PLÅNBOKEN
BERÄTTELSE AF BRN.
Gifves det i hela naturen något lifligare, trefli-
gare, fridfullare ljud, än ett muntert, bjertlig!
skratt från en ung, yr och lefnadsglad flickas
oskyldiga, rosiga läppar? Jag tviflar högeligen,
cch så lysten än vår finörade och förståsigpå-
ende tid visar sig efter både ljud och oljud,
alltifrån silfvertonerna från den ailmänt dyr-
kade halfgudinnan Linds himlamun ända ned
till de barbariska kommandoord, som frampres-
sas ur hjeltebrösten på ladugårdsgärde, vågar
jag dock påstå, att man, utan att göra sig hvar-
ken kostnad e!ler besvär, när som helst kan få
höra mera upplifvande och bjertgripande, kan-
ske rättare hjertknipande, toner, om man en-
dast har den oskattbara lyckan att få umgås
med en liten skälmsk och glad förtjuserska
Och nog olycklig att sakna ett så angenäm!
umgänge är väl ingen, då, som man vet, virt
kära fädernesland är Jika rikt på vackra och
glada flickor, som på jern, och skulle med för-
del, samt utan alt taga sig för nära, kunna
exportera af den förra varan, liksom af den
seånare.
Eit sådant muntert och hjertligt skratt, som
här ofvan är omnämdt, hördes en vacker som-
marafton bortom den tvära krökniggen af en
landsväg, som slingrade sig utför en lång, med
rik löfskog beväxt backe, vid hvars sida en täck
insjö utbredde sin klara yta. De små sångfåg-
larne, hvaraf träden hvimlade, höllo nu som
- bäst på med sjungandet af sin aftoppsalm, men
låogt ifrån att låta skrämma sig af de fräim-
mande ljuden, ansträngde de tvertom ytterligare
sina klara strupar till en munter och högljudd
täflan, ty deras lyckliga instinkt sade dem, att
de unga väsenden, som nu nalkades, voro lika
glada och oskyldiga, som de sjelfva, och att de
. visst icke skulle kunna tillioga dem något öndt.