vid första blicken, blixtsnabbt och genom et
trollslag, liksom emellan Romeo och Julia, t
jag tror af hela min själ på det första intryc
kets vigt och varaktighet. Du ser således at
äfven jag har mina svärmiska ider, och Gu
vete ändå, om icke mitt sätt att få mitt öde af
gjordt är det klokaste, då det nu en gång fö
alla af Skaparen är bestämdt att qvinnan skall
förljufva mannens dagar. Eller är det ej, upp:
riktigt sagdt, vida sämre att väga och väga för-
tjenster och fel om hvarandra på beräkningen:
lumpna vågskål, att låta förståndet oupphörli-
gen dagtinga med hjertat och att slutligen, lik-
som en belägrad fästning, besluta sig för ettdera
af de tvenne enda vilkor som finnas: kapitu-
lera eller afslå stormen genom ett raskt utfall.
Och hvad är väl den kärlek som kommer, så
der småningom? endast en sömnig, omorgnad
känsla, som man under tillbedjarens ögon ar-
betat sig till, liksom på dagsverke; ty nattens
ro har den naturligtvis icke kunnat störa. Nej,
jag upprepar ännu en gång att mitt hjerta vid
första blicken skall säga mig: han och ingen
annan! Skulle nu denna han icke vara på
prendre, eliter icke å sin sida kunna fatta tycke
för mig, så vill jag ändock i förtreten blifva
det första intrycket trogen och, med Guds bjelp,
lefva och dö som ungmö. Här har du nu, goda
Agnes, min bikt. Hvad säger du i din välvis-
het derom?
Att den är högst egen och besynnerlig, lik-
som alla de idter som uppstiga i ditt lilla ka-
priciösa bufvud. Men till en viss grad gillar
jag dina åsigter om första intryckets makt. 0O,
min vän, när jag första gången såg in i min
älskade Rudolfs brinnande öga, som så inner-
igt och uttrycksfullt. var fästadt på mig, då
genomkorsades mitt högt klappande hjerta af
tusende stridiga ... Här tvärtystnade den väl-
taliga fästmön, ty hon märkte vissa ofrivilliga
ryckningar på Hortensias läppar, som förebå-