ter, Fåderneslandets svaga auktoritet, hvilken
tidning dock emellsnåt måste fram och skyldra,
som historisk källa — i sanning en källa, om
hvars grumlighet hr Crusenstolpe sjelf icke för-
summat att göra allmänheten underkunnig.
Detta hindrar dock icke hr Crusenstolpe att,
ifven vid en nära nog ärerörig måloing, kunna
föra en elegant, djerf och saftig pensel. Ingen
kan neka honom att vara artist i sitt yrke.
Han är väl icke alltid korrekt, men han är
uttrycksfull och glänsande. Ju slipprigare äm-
net är, desto mera con amore, behandlar han
detsamma. Men ostmidigt är det på sednare
tider hans penna, som mest bidragit att kasta
skugga på tryckfriheten. Fiuktansvärdt är, att
han gått dess ovänner till handa, både lönnligt
och i dagen.
Kanske spelar sällan modets npyckfulla gu-
linna en så stor rol, som i frågan om sjelf-
mord. För ett par veckor sedan skjöt sig en
sotare i munnen, och nu har han redan fun-
nit trenne samvetsgranna imitatörer, en lifbe-
väringskorporal, en fabriksverkmästare och sed-
nast, den 4 Maj på morgonen, en gardist, hvilka
alla skjutit sig muntligen, fastän med mera
eller mindre framgång i sitt förehafvande.
Veckan har varit vittne till ett ordenskapi-
tel, der ingen stjerna föll, hvarifrån enhvar af-
lägsnade sig lika litet eller lika mycket ridder-
lig, som förut. Kanske skall man i Sverige
slutligen komma derhän, att man icke mera
eftersträfvar en titel, en stjerna, endast för att
ej stå isolerad, för att ej befinnas utmärkt från
sina öfriga gelikar. EsBJÖRN