MAR PP VIK OVER BTR METTE LJ v ARR ARR beskaffenhet, furnen medelst fri forskning; sam sann sedlighet, uppkommande genom en mer menniskolifvet rent öfverensstämmande morali tet. I spetsen för detta, hvilket allt med et ord utgör den Europeiska Civilisationens grund mening, oca hvartill vårt slägte genom årtusenden arbetat sig, för att än vidare dertill fortgå kan man i allmänhet säga, att Frankrike nu sedan femtio år befinner sig; ehuru det der med för ingen del är vår mening att påstå, det Frankrike på långt när skulle bafva nått hela utvecklingen af denna sin stora roll. Det är klart, att äfven Idåväldet för sin del miste begagna fysisk makt för att göra sig gällande mot sådana motståndare, som icke vilja gifva sig för förnuftets och menniskorättens fordringar. ) Men Idväldet eller Civilisationen Iskiljer sig icke desto mindre ifrån det orientaliska vildbetstillståndet, patriarkalismen, despotien och vidskepelsen deruti, att det brukar den Ifysiska styrkan 4:o blott såsom medel att göra Idet Goda och Rätta gällande; 2:o blott emot dem, på hvilka förnuftet icke rår. OrientalisImen, eller den blinda Jydnadens system, nyttjar deremot den fysiska makten, ej till medel för det Godas, Förnutigas och Rättas välde, utan för upprätthållandet af de verldsliga och andliga herrarnas egoistiska fördelar utöfver den dem tillkommande menniskorätten, och tillskansade på de öfriga menniskornas bekostnad. Aterkomma vi nu till Sverges politik, så är tvisten också här i grunden ingen annan än emellan det sociala Vildhetstillståndet med all sin patriarkalism på ena sidan, och Idväldet på den andra. Det är följaktligen frågan om valet emellan den Ryska och Franska inflytelsen. Partierna heta icke nu Mössor och Hattar. Också är det icke talet om formliga allianser. Ty sakerna hafva utvecklat sig djupare och kommit längre. Men till pri: ciperna är det ännu alltid: skola vi vara Ryska? eller Franska? Våra Ultras och Konservatister af alla färger (så fort de icke blott vilja konservera det goda af det gamla, — i hvilket fsll de sammanfalla med de Liberala, och ej vidare heta Konservativa; — utan alll gammalt, endast för att det är gammalt) hylla till principen det Ryska elementet, rättlöshetstillståndet, patriarkalismen, vildbeten och materialismen. De äro i grunden emot Civilisationen. Men vi säga, att de äro det till principen. Vi skulle utan tvifvel göra sådana män, som Rääf af Småland, Hartmansdorff, Bergenstråble, Björnsjerna, Palmstjerna och alla deras tankefränder orätt, om vi påstode dem vara Ryssvänner i den meningen, att de, i händelse af en rysk invasion, skulle hålla med våra fiender från Öster eller bjelpa dem in i landet. Långt derifrån skulle de troligen offra sina krafter för att hindra sådant. Det kommer deraf att de vilja vara (till grundsatserns) Ryssar sjelfva och för egen räkning här i landet; men alldeles icke stå under Ryssarna i Petersburg. ) Likaledes äro de visst icke emot civilisationen, så fort dermed förstås en yttre bildniog, språkfärdighet, vetenskaper och konstskicklighet af hvarjehanda slag; men icke den djupare, som består i rättstillståndets erkännande för alla menniskor. De iro till och med förklarade vänner af hvad de kalla religionen, nemligen en religion, i sina dogmer Willskuren och afpassad på det sättet, att blind lydnad emot en godtycklig öfverhet och den materiella makten, den må bjuda hvad len behagar, deruti utgör den förnämsta läran. Derföre visa. sig också de Konservative gerna så gudliga i folkets åsyn, uppfylla med nogsrannhet ceremonier och formaliteter, emedan de härigenom veta sig gifva stöd åt satser, länlande till folkets qvarhållande i förtryck under lem, samt motveskande en genom sanning och öfvertyge!se lefvande christendom, den verkliga celigionen. i Kan allt detta svårligen bestridas, så synes hvad som utgör den Svenska Statsutvecklin;ens förnämsta fiende., Det är det Ryska elenentet här i landet: Idcväldets och Civilisatiorens motståndare. Ännu en gång: vi påstå allteles icke, att våra Konservative stå i omedelart förbund med deniStockholm residerande yska ministern; vi säga endast, hvad som ej an nekas, att de äro hans närmaste politska rosförvandter, att de utgöra hans fullkomliga ankefränder, och att de för egen del vilja allAa för NA a ) Vi skulle likväl tro, att det gifves ett ärau hö-E gre och ädlare begrepp om idtväldgt; det nem:e ligen. att det alldeles icke hönsfyer nyttja någonn tysisk makt för av göra sig gällande och vinnalu seger, om dess kämpar blott värdigt och medi klokhet nyt!ja alla de moraliska hjelpmedel som b stå dem till buds och handla med kraft och enig!g samverkan. Men härtill behöfves visserligen attt: ideväldet skall vara så långt befriadt ur den!h fysiska maktens tvångtröja, att t. ex. rätten att b skriftligen och muntligen yttra sig icke är bun-v den, det vill säga att idcerna äro oförhindradejh att göra sin moraliska makt gällande. I Åftonbladets anmärkning. 10 ) Vi instämme fullkomligt häruti och det är gan-!t ska rätt af-artikelförf. att hafva gjort denna di-!f stinktion. Likväl torde det ej kunna bestridas att det finnes en och annan Svensk, så fanatisk emot reformens sak och mot folksuveränitetens id, i hvilken de se-allt möjligt ondt spöka, att de långt hellre skulle se Sverge säsom en vasallstat under Ryssland, blott det icke skadade de-— em pm