PLÅNBOKEN BERÄTTELSE AF BRN. Gifves det i hela naturen något lifligare, trefligare, fridfullare ljud, än ett muntert, bjertlig! skratt från en ung, yr och lefnadsglad flickas oskyldiga, rosiga läppar? Jag tviflar högeligen, cch så lysten än vår finörade och förståsigpående tid visar sig efter både ljud och oljud, alltifrån silfvertonerna från den ailmänt dyrkade halfgudinnan Linds himlamun ända ned till de barbariska kommandoord, som frampressas ur hjeltebrösten på ladugårdsgärde, vågar jag dock påstå, att man, utan att göra sig hvarken kostnad e!ler besvär, när som helst kan få höra mera upplifvande och bjertgripande, kanske rättare hjertknipande, toner, om man endast har den oskattbara lyckan att få umgås med en liten skälmsk och glad förtjuserska Och nog olycklig att sakna ett så angenäm! umgänge är väl ingen, då, som man vet, virt kära fädernesland är Jika rikt på vackra och glada flickor, som på jern, och skulle med fördel, samt utan alt taga sig för nära, kunna exportera af den förra varan, liksom af den seånare. Eit sådant muntert och hjertligt skratt, som här ofvan är omnämdt, hördes en vacker sommarafton bortom den tvära krökniggen af en landsväg, som slingrade sig utför en lång, med rik löfskog beväxt backe, vid hvars sida en täck insjö utbredde sin klara yta. De små sångfåglarne, hvaraf träden hvimlade, höllo nu som bäst på med sjungandet af sin aftoppsalm, men låogt ifrån att låta skrämma sig af de fräimmande ljuden, ansträngde de tvertom ytterligare sina klara strupar till en munter och högljudd täflan, ty deras lyckliga instinkt sade dem, att de unga väsenden, som nu nalkades, voro lika glada och oskyldiga, som de sjelfva, och att de . visst icke skulle kunna tillioga dem något öndt.