ställdes ea tablå-vivant, ypperligt arrangerad i
a slags hönsbur, hvarvid åsnakindbågan, med
sin Simson, utgjorde första taflan. En annan
strax derefter lirer ha föreställt tvenne förste-
nade, gap ude stockfiskar. Publiken gaf till-
känna sn tacksemhet för denna af herr Charles
Foreemont eller Forssberg Stockholms invånare
beredda honstnjutning medelst starka skrin och
käppars häftiga stötande i gollvet. På damer
var nästan lika så stor brist, som i Botany-
Bay. Det syntes icke ens någon af dessa ve-
staler, som i Stockholms- mythologien kallas
värdsbuspigor. De vårdade nu bru!otens he-
liga eld eller tände cigarren åt någon af Martis
prester. Stillet var också, för fruntimmer,
temligen illa försedt. At en af hettan illa-
mående dam hade man, för att återkalla hen-
nes flyende lifsandar, icke annat att erbjuda,
än fransysk senap och spansk peppar, punsch
naturligtvis oberäknadt. Deremot voro her-
rarne så mycket ämablare. Elt par kavaljerer,
som det ville tyckas: betjent-lejon på retour,
började d:nsa med hvarandra och sällskapet
hade den artigheten att innan kort följa deras
exempel. Men till slut blef äfven detta tråkigt.
Man fann sig temligen bastant närrad af herr
Charles,, som lofvat utvändig illumination med
kulörta lampor, 1500 stearinljus, studentsång
och gothik, utan att hålla något af allt detta
ens till hälften. Men började fråga efter gyn-
narn — af foster!ändska konsttillställningar och
utländska namnbildningar. Djupt kännande be-
tydelsen af den fransyska satsen: Vart est un
sacerdoce, hade har, med sin uppburna tion: