SES ant
de, aflägsnat sig från skådeplatsen, från samt-
lige de på en riksdaler riksgäld klippta fåren.
Imedlertid började skarorna att strömma
hemåt. Lika flyttbara fält-lasaretter, öppnade
omnibusarne sin vida, gästfria famn för dagens
invalider. Återtåget skedde dock icke allestä-
des utan äfventyr. Liksom vid Fransosernas
återtåg ur Ryssland, tecknades vägen här och
hvar af qvarlemnade, och då de serskilda af-
delningarne, på planen utanför Blå porten, mön-
strade sina stridskrafter, befunnos de ej sällan
fruktansvärdt förminskade genom desertioner.
En herre, den der vandrat ut med sin tik
Diane, en nära slägting till den berömde Surre,
som han upptagit i eget barns ställe, hade för-
lorat denna sin myndliog i något af de vex-
lande hundkotterier, hvilka, hvar efter annan,
egnat henne sin hyllning. Förgäfves lät han
nu Djurgårdens echon mångfaldigt upprepa
sina klagande rop af Diana, Diana! Ingen lystrade
till namnet! Är du vid tårar, känslofulla läsa-
rinna! så gråt, gråt den öfvergifnes osälla öde!
De återmarscherande finns, till sin ytterliga
förvåning, att Djurgårdsbron har hållit, nästan
som genom ett underverk. Många hade redan
beredt sig på en ny Berezina, såsom en lämp-
lig fortsättning af reträttens alla svårigheter.
Men ru är passagen fri och öppen och man
tar saart fast fot vid Fredrikshof. Den, som
skyndar sig, kan ännu hinna att öfvervara de
Scener ur återfärden från Djurgården den 4
Maj 1846, hvilka teatern i dUnckerska huset,
alltid i jemnbredd med sin tid, ger som sofvel
ofvanpå det numera dagliga brödet af en ma-
skerad.