sade hon, att hon velat hämna brodrens död
Sedermera hade Hon för sergeanten och fyr:
voltigörer, hvilka bevakade henne, berättat hel:
händelsen och sagt, att mairen hade haft oan
ständiga åtbörder mot henne. På aftonen upp:
repade hon detsamma för den kungliga proku-
ratörn.
Maries moder, enkan Colomba, begaf sig,
otröstlig, till kassernen och, secnide sin dotter
fången, utropade bon, under tårar: Hvad har
du gjert, min dotter? — Min mor, svarade
den tilltalade, ,sörj icke för min skull... Om
jag också skulle dömas till lifstids tvångsarbete,
kan jag ieke blifva olyckligare än jag varit.
Nongiata Giacomoni, den mördade mairens
dotter, tolf år gammal, aflögger, utan ed, vit:
nesmål: Vi voro fem flickor, utan någon bro-
der, och man bar dödat vår far och vår mor..
(barnet hindras af gråt att fortfar:).
Ordföranden. Har man dödat er mor, säger
ni? förklara er.
Vittnet. Banditerna hade begått nigra mord:
motpartiet beväpnade sig för att uppsöka dem.
Deras efterforskningar voro fruktlösa. Då de
återkommo, funno de vår olyckliga moder i dör-
ren till sitt hus; de sköto på Lenne och hen
nedföll död. (Långvarig rörel:e)
Marie Francoise Giaccmeni, sjutton år, dot-
ter till den mördade mairen. Jag fordrar rätt-
visa; man har dödat först vår moder och sedan
vår fader, den mest fredliga menniska i verlden
Ordföranden. Lemnade er fader banditerns
silt skydd?
Villnet. Nej! tan gick aldrig beväpnad; har
glede icke deras uppförande; han ville att de
skulle lemna ön och segla bort.
Ordf. (till den tilltalade). Ni hör nu hvad
mairen, som ni dödat, hade för afsigt.
Den tilltalade. Det är hans dotter, som sä-
ger detta. Han ville att banditerna skulle be-
gifva sig bort, då det icke furnos flera män