MAR PP VIK OVER BTR METTE LJ v ARR ARR
beskaffenhet, furnen medelst fri forskning; sam
sann sedlighet, uppkommande genom en mer
menniskolifvet rent öfverensstämmande morali
tet. I spetsen för detta, hvilket allt med et
ord utgör den Europeiska Civilisationens grund
mening, oca hvartill vårt slägte genom årtusen-
den arbetat sig, för att än vidare dertill fortgå
kan man i allmänhet säga, att Frankrike nu
sedan femtio år befinner sig; ehuru det der
med för ingen del är vår mening att påstå, det
Frankrike på långt när skulle bafva nått hela
utvecklingen af denna sin stora roll.
Det är klart, att äfven Idåväldet för sin del
miste begagna fysisk makt för att göra sig gäl-
lande mot sådana motståndare, som icke vilja
gifva sig för förnuftets och menniskorättens
fordringar. ) Men Idväldet eller Civilisationen
Iskiljer sig icke desto mindre ifrån det orienta-
liska vildbetstillståndet, patriarkalismen, despo-
tien och vidskepelsen deruti, att det brukar den
Ifysiska styrkan 4:o blott såsom medel att göra
Idet Goda och Rätta gällande; 2:o blott emot
dem, på hvilka förnuftet icke rår. Orientalis-
Imen, eller den blinda Jydnadens system, nyt-
tjar deremot den fysiska makten, ej till medel
för det Godas, Förnutigas och Rättas välde,
utan för upprätthållandet af de verldsliga och
andliga herrarnas egoistiska fördelar utöfver
den dem tillkommande menniskorätten, och
tillskansade på de öfriga menniskornas bekostnad.
Aterkomma vi nu till Sverges politik, så är
tvisten också här i grunden ingen annan än
emellan det sociala Vildhetstillståndet med all
sin patriarkalism på ena sidan, och Idväldet
på den andra. Det är följaktligen frågan om
valet emellan den Ryska och Franska inflytel-
sen. Partierna heta icke nu Mössor och Hat-
tar. Också är det icke talet om formliga alli-
anser. Ty sakerna hafva utvecklat sig dju-
pare och kommit längre. Men till pri: ciperna
är det ännu alltid: skola vi vara Ryska? eller
Franska?
Våra Ultras och Konservatister af alla färger
(så fort de icke blott vilja konservera det goda
af det gamla, — i hvilket fsll de sammanfalla
med de Liberala, och ej vidare heta Konser-
vativa; — utan alll gammalt, endast för att
det är gammalt) hylla till principen det Ryska
elementet, rättlöshetstillståndet, patriarkalismen,
vildbeten och materialismen. De äro i grun-
den emot Civilisationen. Men vi säga, att de
äro det till principen. Vi skulle utan tvifvel
göra sådana män, som Rääf af Småland, Hart-
mansdorff, Bergenstråble, Björnsjerna, Palm-
stjerna och alla deras tankefränder orätt, om
vi påstode dem vara Ryssvänner i den menin-
gen, att de, i händelse af en rysk invasion,
skulle hålla med våra fiender från Öster eller
bjelpa dem in i landet. Långt derifrån skulle
de troligen offra sina krafter för att hindra så-
dant. Det kommer deraf att de vilja vara (till
grundsatserns) Ryssar sjelfva och för egen räk-
ning här i landet; men alldeles icke stå under
Ryssarna i Petersburg. ) Likaledes äro de
visst icke emot civilisationen, så fort dermed
förstås en yttre bildniog, språkfärdighet, veten-
skaper och konstskicklighet af hvarjehanda slag;
men icke den djupare, som består i rättstill-
ståndets erkännande för alla menniskor. De
iro till och med förklarade vänner af hvad de
kalla religionen, nemligen en religion, i sina
dogmer Willskuren och afpassad på det sättet,
att blind lydnad emot en godtycklig öfverhet
och den materiella makten, den må bjuda hvad
len behagar, deruti utgör den förnämsta läran.
Derföre visa. sig också de Konservative gerna
så gudliga i folkets åsyn, uppfylla med nog-
srannhet ceremonier och formaliteter, emedan
de härigenom veta sig gifva stöd åt satser, län-
lande till folkets qvarhållande i förtryck under
lem, samt motveskande en genom sanning och
öfvertyge!se lefvande christendom, den verkliga
celigionen. i
Kan allt detta svårligen bestridas, så synes
hvad som utgör den Svenska Statsutvecklin-
;ens förnämsta fiende., Det är det Ryska ele-
nentet här i landet: Idcväldets och Civilisatio-
rens motståndare. Ännu en gång: vi påstå all-
teles icke, att våra Konservative stå i omedel-
art förbund med deniStockholm residerande
yska ministern; vi säga endast, hvad som ej
an nekas, att de äro hans närmaste politska
rosförvandter, att de utgöra hans fullkomliga
ankefränder, och att de för egen del vilja all-
Aa för - -
NA a
) Vi skulle likväl tro, att det gifves ett ärau hö-E
gre och ädlare begrepp om idtväldgt; det nem:e
ligen. att det alldeles icke hönsfyer nyttja någonn
tysisk makt för av göra sig gällande och vinnalu
seger, om dess kämpar blott värdigt och medi
klokhet nyt!ja alla de moraliska hjelpmedel som b
stå dem till buds och handla med kraft och enig!g
samverkan. Men härtill behöfves visserligen attt:
ideväldet skall vara så långt befriadt ur den!h
fysiska maktens tvångtröja, att t. ex. rätten att b
skriftligen och muntligen yttra sig icke är bun-v
den, det vill säga att idcerna äro oförhindradejh
att göra sin moraliska makt gällande. I
Åftonbladets anmärkning. 10
) Vi instämme fullkomligt häruti och det är gan-!t
ska rätt af-artikelförf. att hafva gjort denna di-!f
stinktion. Likväl torde det ej kunna bestridas
att det finnes en och annan Svensk, så fanatisk
emot reformens sak och mot folksuveränitetens
id, i hvilken de se-allt möjligt ondt spöka, att
de långt hellre skulle se Sverge säsom en vasall-
stat under Ryssland, blott det icke skadade de-
-— em pm