vid första blicken, blixtsnabbt och genom et trollslag, liksom emellan Romeo och Julia, t jag tror af hela min själ på det första intryc kets vigt och varaktighet. Du ser således at äfven jag har mina svärmiska ider, och Gu vete ändå, om icke mitt sätt att få mitt öde af gjordt är det klokaste, då det nu en gång fö alla af Skaparen är bestämdt att qvinnan skall förljufva mannens dagar. Eller är det ej, upp: riktigt sagdt, vida sämre att väga och väga förtjenster och fel om hvarandra på beräkningen: lumpna vågskål, att låta förståndet oupphörligen dagtinga med hjertat och att slutligen, liksom en belägrad fästning, besluta sig för ettdera af de tvenne enda vilkor som finnas: kapitulera eller afslå stormen genom ett raskt utfall. Och hvad är väl den kärlek som kommer, så der småningom? endast en sömnig, omorgnad känsla, som man under tillbedjarens ögon arbetat sig till, liksom på dagsverke; ty nattens ro har den naturligtvis icke kunnat störa. Nej, jag upprepar ännu en gång att mitt hjerta vid första blicken skall säga mig: han och ingen annan! Skulle nu denna han icke vara på prendre, eliter icke å sin sida kunna fatta tycke för mig, så vill jag ändock i förtreten blifva det första intrycket trogen och, med Guds bjelp, lefva och dö som ungmö. Här har du nu, goda Agnes, min bikt. Hvad säger du i din välvishet derom? Att den är högst egen och besynnerlig, liksom alla de idter som uppstiga i ditt lilla kapriciösa bufvud. Men till en viss grad gillar jag dina åsigter om första intryckets makt. 0O, min vän, när jag första gången såg in i min älskade Rudolfs brinnande öga, som så innerigt och uttrycksfullt. var fästadt på mig, då genomkorsades mitt högt klappande hjerta af tusende stridiga ... Här tvärtystnade den vältaliga fästmön, ty hon märkte vissa ofrivilliga ryckningar på Hortensias läppar, som förebå