TEATER.
Det på mamsell Charlotte Lindmarks rece
i går för första gången uppförda skådespel
Marie-Jeanne, eller qvinnan af folket är e
stycke, som förtjenar uppmärksamhet. En va
ker tanka, förtjenstfullt utvecklad, effektful
situationer, ett vårdadt, på flera ställen skör
språk — allt bidrar att göra detta skådesp
underhållande och rörande.
Marie-Jeanne är en dygdig och förträftl
flicka, men som nog obetänksamt förenar sir
öden med en god, men svag mans, timmer
mannen Bertrand, hvars benägenhet för crum
mel, och vänskapsband med en dålig kamr.
förorsaka Marie redan från början af hennc
äktenskap sorger och lidanden, hvilka slutlige
nå den höjd, att den stackars qvinnan med de
den i hjertat nödgas aflemna den älskade par
ten af hennes osälla förening på hittebarnshu
set. Men knappast är detta förtviflade, fa
nödvändiga steg taget, innan den ömma mo
dren upphäfver ett sönderslitande anskri: ne
jag vill ickelp
Försent!
Den brottslige mannen och fadren, som nys
förut insomnat på en stenbänk i grannskapet
vaknar vid detta rop ur sitt rus. Han igen
känner sin olyckliga bustru, som sanslös falli
ned vid den port, hvilken, fast såsom grafvens
innesluter deras lilla kära gosse; ban erfar hva
som drifvit Marie ut i mörka natten och til
denna de öfvergifna barnens dystra fristad. Ån.
gerfull svär ban att bättra sitt lättsinniga li
och att återföra barnet i modrens armar.
Huru han bhåller sitt löfte — huru Marie-
Jeanne, innan hon iterfår sitt barn, måste ut-
stå ytterligare qval och lidanden, genom till-
skyndelse af en nedrig man, Appiani, som, der-
igenom att han på bedrägligt sätt tillegnar sig
barnet, vill försäkra sig om dispositionen öfver
2 millioner francs — huru grefvinnan Sophie
de Bussieres, berr Theobald de Bussieres m. fl.
hvar i sin mån bidraga att intrassla och lösa
intrigens knut — om allt detta vilje vi icke på
förhand underrätta blifvande åskådare. Nog af,
Marie-Jeanne blir slutligen lycklig, och tackar
Försynen, som skyddande vakar öfver den arma
qvinnan af folket. j
Med beröm bör mamsell Lindmarks återgif-
vande af hbufvudrollen omnämnas. Den sken-
bara ojemnheten i hennes spel följer helt na-
turligt af de tidt omskiftande lidelser, skådespe-
lerskan i detta parti har att uttrycka, den
spänning och ångest, hvari den olyckliga ma-
kan, den bekymrade modren nästan alltid är
försatt. . De medspelande utförde oklanderligt
sina roller, och ehuru det var första represen-
tationen, läto replikerna i allmächet icke länge
vänta på sig.
Till efterpjes gafs den näpna monolog-våde-
viljen Emiiies hjertklappning. Härvid lag öf-
verlemnade sig mamsell L., nyss förut såsom
maka och mor uppfylld af allvarliga, djupa
och heliga känslor, nu så bekymmerslös och
naiv, åt yttringarne af en ung, okonstlad
lickas barnsliga glädje, då hon första gån-
sen får bevista en bal. — Någon har haft!
iet lyckliga infallet, att uti detta stycke in-
vassa en liten kuplett, som afsjöngs på den för-1