagit; att bärigenom den fordna enkelheten i seder och klädsel försvunnit; att sådant ofördelaktigt inverkat på allmogens välstånd, och att allt detta onda hufvudsakligen tillkommit genom den handel, som af gårdfarihandlande Westgöthar utöfvas. Det må äfven medgifvas, att svenska allmogen, särdeles i vissa orter, är bättre klädd än i förra tider; men orätt är, efter kollegii tanke, att bär!eda detta hufvudsakligen från tilltagande fåfänga och lättsinnighet. I den min konster och bandaslö der inom borgerliga samhällen vinna förkofran och utbildning, ökas tillgången på varor och beredes: en möjlighet att afsätta dem för bättre pris, hvaraf den följd ej sällan visat sig, alt vissa tillverkningar, som endast mera förmögne personer förut mägtat tillhandla sig, kunna äfven af den fattigare inköpas. Detta är förhållandet inom Sverige med bomulisväfnader. De förfärdigas numera öiverallt i riket och till det billiga pris, att de minst bemedlade kunna titlhandla sig dem och med mera hushållning begagna sig af dessa tillverkningar för sin beklädnad, än af andra väfnader. Genom ett allmännare begagnande af de sinnrika machinerier, som i andra länder numera användas för tillverkning af kläden och sidenväfnader, kunna äfven dessa tillverkningar förfärdigas till större fullkomlighet samt billigare pris; och förekommer icke osannolikt, att sistnämnda omständighet möjligen bidragit dertill, alt i vissa orter kläden och särdeles sidendukar nu äfven mera än förr af allmogen upphandlas och begagnas. Ett emot förra tider lågt pris på kaffe oc. socker har äfven gjort det till en möjlighet för, den mindre bemedlade att, vida mera än förr, förbruka dessa varor. Af allt detta visar sig, att det hos allmogen tilltagande begär efter så kallade lyx-varor minåre bör tillskrifvas tillfället att af bosatte handlande eller kringvandrande Westgöthar på lanee BA —— AA — — AA -—Pr IE BK — KK JA KR RA FR ER JE VR VL — UY) ma mn